I boken Tyrannens tid - den senaste utgivna boken om Karl XII utgiven av Albert Bonniers förlag handlar om Sverige som stormakt som gick förlorad, under Karl XII tyranni och envälde - skriven av författaren och journalisten Magnus Västerbro, där han berättar han om en av de mest dramatiska perioderna i Sveriges historia. Åren då det stora nordiska kriget, som det numera kallas, ägde rum.　

Bokens titel: Tyrannens tid. Om Sverige under Karl XII.
Författare: Magnus Västerbro　
Albert Bonniers förlag　

En period som dominerades av Karl XII:s diktatoriska regim från år 1700 fram till 1718, men som även fortsatte några år efter hans död. Det är en av mest omskrivna epokerna i Sveriges historia, och har varit så ända sedan händelserna ägde rum. Bara några år efter krigsslutet kom Voltaires berömda biografi över Karl XII, och sedan dess har böcker om denna tid - detta trauma i svensk historia - som aldrig upphört.　

Den slutliga kontrollen över Sverige som stormakt tog Karl XI i och med den så kallade kassaktionsakten från 1689, som gjorde det straffbart av överhuvudtaget ifrågasätta kungen - eller att lägga fram något förslag - som kunde inskränka hans absoluta makt över sitt rike.

Att kräva att folket underkastar sig en enda människa genom att påstå att denne har övernaturligt stöd är förstås inte nytt för enväldets Sverige, skriver Magnus Västerbro. I själva verket handlar det om ett fenomen som spritt sig över större delen av jorden och som dykt upp i olika former i nästan alla känna kulturer, så långt tillbaka som det finns dokumenterad historia.　

Redan Hammurabi, kungen av Babylon som levde på 1700-talet före Kristus är känd för sin lagsamling, sades vara utvald av gudomliga krafter att härska oinskränkt - i hans fall av skapelsegudarna Anu och Bel samt rättvisans Marduk. På samma sätt kunde kejsarna av det gamla Kina hänvisa till det "himmelska mandatet" när de krävde folkets underkastelse, liksom Dareios, det en gång så mäktiga persiska rikets härskare, som motiverade sin gränslösa makt med att han var utvald och välsignad av "Herren, himlens gud".　

Karl XII som inledde kriget mot omvärlden lyckades bra i början, genom att ta makten i Polen, men det dröjde inte länge innan krigslyckan vände. Svenskarna vill då att Karl XII skulle komma hem genast och sluta fred med sina fiender - om detta skedde så hotade snart hela nationens snara undergång. Länge fanns det onekligen många som stöttade kungens krigsplaner. Men snart var stödet för fortsatt krig borta. Förlusten av Poltava hade ändrat allt, det stora svenska nederlaget var avgörande betydelse bara blivit allt tydligare.　

Av de ungefär tjugotusen soldater som togs till fånga i Poltava kom det till sist bara en av fyra tillbaka. Men de som vände hem kunde för första gången på åratalsöka upp sina hemtrakter och på nytt träffa sina familjer. Om deras närmaste anhöriga levde, förstås - om någon ännu väntade på dem därhemma i Sverige.　

Svenskarna började i allt mindre utsträckning se krig som något normalt, som något man måste vara beredd att uthärda. I stället kom man att förvänta sig fred, och accepterade inte längre att ständigt nya årskullar av unga svenska män skulle skickas ut för att dö på fjärran slagfält när Karl XII ville försöka erövra Ryssland, vilket också blev ett stort misslyckande.　

Det Sverige som Karl XII till slut återvände till var ett i grunden härjat land. Under de långa krigsåren hade Sveriges blivit utfattigt. Så många som tvåhundratusen man tros ha dött i krigstjänst under åren 1700 - 1721. I den siffran medräknas både egentliga Sverige och Finland. Till förlusterna i kriget skall man sedan lägga alla som dött i pesten som samtidigt som kriget pågick drabbade Sverige med full kraft, ett krig som Karl XII aldrig ville skulle sluta eftersom han genast efter hemkomsten bestämde sig för att försöka erövra Norge.

