Hans Bagner påstår citat: "Efter en lång tids stridigheter med huvudsakligen kreditgivaren Sparbanken.." Kommentar: Det är ytterst oansvarigt och kränkande mot mig som innovatör och entreprenör att lämna ovan påstående som försvar för kapningen av System 3R-koncernen och Industrifonden inblandning. Verkligheten är mera komplicerad och måste redovisas då kaparna utnyttjade situationen och lurade även bankerna.  "Förstärkning" av styrelse och ledning i System 3R International AB System 3R International AB drabbades av en patenttvist 1987, som kostade företagsgruppen förlorade om vinster över 100 mkr. Under åren 1990 och 1991 visade företagsgruppen sina första förlustår sedan starten 1967. Trots de omfattande kostnaderna kunde företaget början 1992 redovisa intakt eget kapital.  System 3R,s kreditgivare var Första Sparbanken och Nordbanken, som själva var i djup kris under 1987 - 1993 men hölls under armarna av staten. För att stärka likviditeten och genomföra ytterligare åtgärder för anpassning till följderna av patentkonflikten vände sig ledningen för System 3R International AB till Sparbanken för ytterligare 17 mkr i krediter. Vid ett möte hos Nordbanken den 9 april 1992 deltog representanter från Nordbanken, Första Sparbanken och System 3R. Sparbanken bekräftade i brev den 10 april 1992 att den med glädje lämnade de begärda krediterna under vissa villkor. Bl.a. skulle bankens representant i styrelsen, Erik Andersson utses till VD och ytterligare en person skulle tillsättas i styrelsen av banken. Under dessa villkor skulle även Nordbanken ligga kvar med sina lån. Avbildad: Erik Andersson Sparbanken utsåg Kjell Brändström  till styrelsens ordförande, som redan satt i styrelsen för den kollapsade Första Sparbanken som statens representant. Jag tvivlade på Kjell Brändströms lämplighet efter diverse "affärer" redovisade i massmedia men uppmanades av den övriga styrelsen att inte gå emot bankens rekommendation och accepterade därför bankens val. Avbildad: Kjell Brändström med hustru. Erik Andersson, som redan var styrelsemedlem i System 3R International AB utsågs den 1 juni 1992 till VD med begränsad befogenhet enligt ett separat anställningsavtal undertecknat av styrelsen för International inkl Kjell Brändström. Spelreglerna undertecknades separat av mig som ägaren och VD Erik Andersson.  Spelreglerna ingick i anställningsavtal,  som tydligt reglerade  parternas ansvarsfördelning och befogenheter. Erik Andersson hade själv fastslagit att  "Vårt gemensamma ledarskap har här ett stort åtagande." Se bilaga: Anställningsavtal med spelregler. Från första stund tog Kjell Brändström som ordförande kontrollen över styrelsen och körde över mig som ägare och ledamot i styrelsen, konflikten blev ofrånkomlig. De av mig och Erik Andersson noggrant upprättade spelreglerna för ett gemensamt ledarskap tog han ingen hänsyn till. Jag förhindrades att verka inom företaget då bankernas representanter motarbetade mig i alla avseenden. Hemliga brev till bankerna Genom skadeståndstalan mot bankerna har det framkommit att såväl Kjell Brändström som Erik Andersson i hemliga brev till Nordbanken och Sparbanken beklagat sig för  att VD Erik Andersson inte självständigt kunnat leda företaget. Verkligheten var den att Erik Andersson hade själv begärt ett gemensamt ledarskap då han saknade förutsättningar att självständigt leda företaget. Han kom från ett mindre företag (Stavsjö Bruk) med ringa exportandel och enkla produkter. Senare har det framkommit att han hade tvingats lämna denna anställningen genom avsked. Jag accepterade att bankerna utsåg egna representanter i syrelse och ledning för att lämna ytterligare krediter och inte säga upp redan löpande krediter. Genom kravet på egna representanter påtog sig bankerna också ansvaret för pantvården. Villkoret från min sida var att såväl bankerna som deras representanter accepterade och respekterade VD,s befogenhetsbegränsningar enligt spelreglerna i Erik Anderssons anställningsavtal. Bankernas "styrelseproffs" sökte en syndabock Såväl Kjell Brändström som Erik Andersson misslyckades med sina uppdrag. De var inte bara oförmögna att samarbeta med mig som ägaren och uppfinnaren, de var helt enkelt oerfarna och okunniga om att leda ett högteknologisk tillverkningsföretag med egna marknadsbolag world wide. Erik Andersson erhöll sitt uppdrag mot bakgrund av att han hade upprättat en budget för 1992, som visade ett positivt resultat på 16 mkr. Bokslutet för 1992 slutade med en förlust på över 33 mkr. D.v.s. en budgetavvikelse på ca 50 mkr. varav ca 12 mkr i valutaförluster. Det kan antagas att Kjell Brändströms och Erik Andersson agerande mot mig var inget annat än att söka en syndabock för sina egna misslyckanden. Tyvärr tog såväl Nordbanken som Sparbanken sina representanter i försvar utan att lyssna på den kritik som jag framförde till bankledningen. Valutaförluster Konflikten blev total mellan bankernas representanter och mig efter att det framkommit att företaget hade drabbats av omfattande