(1:a korinthierbrevet kapitel 13, vers 13)

Författaren och journalisten Puk Qvortrups nya bok: In i en stjärna i översättning av  Helena Hansson (Weyler förlag) som är en självbiografisk och gripande dansk roman om att förmå sig, att kunna  gå igenom det ofattbara, när  döden slår till, men ändå gå vidare i livet. Att sedan kunna se sitt barn i ögonen och förklara det oförklarliga vad som hänt. Och att till slut, mitt i sorgen och kaoset, genom kärleken från deras familjer och hennes avlidna make - finna den inre styrkan - att ledsaga sig in i ett nytt liv in i världen.

Bokens titel:  In i en stjärna
Författare: Puk Qvortrup
Översättning: Helena Hansson
Förlag: Weyler förlag

Puk Qvortrup förlorade sin 27-årige make, när han var mitt i livet. Hennes make Lasse var bara var två år äldre än hon själv.  Hon stod ensam kvar med en tvåårig son och en till bebis i magen på väg. Tillsammans skulle de klara av allt.  Nu var det upp till henne att förmå sig att klara av allt själv och kunna gå vidare i livet.

Lasse hade bestämt sig  för att springa maratonloppet och ingick i mittklungan, när han dök upp längst bort i vägen med sina nya löparskor. Han hade bara sprungit halva Maratonloppet, när han plötsligt fick hjärtstopp. Det var hans första halvmaraton. Han fick all hjälp som gick att få,  när han låg orörlig på marken,  av både en förbipasserade löpare och en läkare.

Löparen var en ambulanssjukvårdare och den förste som gav Lasse hjärtmassage eftersom han själv sprungit halvmaraton denna söndag. Lasse hade legat med ansiktet nedåt vid vägkanten nära tjugokilometersmarkeringen på loppet, när mannen höll på att springa förbi honom, men stannade upp för att hjälpa till. Men hans hjärta hade aldrig kommit i gång med att slå av sig självt, trots att han med hjälp av läkare och en ambulans i tid kunnat förflyttas till sjukhuset i tid, och fortfarande fick han all den hjälp som fanns att få.

Till slut fanns ingen aktivitet kvar i hjärnan och Lasses liv försvann. Tunt blod rann ur hans näsa medan sjuksköterskorna förgäves försökte få liv i honom, men det hjälpte inte. Snart var dags att stänga av maskinerna som höll honom vid liv genom att hjärtat stannat. Men det som var Lasse, var för länge sedan redan borta. Kvar fanns bara hans förtvivlade föräldrar, hustru och barn.

Själv har jag vare sig förlorat fru eller något av mina barn i unga år - men förstår hur svårt det måste vara att som ensam mamma -  förlora sin make  eller maka i unga år, som en god vän till mig gjorde,  när hennes make plötsligt dog ung och hon tvingades att ensam bära hela ansvaret för sitt barn och leva vidare. Eftersom hon var copywriter, som jag själv var på den tiden,  kunde hon  skriva dikter om saknaden efter sin make,  som jag sedan lät publicera. Puk lyckades så småningom, komma tillbaka till livet, med en ny man och ett nytt barn.

Då tänker jag på den okända poet var dikt ibland har tillskrivits Karin Boye i slutraderna  dikten "Varför" ? skriver:  "Den som älskat aldrig glömmer, den som glömt ej älskat har, den som älskade och glömde visste ej vad kärlek var." Den dikten handlar egentligen om "försmådd kärlek" som vare sig gällde för min vän, eller Puk Qvortrup.

Ingen kunde förstå varför en tjugosjuårig man, som i övrigt var frisk och stark, plötsligt fick hjärtstopp och segnade ner och varför de inte hade lyckats få hans hjärta att slå igen. Inte förrän om några månader skulle Puk förstå - vad obduktionen visade - Lasse hade haft en hjärtsjukdom, som han kanske kunde för vidare till deras barn.

Livet är ju fullt av fönster som man aldrig riktigt trott att man skulle få i ett förhållande till innan man plötsligt står bakom dem. Varje morgon eller eftermiddag i över ett år hade hunnit gå sedan Lasse dog. Puk hade gått förbi begravningsbyrån på väg till dagis och bara registrerat att den fanns. Frågan hon ställde sig var hur hon skulle få råd med begravningen och sitt fortsatta boende.

Det var tack vare Lasses inkomst som arkitekt som de hade råd att bo i en trerumslägenhet i centrum och skulle klara av att försörja ett barn till. Puk hade studielån och hade fortfarande två terminer kvar på journalishögskolan. Hennes ekonomiska situation var hopplös och hennes föräldrar skulle inte ha råd att hjälp till med hennes försörjning. Men hon hade inget val och hon måste ta sig samman, barnen var hennes ansvar.

När hon skulle betala med kort fungerade det inte. Eftersom när man har ett gemensamt konto och den ena parten dör så  spärrar de korten. Som tur var kunde hennes morfar och mormor hjälpa till genom att ge henne femtusen kronor kontant så hon kunde köpa ny kläder till sig själv och sin son till begravningen.

Puk frågade sig vad hon var på väg att bli ? Hon såg sig själv som en klätterväxt som hade vuxit uppför Lasse. Med honom hade hon blomstrat, men nu såg hon sig själv som någon som slingrade sig på marken och försökte hitta sin egen början på nytt. Och snart skulle hon föda deras andra barn.

Med hjälp från sin lillasyster Emma som bodde hos henne som passade både Pukes son och var till stor hjälp av både Lasses familj och sin egen som ställde upp kunde hon klara födelsen bra. Hon får en liten pojke till, inte utan besvär, men där allting hade gått bra och hon lyckades till slut klara både sin egen försörjning efter en lång kamp där hennes Lasse fanns med i hennes tankar hela tiden.

Puk glömmer aldrig sin man som hon fortsätter att älska och minnas alla fina stunder hon och Lasse hade fått tillsammans. Hon lyckas - trots alla odds emot sig - skapa sig ett nytt liv som hon berättar på ett sätt som måste ge tröst åt alla som råkar ut för något liknande i denna mycket läsvärda bok om vad som är viktigt i både för att vi skall förstå vad livet handlar om och Livets mening, som även innefattar en bestående kärlek till sina närmaste våra vänner som  hjälper  till att öka förståelsen vad som händer oss alla när våra kära försvinner och vi själva inte längre finns till.

Det är ju kärleken till vår nästa som övervinner allt!

Mats Lönnerblad