För att finansiera kriget tillverkades nödmynt som skulle användas för att försörja det fortsatta kriget. Under år 1717 tillverkades hela nio miljoner mynt, vilket redan sågs som långt fler än vad som var lämpligt för Sveriges ekonomi. Under 1718 präglades inte mindre än ytterligare 25 miljoner eftersom Karl XII, sedan han kommit tillbaka till Sverige och bosatt sig i Lund ville angripa Norge. Klart är att det redan under 1718 ryktas om att någon - några, oklart vilka - planerade att mörda den svenske kungen.　

Karl XII som inte bryr sig om alla varningar råkar till slut ut för att bli skjuten när ett skott till slut träffar honom i tinningen och han faller död ner. Vem som sköt honom är fortfarande en gåta. Nu blir det tydligt att den svenska ledningen inte vill driva det norska fälttåget vidare. Nästan alla högre officerare som deltagit i Sveriges belägring av norrmännen i Fredriksten i Norge lämnar lägret och ger sig av hemåt, vilket gör att alla soldater flyr. Återtåget blir allt mer oordnat och när de norska soldaterna anfaller svenskarna i ryggen förvandlas det som börjat som en relativt välorganiserad reträtt till en kaotisk flykt.　

Aldrig förr har ett folk visat större glädje över förlusten av sin furste. Kungen är död och enväldet ska avskaffas med hjälp av militären. Överallt jublas det - den mest hatade mannen i Sverige är död. Under året har det nämligen skett, det som många fruktat - den nya mynten har förlora mycket av sitt värde. Eller kanske man kan säga: det bedrägeri som de redan från början innebar har nu avslöjats. Konkret är det riksdagen som har beslutat att de inte ska användas längre.　

I hjärtat av Stockholm, på Österlånggatan, kunde man år 1722 se ett särskilt tecken på just fredglädje. Då öppnade en krog döpt efter denna stora händelse - den gavs namnet "Den gyldene Freden" , när freden väl var ett faktum. Det var militären som till sist såg till att enväldet försvann med Karl XII. Utan någon kunglig befallning och inblandning kunde den svenska riksdagen lägga sig i både domstolarnas och myndigheternas arbete.　

Men ingen fred varar för evigt. Snart visade sig att kungamakten försökte återta sitt envälde och därför mördades Gustav III som bekant på en maskeradbal, fredagen den 16 mars 1792.　

Skottet avlossades av kapten Jacob Anckarström, men bakom fanns en grupp adelsmän som presenterade sig som den sanna frihetens försvarare, men misslyckades med sitt uppsåt. Istället kunde den mördade kungens son, Gustav IV Adolf föra vidare det så kallade gustavianska enväldet. Under sina 17 år på tronen kallade han bara in riksdagen en enda gång, eftersom han menade att riket styrs bäst av en klok regent som han själv. Kulmen nåddes under 1809, då Finland en gång för alla gick förlorat. Och återigen genomfördes en militärkupp - den här gången innebar det att Gustav IV Adolf greps och sedan avsattes.　

En ny regeringsform infördes till slut, med att maktdelningen tillkom som än mer uttalad princip. I den minskades kungens befogenheter och makt drastiskt med det tidigare enväldet som militären såg till för att skapa en permanent demokrati i Sverige som fortfarande består.　

Augustprisvinnaren Magnus Västerbro lyckas på ett utomordentligt gripande, omskakande och spännande sätt berätta om det svenska folkets lidande under Karl XII alltmer tyranniska styre - med hjälp av den senaste historiska forskningen - skildrar han de dramatiska åren 1700 - 1721, då den svenska stormakten gick under för att ersättas med den demokrati där enväldet har förvandlats till den demokrati vi har i dag.　

Mats Lönnerblad