[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Tillsätt en värdekommission
Av Lotta Vahlne Westerhäll - Svenska Dagbladet - 3 juli 2001

Den enskilda människan och "systemet". Enskilda upplever sig ofta ha kommit i kläm i kontakterna med myndigheter. De har stångat sig blodiga mot institutioner och rättsapparaten. Deras möte med "systemet" framstår som ett tillkortakommande som skulle ha kunnat undvikas. Vad är det i vårt system som skapar dessa tillkortakommanden? skriver Lotta Wahlne Westerhäll.

Efter att ha läst den norska värdekommissionens slutrapport blev jag övertygad om att vissa negativa omständigheter är allmängiltiga både när det gäller den lilla människans relation till "systemet" som hennes relationer till andra människor.
   I Norge har man under de tre senaste åren arbetat med att skapa värdegrunder på vilka samhälleliga och mellanmänskliga frågor kan tillämpas. En värdegrund består av de immateriella värden vi önskar bygga vårt liv och vårt samhälle på och som ger livet kvalitet och mening. Det kan vara religiösa värden, moraliska värden, estetiska värden eller olika former av gemenskapsvärden.
   Värdena är inte detsamma som normer eller levnadsregler, utan de är livskvaliteter. Vilka värden som är viktigast i dagens och morgondagens samhälle, har varit den fråga som i Norge genomsyrat de tre årens arbete.

Som rätts vetenskaplig forskare i frågor om den enskilda människans förhållande till det allmänna, blir jag mycket ofta kontaktad av personer som upplever sig ha kommit i kläm i sina kontakter med offentliga myndigheter och organ. De känner sig underlägsna och frustrerade. Det är människor som jag kan beskriva som "nedbrutna". De har stångat sig blodiga mot statliga och kommunala förvaltningar, hälso- och sjukvårdsinstitutioner och rättsapparaten. Självklart finns det bland dem de som missförstår sin situation som principryttare eller till och med rättshaverister. Men för de flesta framstår mötet med "systemet" som ett tillkortakommande som skulle ha kunnat undvikas. Vad är det i vårt system som skapar dessa tillkortakommanden?
   Vi brukar påstå att Sverige är en rättsstat där den enskildes rätt tas till vara med stöd av staten om så skulle krävas.
   Men när man ser i vilka trångmål den lilla människan kan hamna i finns det skäl att misstänka att staten bidrar till att öka klyftorna mellan människor. Normalinkomsttagare har inte råd att anlita advokathjälp. Rika människor och företag och organisationer med solid ekonomi har ett starkt juridiskt övertag när de kommer i konflikt med staten eller med enskilda.

I sin kontakt med en offentlig tjänsteman får den enskilde ofta höra att: "detta är inte vårt ansvar!" Lösningen av ett problem är uppdelad i flera delar, vilka behandlas av olika organ. Den enskilde ser det givetvis som en helhet medan tjänstemannen endast känner ansvar för sin avgränsade del av problemet.
   Bristen på medmänsklighet i det offentliga tjänsteutövandet är en annan förklaring till uppgivenhet och frustration. Man låter bli att informera på ett begripligt sätt eller informerar så knapphändigt att kommunikationen skapar ett negativt förhållningssätt. Psykiskt sjuka som blir "behandlade" utan att de känner att de fått information om vad deras problem är, upplever en stor maktlöshet. De får en signal om att de inte betyder något, att de är oviktiga.

Ätt skylla på bristande resurser när man inte följer lagen är ett svek mot den enskilde. Kan kommunerna inte inom sin budget klara av att ge det sociala bistånd som en person har rätt till eller tillhandahålla efterfrågad specialundervisning i skolan eller realisera de förmåner en funktionshindrad kan kräva enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, är detta ett grundläggande systemfel iscensatt av regering och riksdag.

När det gäller de mellanmänskliga frågorna ger medierna ofta en talande bild av vanliga människors uppfattning av vad som är viktigt. Det handlar om rena särintressen och kommers på bekostnad av gemenskap och kommer till uttryck i populära tv-program som exempelvis "game shows", där det gäller att bli miljonär eller underhållningsprogram som går ut på att överlista varandra och "göra sig av med" människor. "Var egoistisk och stärk din egen maktposition" är det budskap som basuneras ut.

Samhällets ekonomiska och teknologiska utveckling tillmäts den största betydelsen i de mest skiftande sammanhang nuförtiden. Vilken moralisk och etisk beredskap har vi inför detta? Helst vill vi ju se den som hög och som en välfungerande broms om utvecklingen går i fel riktning. Är det så? Har vi som enskilda människor och som samhälle förutsättningar att göra en kvalificerad bedömning? I samhällsdebatten påstås allt oftare att den individuella friheten är i färd med att utveckla sig till en konkurrerande individualism, som ligger långt ifrån andra uppfattningar om frihet och individualism. Det finns individualism som erkänner betydelsen av den enskildes tillhörighet till en fungerande gemenskap och människors grundläggande avhängighet av andra och deras omsorg. Ökad insikt i sådana alternativa tankemönster är viktig för att skapa mot kulturer till den dominerande konkurrerande individualismen som enbart leder till att det starka premieras.

Filosofen John Rawis föreslår att vi människor skall föreställa oss ett slags ursprungssituation, där vi inte vet vilken plats vi får i samhället. Det ligger då i vårt intresse att ge mesta möjliga till den som har minst, eftersom vi själva inte vet var vi hamnar. Vi kan endast ta till vara våra egna intressen genom att ta till vara andras intressen. Samhället måste inrättas så att vi kan tåla att vara de sämst ställda. Konsekvensen av detta skulle då bli att alla blev bättre på att möta varandra som likvärdiga människor.
   Precis som i Norge behöver vi i Sverige en riksomfattande diskussion om etiska värden. Den får vi inte genom att studera vad norrmännen kommit fram till, utan vi måste igenom processen själva. Ett sätt att få i gång en sådan diskussion är att som i Norge tillsätta en värdekommission som arbetar på många plan och med många involverade. Vi behöver synliggöra de värdeplattformar som är viktiga i allt samhällsarbete och i alla mellanmänskliga sammanhang antingen det handlar om politiken, juridiken, ekonomin, kulturen, medierna, naturen familjen, skolan, kyrkan, frivilligorganisationerna och så vidare.

När vi ser på dagens förbrukarmentalitet och bristande solidaritet är det viktigt att vi inte endast bekämpar symptomen utan avslöjar och bekämpar den egoistiska och subjektivistiska människosyn som ligger i botten. Det är inte så svårt att hålla människovärdet högt i hävd på det överordnade principiella planet. Det är däremot betydligt svårare att göra det i den individuella relationen och i den konkreta situationen. Vi behöver alla hjälp för att klara av det. Att arbeta med värdegrunder kan vara ett sätt att komma en bit på väg.

Lotta Vahlne Westerholm
professor i offentlig rätt
Handelshögskolan, Göteborgs universitet


Svenska Dagbladet
Copyright

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida