FN:s konvention om barnens rättigheter, eller barnkonventionen som den också kallas, innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. 196 länder har skrivit under och förbundit sig att följa reglerna. USA är det enda land som inte har ratificerat barnkonventionen. Nu är det även Sveriges uppdrag att hjälpa de anslutna länderna att hålla vad de lovat.

I barnkonventionens artikel 45 finns det inskrivet att även svenska UNICEF ska arbeta för att bestämmelserna i konventionen följs överallt. Det uppdraget innebär att Sverige har ett nära samarbete med världens regeringar och en unik möjlighet att angripa orsakerna till att barns rättigheter kränks. I Sverige har min fru, Véronique, varit generalsekreterare för Unicef och efter 17 år, och till slut lyckats - med god hjälp av sina duktiga medarbetare i Unicef - se till att barnkonventionen den 1 januari 2020 även blivit svensk lag.　

Men Sverige har inte alltid varit bäst i klassen. Vi vill gärna slå oss för bröstet när det gäller barnens situation, men inte ens svenska regeringar har hittills lyckats tillgodose barns rättigheter fullt ut.

FN har kritiserat Sverige flera gånger för brister i både lagstiftning och praxis. Men nu har en familjehemsförälder, Melinda Jacobs, född 1984 och bor i Vadstena, vigt hela sitt vuxna liv åt att hjälpa utsatta barn och ensam kunna ändra på både lagstiftning och praxis hur man behandlar utstötta bara. Hon har varit familjehemsförälder sedan 21 års ålder. Hon är också utbildad inom psykiatrin.　/p>

Tillsammans med Minna Tunberger, som är född 1976 och bosatt i Bromma, journalist och författare, har hon skrivit en bok med Melinda Jacobs, om Melindas erfarenheter som familjehemsförälder, med titeln: Hon hette Esmeralda. som kallas för "Lilla hjärtat" , Forum förlag. "Lilla hjärtat" är fallet som slutade med tragedi som berörde hela Sverige. Treåriga Esmeralda tvingades lämna sitt familjehem - hos Melinda Jacobs i Vadstena - som hon hade levt i sedan sju veckors ålder i nästan 3 år. I boken om "Lilla hjärtat" får vi veta hela berättelsen om vad som hände Esmeralda vars öde kommit att påverka så många.

Vi lär känna Melinda på djupet och får veta varifrån hennes stora engagemang att hjälpa utstötta barn kommer. Vi får följa Melinda i hennes sorg och förtvivlan och hennes outtröttliga kamp för få tillbaka Esmeralda som hon vet var illa och en förändring av den svenska lagstiftningen - en kamp som har lett till flera viktiga lagändringar - om vården för att skydda utsatta barn i familjehem.　

Det är alla ansvarfulla föräldrars mening - att våra biologiska barn skall födas in i kärlek - Vi vill alla att våra barn, både adopterade, biologiska och fosterbarn, skall få en bra start i livet. Men barn som Esmeralda, som övergivits av sina föräldrar redan när hon föddes, dem vill vi skydda ännu mer och ta under våra vingar. Esmeraldas pappa blev portad på BB redan när hon föddes. Han hade varit så hotfull och aggressiv mot personalen att han inte längre fick vara kvar på BB. Mamman hade plötsligt, utan att säga något, övergivit Esmeralda efter bara nio dagar.

Esmeralda får en fin uppväxt hos sin nya "mamma" som gör allt för att hon skall trivas tillsammans med sina nya "syskon." Vare sig hennes biologiska pappa eller mamma brydde sig om Esmeralda. Men så småningom vill hon träffa sin dotter på ett jourhem under vissa timmar vilket inte fungerar alls eftersom Esmeralda skriker och vill bort från sin biologiska mamma så snart hon kan.

Till slut tillkallas psykolog. Hon tycker att Melinda skall sitta med, då går det bättre. Men den biologiska mamman lyckas aldrig få till en bra relation med sin dotter och inte pappan heller. Det gäller också deras biologiska son som inte heller vill bo hos sina föräldrar.　

Efter bara två och ett halvt års vård och omsorg vill den biologiska mamman har tillbaka sin dotter. Det vill även hennes man, trots att de inte är gifta. Han är både grav drogmissbrukare och kriminell. De drar sig inte för att försöka, via sociala myndigheter och domstolen slita upp henne från hennes trygghet, trots att hon har psykisk ohälsa i bagaget som visar att hon inte har gjort några framsteg alls.

Sociala myndigheter säger nej och det göra även Förvaltningsrätten. Men nu är pappas ute ur fängelset på nytt. Tillsammans skall de försöka få hem Esmeralda genom att överklaga Förvaltningsrättens beslut till Kammarrätten trots att det inte skett några förändringar i deras liv.　

Melinda blir förtvivlad. Hon tänker att man inte kan göra så mot ett litet barn. Slita upp henne från hennes trygghet och placera henne hos biologiföräldrar som har missbruk och psykisk ohälsa i bagaget och som inte visat upp några framsteg. Men kammarrätten tycker inte som Melinda och förvaltningsrätten.

Enligt kammarrättens uppfattning har de biologiska föräldrarna levnadsförhållande förbättras i så hög grad att de får anses som stabila att de skulle kunna ta hand om Esmeralda på egen hand. De anser, utan att bry sig om att kontrollera fakta, att det inte längre kan föreligga någon påtaglig risk för att Esmeraldas utveckling skadas på grund på grund av de förhållanden som föranledde den beredande vården.　

I själva verket är både föräldrarna förfarande missbrukare, saknar anställning och våldför sig på både sina dotter, biologiska son och deras nyfödda bebis sedan du vunnit i kammarrätten. Dottern blir gravt misshandlad och dör. Fadern blir anklagad för mord och dör i fängelset och modern blir även hon fängslad och dömd.　

Melinda kan inte glömma Esmeralda och vänder sig till alla myndigheter för att få rättelser och en ändrad lagstiftning vilket hon också lyckats med. Men priset är högt. Först efter att allmänheten får kännedom om allt som hänt blir lagstiftningen ändrad så att både Barnkonventionen blir respekterad i Sverige och den svenska lagstiftningen börjar bli anpassad för barnens bästa, tack vare Melindas outtröttliga kamp.　

Genom sitt engagemang har Melinda lyckats bidra till en förändring av vår syn på barnens rättigheter. Hon har svarat på de utmaningar som kommit i hennes väg. Melinda valde tidigt i livet att gå med öppna ögon och se den utsatthet som många barn tvingas uthärda. Många så tidigt att det inte vet om något annat.

Mats Lönnerblad