Vad var det som hände i hennes andra äktenskap? Hur dog egentligen hennes enda barn, Marianne? Sökandet efter alla svar fortsätter i denna verklighetsbaserade roman av Carolina Neurath om Ingrid och hennes svenska och franska familj i boken: Fråga aldrig om Marianne, Albert Bonniers förlag.　

Carolina Neurath, född 1985, är journalist och författare. Hon har tilldelats journalistpriset Guldspaden, Stora journalistpriset och utsetts till Sveriges bästa ekonomijournalist. Hon har tidigare skrivit två granskande reportageböcker, där jag medverkat som moderator för henne till hennes bok om HQ-kraschen, och därefter skrivit tre spänningsromaner. I dag arbetar hon som programledare på SvT.　

Bokens titel: Fråga aldrig om Marianne　
Författare: Carolina Neurath　
Bokförlag: Albert Bonniers förlag　

I boken beskrivs hennes farmors syster som mycket begåvad och bitvis både som glamorös och drottninglik, men hon var också något som barnen i släkten inte fick lämnas ensamma med. Hur detta kunde komma sig hade aldrig riktigt Carolina eller hennes bror kunnat förstå. Hon var en kvinna med en orolig själ, en besatthet av sitt eget utseende och sitt andra passionerade äktenskap som slutar med det värsta tänkbara krasch.　

När Carolina var liten och vid ett tillfälle blev ombedd för att leta efter sin farfars miniräknare i hans skrivbordslåda, råkar hon hitta en pappersbunt med titeln: "Sagan om I". Hon förstår med en gång att det måste vara hennes farmors syster som denna berättelse handlar om. Men hon finner ändå inte alla svaren på vad som kan ha hänt med Ingrid under hennes andra äktenskap i Frankrike.　

Efter Ingrids första skilsmässa från sin första man - som hon tröttnade på ganska fort på och de aldrig fick några egna barn - bestämde hon sig för att flytta till Paris. Hon hade redan alla meriter, talade flytande franska och flera andra språk. Nu väntade en ny karriär i ett nytt kulturland som var väsenskilt från hennes egna uppväxt i Sverige och det land hon lämnade bakom sig. Hon var inställd på att själv kunna utvecklas vidare i det land hon kom till.　

Innan Ingrid vågade lämna Sverige hade hon fått en sekreterartjänst på Frankrikes statliga radio, efter att ha jobbat tio år på Sveriges Radio och studerat franska. Hennes meritförteckning och stora språkkunskaper var uppskattad i Paris. Hon kände ingen hemlängtan, när hon tänkte tillbaka på det liv hon lämnat bakom sig.　

I Paris råkade hon träffa Pierre på en restaurang som hon blev förtjust i. Då tänkte hon på sitt eget tidigare äktenskap de män som tidigare passerat genom hennes liv. De som tråkat ut henne. De som var ointressanta, obegåvade och självcentrerade. De som inte var som Pierre. Hon förstod att de kärlekar som hittills hunnit med i hennes liv bara var obetydliga övningar inför honom.　

Pierre blev lika förtjust i Ingrid som hon blev av honom. Ganska omgående beslutade sig för att gifta sig och de tillsammans gick nerför altargången till ljudet av den klassiska bröllopsmarschen, kände hon att han var den enda rätte för henne, och att de skulle få ett helt liv tillsammans. Men så blev det inte.　

Ingrid hade oroat sig mycket för att inte kunna få barn, som hon aldrig fick med sin första man. Redan när de varit gifta under några år - och äntligen fått sitt första barn- Marianne. Ingrid slogs då snart av tanken att deras äktenskap kanske inte skulle kunna hålla för evigt. Inte som hon än gång lovat sin man i kyrkan. "tills döden skilde dem åt".

De grälade alldeles för mycket och Ingrid försökte övertyga sig själv om att varje reva gick att laga. Ändå försökte de hålla ihop och varje år återvände de till restaurangen där de först träffades. Då spelade det inte längre någon roll om de hade bråkat innan, för när de väl var på restaurangen blev allt bra igen, det var deras egen oas.　

Först ett år efter deras lilla dotter Marianne fyllde 15 år, började problemen mellan paret på allvar. Ingrid trodde att hennes man hade bedragit henne - vilket Pierre förnekade - men som till slut visade sig vara sant. Ingrid försökte inte ens få bort bilderna av den mörkhåriga kvinnan som hon trodde hennes man bedragit henne med, till och med i deras eget hus. Och till slut kom en bekräftelse från hennes man som ville att de skulle separera.　

Beskedet kom som en fullständig chock för Ingrid. Hon förstod att hon riskerade att förlora både sin man och sin dotter- eftersom hon ville återvända till Sverige - och inte längre stod ut att vara kvar i Frankrike och hon förstod att Pierre aldrig skulle tillåta henne att ta med sig deras dotter till Sverige. Det var inte första gången som Ingrid tänkt tanken vad som skulle hända om Pierre lämnade henne. Hon hade långsamt vant sig sedan Pierre bara för en vecka sedan stått i hallen och sagt att han skulle gå för alltid.　

Det var först en dag när Carolines farfar och farmor är på sommarstället i Småland och Carolina och hennes familj är kattvakt som Carolina kommer på hur hon skall kunna gå vidare och ta reda på vad som hänt med Ingrid och hennes dotter efter Ingrids make Pierre beslutat sig för att flytta ifrån både Ingrid och hennes dotter.　

Allt Ingrid tidigare drömt om går ju i kras i samband med att Pierre väljer att lämna henne för en yngre kvinna: Allt Ingrid drömde om var att flytta till Paris och skaffa barn. Hon kom tillbaka till Sverige många år senare utan barn. De som senare visar sig vara en mycket större katastrof än som går att föreställa sig som Carolina skildrar efter att ha nystat upp hela sanningen med betydligt större konsekvenser för alla inblandade än går att föreställa sig.　

Carolina Neuraths roman Fråga aldrig Marianne visar på ett pedagogiskt och tydligt sätt hur mycket en skilsmässa kan förstöra i ett äktenskap som börjar bra, men som slutar med en katastrof för alla inblandade när föräldrarna tänker mer på sig själva än på sina barn.

Den fråga jag själv ställer respekten för att hålla ihop de äktenskapslöften man lovar inför ett äktenskap - och sedan inte håller - och vilka praktiska konsekvenser detta får för de barn som man skaffar och sedan inte bryr sig om de konsekvenser detta för med sig borde diskuteras på ett helt annat plan än vad som för närvarande sker.

Mats Lönnerblad