Klaus Manns roman Mefisto, i översättning av Roland Adlerberth, Modernista förlag utkom på tyska 1936, tre år efter att författaren lämnat Tyskland för exil i Holland och senare USA, undan nazisternas förföljelser. Nu har den utkommit på nytt i Sverige. Den handlar om nazisternas snabba uppgång och den militärdiktatur som rådde i Tyskland redan före och under andra världskriget 1939 - 1945.　

Bokens titel: Mefisto　
Författare Klaus Mann　
Översättning av Roland Adlerberth　
Modernista förlag　

Klaus Mann (1906 - 1949) var son till författaren Thomas Mann, som tog avstånd från honom efter han varit öppen med sin homosexualitet. Han lämnade Tyskland efter nazisternas maktövertagande. Han debutbok från 1925 hade då bränts på bål av nazisterna, och hans förre svåger och gode vän, skådespelaren Gustaf Gründens, som han en gång haft ett teaterkompani tillsammans med. Han var Hermann Görings favorit och blev till slut intendent för Preussisches Staatstheater i Berlin. Det är om hans osannolika framgång, med nazisternas hjälp inom den kultursektor som han verkar, där han tvingas gå över lik, som denna bok handlar om.　

I romangestalten Hendrik Höfgrens skepnad framstår den forne vännen som en beräknande karriärrist: som en kameleont, skrupelfri och anpasslig, helt oförstående inför frågor om ansvar och skuld; som "bara är en vanlig skådespelare", med sina egna ord.

I de större skådespel som Klaus Mann skildrar får hans rollprestation inte bara tragiska och demoniska utan också mänskligt futtiga dimensioner. I den svenska översättningen av Roland Adlerberth, med ett välformulerat och nyskrivet förord av litteraturkritikern Jens Christian Brandt ges hela förklaringen till det medlöperi - som förvandlade hela det forna Tyskland - till en grym och skoningslös militärdiktatur.　

Den nazistiska regimen går vidare på sin egen skrämmande väg. Med krigsupprustning och liken av mördade judar och oliktänkande, som hopas i koncentrationsläger och vid vägkanten. En var som försökte göra motstånd visste vad de riskerade. Den som uttalade sanningen om vad som hände måste räkna med lögnarens hämnd. Den som ändå valde att försöka säga sanningen och sprida den vidare, hotades ständigt av döden och all den skräck och fasa som brukade föregå döden i Tredje rikets koncentrationsläger och tortyrkammare.

Huvudansvariga i romanen som styr det nya Tyskland mot judeförföljelser och andra världskriget är Adolf Hitler, Hermann Göring och hans propagandaminister "Klumpfoten" som i själva verket är Joseph Goebbels, som från 1933 ansvarade för spridningen av nazistisk propaganda, folkupplysningen i Nazityskland samt organiserandet av nazisternas parader och massmöten.

Redan i sin barndom fick Goebbles problem med sitt högra ben vilket skulle komma att ge honom en haltande gång livet ut. Goebbels ljög ihop en historia att hans benproblem var en krigsrelaterad skada som han drog på sig under första världskriget. I själva verket fick Goebbles till följd av sin benskada, inte göra sin militärtjänst, trots att han så gärna ville.　

Den som styr makten jämte Hitler är Hermann Göring som får smeknamnet "tjockisen" i Klaus Manns roman. Han är Goebbels värste konkurrens om makten. Göring var en mycket framgångsrik stridspilot under första världskriget. Han var den siste befälhavaren för Richofeneskadern. År 1935 utsågs Göring till befälhavare för Luftwaffe, det tyska flygvapnet. I mitten av 1940 utnämnde Adolf Hitler honom till riksmarskalk. Redan i april 1938 hade Göring utsetts till Hitlers ställföreträdare i samtliga ämbeten och efterträdare som rikskansler, vilket betydde att han efter Hitler var Tysklands mäktigaste man i alla kategorier.　

Hermann Göring gillar kultur och sin skyddsling Hendrik Höfgren som både han själv och hans fru uppskattar och ger honom alla betydande privilegier - som han egentligen inte förtjänar. När Hendrik gifter sig med Barbara som han egentligen inte älskar, överger han henne snart, och hon honom, när hon tvingas fly till Frankrike. Hendrik i sin tur, som först flyr till Frankrike - återkommer sedan till Tyskland där han gör en makalös karriär- i nazisternas tjänst.　

De medlöpare som Klaus Mann skildrar i sin roman är de som aningslöst låter sig utnyttjas av nazisterna och som därför stödjer nazisterna i både ord och handling - när de borde veta bättre - därför borde de betraktas som opportunister och anpasslingar till nazisternas diktatur som både bröt mot de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EKMR).　

Hendriks Höfgrens dilemma - som skådespelare som sökte sig till makten korridorer var att han i många stycken betraktade sig själv som liberal och inte var någon nationalsocialist - men han tvingades anpassa sig till den rådande maktstrukturen där kultureliten hade propagandaministern bakom ryggen och att denna var nästan allmäktig i kulturella frågor.　

Medan flygofficeren som avancerat till preussisk ministerpresident ville ha ett ord med i laget och stötta Hendrik kandidatur för att bli chef för Berlins viktigaste teater. Således kom han i kläm mellan propagandans härskare och flygplanens härskare. Han visste att han bara skulle kunna överleva den enes fiendskap en längre tid bara om han var säker på den andres beskydd.　

Romanen Mefisto skildrar egentligen vad som händer i alla militärdiktaturer där framgången hänger på att den som bejakar ett i grunden korrupt samhälle - som heller inte skyr några som helst medel för att kunna hålla sig kvar vid makten och förföljer alla oliktänkande.　

Klaus Manns roman är därför epokgörande eftersom den redan år 1936 redogör vad som sker i Tyskland under denna period, men där beslutfattarna inte reagerar i tid vad som höll på att hända. Andra världskriget var ju en väpnad konflikt som pågick från 1939 till 1945 och involverade de flesta av världens nationer, inklusive alla stormakter.　

Vi får inte glömma att i ett tillstånd av totalt krig ställde de stora deltagarna hela sin ekonomiska, industriella och vetenskapliga kapacitet till förfogande för kringsanssträngningen och raderade därmed ut skillnaden mellan civila och militära resurser.

Genom att involvera massdöd av civila, däribland förintelsen i koncentrationsläger, strategiska bombningar och de första användningarna av kärnvapen i krig ledde kriget till att mellan 50 och 85 miljoner människor dödades. Detta gör andra världskriget till den i särklass blodigaste

Mats Lönnerblad