Akademiledamoten och författaren Per Wästberg skildrar detta på ett insiktsfullt och kraftfullt sätt med hjälp av de olika politiker och kulturpersonligheter som han berättar om vilket framgår på ett bra sätt i hans senaste bok: Hyllningar, Essäer och krönikor, Bokförlaget Wahlström & Widstrand.
Förtjänsten, enligt Wästberg ligger i förmågan att göra deras artiklar och böcker trovärdiga och angelägna. Men medan mången bedömare ägnar sig åt tendentiösa polariseringar Allt i vår tillvaro borde vara värt att skildra och fördjupa sig i, anser han.　

Bokens titel: Hyllningar. Essäer och krönikor　
Författare: Per Wästberg　
Förlag: Wahlström & Widstrand　

Wästberg skriver i sin bok att i USA vill ett antal professorer avskaffa både latin och grekiska, därför att det sprider "vit suprematism" och speglar ett slavsamhälle (det gör ju även indiska, afrikanska och muslimiska samhällen). De anser att Homeros och Cicero måste stiga ner från sin piedestal av vithet. Men som Per så riktigt påpekar så såg aldrig de antika grekerna sig själva som vita. Deras statyer var målade i alla färger. De klassiska språken är inte reserverade för en elit - utan hör hemma i hela världen - vilken miljö man än kommer ifrån.　

Själv har jag redan skrivit om Cicero och intervjuat författaren Robert Harris som skrivit 3 böcker om Cicero, när han var på besök i Sverige - Cicero kommer ju från Arpino som är en välkänd kulturstad i Italien - där jag tillsammans med min hustru - har vistats varje sommar i mina svärföräldrars sommarbostad, sedan lång tid tillbaka.

Enligt min mening var Cicero en av de första verkliga demokratikämparna i världen som alltid tog de svagare i försvar. Hans öde - som han aldrig förtjänade - blev ändå förskräckligt och tragiskt, för den envåldshärskare som tillskansade sig makten, var den som orsakade hans frånfälle. Vi har hans dödsmask av Cicero hemma i bostaden för att varje dag påminna oss själva om hans storhet - eftersom min svärfar som ursprungligen kommer från Italien - men gifte sig med en fransyska, vars dotter jag gifte mig med, flydde till Frankrike efter Hitlers angrepp på Italien och innan dess kämpade han mot både Hitler och Mussolini.　

Enligt Per Wästberg kan människan inte inringas och etiketteras. Hon är outtömlig. Varje försök att sätta upp stängsel lämnar en bit av henne utanför. Till det absurda i vår samtid hör den moraliska puritanism och rädsla för det obehagliga som invaderat amerikanska universitet och nått andra länder som Sverige. Studenterna vill, enligt Wästberg, vistas i en silkeskokong, vilket går ut över värdefull litteratur. Döden, rasismen, homofobin, diskussionen om sexuella karaktärer hör med ens till det som en student inte ska utsättas för.　

Vid universitet i Oxford, där jag själv har studerat, har professorer i juridik tillåtit sina studenter att avlägsna sig när man behandlar lagar kring våldtäkt och grova brott.

I Glasgow 2017 fick studenterna tillstånd att lämna klassen med bibelstudier och de tog illa upp att möta bilder av Jesu lidande på korset, skriver Per Wästberg. I USA på högstadiet har på flera håll J.D. Salingers bok "Räddaren i nöden" plockats bort, ty Holden Caulfield, betraktas numera som en privilegierad vit yngling och man vill skona minoritetsstudenterna (!)　

På universitet i land efter land börjar man sätta gränser för litteraturen genom självvald censur. Collettes "Tidig blomning", Marguerites Duras "Älskaren". André Gides "Den omoraliske, Nabokos Lolita - handlar de inte om sex med minderåriga som borde förbjudas ?　

Den fråga som jag också ställer mig, skulle föga riskbenägna förläggare i våra dagar ge ut dem i dagens klimat trots att de är fiktion och inte dokumentärer? Bör ett mästerverk som Lolita undanhållas biblioteken och bara vara tillgängliga för privat konsumtion? I fjärran skymtar Per Wästberg indignationens bokbål. Han anser att diktarens uppgift är att hålla öppet hus så att alla tillvarons skepnader kan bosätta sig i honom eller henne. Det finns alltid en annan människa bredvid den som beskrivs.　

Joseph Brodsky sade i sitt Nobeltal att vi må fördöma bokbål, censur, förföljelser av författare, som jag själv redan skrivit om när det gäller författaren Claus Mann vars böcker brändes på bål och både han själv och hans far nobelpristagaren tvingades fly från Tyskland, när Hitler kom till makten. Men vi står fortfarande maktlösa inför det värsta brottet mot litteraturen, att inte läsa böcker.　

Böcker är farliga för dem som tycker att det räcker med en enda bok: Bibeln, Koranen, Mein Kampf. Påvar och mullor, Stalin, Hitler och Goebbels har handlat därefter. Men det finns inga heliga texter, inget sista ord, samtalen får inte stanna. Den inre osäkerhet som kräver yttre fiender för att maskera sig måste bekämpas, anser Per Wästberg. Författare styrs ju av begär att åstadkomma något som inte bara upprepar det som redan finns, menar han. Begäret upphör ju i den minut det nått sitt mål. En glimt av frihet öppna dörrar, dimmor som lyfter - så hörs klicken från låskolven.　

Storstaden som den skildras hos Dickens och Balzac är ju en labyrint, en själens vilsegång utan återvändo. Den berikar och desinformerar, skyddar och skrämmer. Romantikern Ruskin ställde den medeltida stadens idyll mot industriorternas sotiga inferno. Men från sin pub vid Fleet Street förkunnade Samuel Johnson;

"När en människa tröttnar på London, har hon tröttnat på livet, ty i London finns allt som livet kan ge" Och Anatole France, tidig nobelpristagare fyllde i från sitt håll: "Paris är världens vackraste landskap format av människohand."

Eftersom som jag själv haft förmånen att bo och studera i London i The London School of Foreign Trade och haft möjlighet att både arbeta och studera i Paris, kan jag bara hålla med. Dessutom  fylls av förundran för de arbete som Per Wästberg själv utfört under många år i både sin egenskap som medarbetare i Svenska Akademin, som författare och sitt mångåriga arbete som ordförande för svenska Amnesty och vice ordförande i svenska Pen.

Mats Lönnerblad