valutaförluster 1992 och 1993, ca 33 mkr, trots att styrelsen beslutade om valutasäkring. Det har senare framkommit att Kjell Brändström i det närmaste var novis på valutafrågor och han torde ha varit den som tillsammans med bankerna förhindrade valutasäkringen. Efter att Kjell Brändström och Erik Andersson först försökt att frånta moderbolaget System 3R Holding AB (100% ägt av mig) ägandet till patent och varumärken och därefter framlade ett förslag till styrelsen i International om ett fientligt övertagande av moderbolaget, hade jag fått nog av illojalt agerande från bankernas representanter. När det sedan framkommit att bankernas representanter dessutom missbrukat företagets kreditkort, informerade jag bankerna och begärde att deras män skulle bytas ut. Skyddsförvärv av de immateriella rättigheterna Efter flera besök och brev till bankerna om den uppkomna problemen med i första hand styrelsens ordförande Kjell Brändström med begäran att han skall lämna sitt uppdrag till följd av hans negativa inställning till mig. Bankerna vägrade att lyssna, vilket resulterade i att en styrelseledamot uppmanade mig att göra ett skyddsförvärv av de immateriella rättigheterna, vilket skedde den 18 juni 1993. Det var klart uttalat att förvärvet skulle annulleras den dag bankerna lyssnade och accepterade att Kjell Brändström entledigades som ordförande i styrelsen för International, vilket inte hörsammades. Bankernas bristande ansvar och brott mot banklagstiftningen Då bankledningen i Sparbanken inte reagerade för information som hade lämnats om oegentligheter från både Kjell Brändström och Erik Andersson riktade jag slutligen ett brev till bankledningen den 5 augusti 1993. Det klargjordes att banken fick ta ansvar för uppkommen ekonomisk skada till följd av uppenbar missmanagement. Se brev till Tommy Lindell. Nu först reagerar Sparbankens juristavdelning och gav mig fria händer att vidtaga "de mått steg Du anser nödvändiga". Se brev från Juristavdelningen. Under mer än sex månaders tid hade bankledning vägrat att vidtaga åtgärder utan anklagat mig för tvisten med styrelsen. Det var ingen tvist med styrelsen utan med bankens "handplockade män" som inte höll måttet. Börje Ramsbro kunde inte ta risken att entlediga Kjell Brändström med omedelbar verkan utan han ville göra detta i samband med en kommande ägarförändring i International. Vid ett besök den 6 augusti 1993 informerade jag Nordbankens handläggare Göran Pettersson om konflikten, vilket följdes upp med ett  brev den 8 augusti 1993. Resultatet av detta blev senare ett hemligt brev från Göran Pettersson till Göran Collert Sparbanken den 18 oktober 1993. Ett brev som ensidigt utmålar mig som den ansvarige för konflikten, trots att Göran Pettersson i detalj hade informerats om de verkliga omständigheterna. Jag bemötte Göran Petterssons brev för att påvisa hur bankerna förvränger verkligheten för att slippa ansvaret. Den 16 november 1993 tog Nordbanken ett hemligt beslut att sälja Börje Ramsbro företagsgrupp till externa intressenter. Detta beslut grundades på Göran Petterssons falska uppgifter, som i sin tur grundades på Kjell Brändströms och Erik Anderssons konfidentiella brev etc. Jag kontaktade Nordbankens ledning när jag ryktesvägen fått veta att Nordbanken skulle ha träffat någon form av uppgörelse med tredje part och begärde brådskande möte.  Bankledningen var ointresserad av ett möte med mig som ägaren och affären fullföljdes genom ett hemligt avtal med Håkan Nordquist och Företagskapital den 3 december 1993 och som avslöjades först den 15 november 1994 av bankledningen i Sparbanken. Se hemligt avtal 1993-12-03. Kommande ägarförändring i dotterbolaget International Efter att jag hade träffat en överenskommelse med parterna Håkan Nordquist och Företagskapital kallades det möte med Bankledningen i Sparbanken för introduktion av ägarförändringen. Mötet hölls den 5 oktober 1993 och vid detta tillfälle begärdes bekräftelse från bankledningen om avsked av Kjell Brändström, vilket bekräftades vid sittande bord. Skadeståndstalan mot bankerna Det skall noteras att jag väckte skadeståndstalan mot såväl Nordbanken som Sparbanken efter att det hade framkommit att de hade träffat ett hemligt avtal med Håkan Nordquist och Företagskapital om ägandet till System 3R-koncnern. Det hemliga avtalet blev känt för mig först den 22 november 1994 och hade upprättats under hösten 1993 och undertecknats den 3 december 1993 innan det hade träffats något avtal med mig som ägaren. Skadeståndstalan slutade med för bankerna kännbara skadestånd då de hade kommit till insikt att de hade blivit lurade inte enbart av Kjell Brändström och Erik Andersson utan även av Håkan Nordquist och Företagskapital. Se utdrag förlikningsavtal Föreningssparbanken och Nordea. Hans Bagner kände till allt när han skrev sina samlade lögner, vilket är högst anmärkningsvärt då en advokat enligt stadgarna inte får främja orätt.

Tack för besöket och välkommen tillbaka! Åter till: Advokat Hans Bagner och Stiftelsen Industrifonden