Vad är det då som händer, och som ändå händer, fast ingen vill att det skall hända på nytt. Den frågan vill jag gärna försöka besvara - för en gångs skull, ur ett eget personligt och svenskt perspektiv - genom min senaste recension av författaren Ken Folletts bok: Aldrig, i översättning av Jens Ahlberg och Lena Karlin, Albert Bonniers förlag.　

Ken Follett, född 1949 i Cardiff, är en av världens främsta författare av spionberättelser och historiska romaner. Bland annat titlar märks spänningsromanerna Nålens öga (1979) och Kod Rebecca (1981). Den storslagna historiska Århundradets - trilogin och böckerna om den historiska staden Kingsbridge. Ken Follets böcker har sålts i över 120 miljoner exemplar världen över.　

När Ken Follett gjorde efterforskningar inför en av sina tidigare böcker: Giganternas fall insåg han till sin stora bestörtning att första världskriget var ett krig som ingen önskade. Inget av statsöverhuvudena på de inblandade europeiska sidorna ville att det skulle gå så långt.　

Men kejsare och premiärministrar fattade, en efter en, beslut - logiska, välavvägda beslut - som vart och ett förde oss ett litet steg närmare den dittills mest fruktansvärda konflikten i världshistorien. Ken Follett började få uppfattningen att alltihop egentligen var ett tragiskt missöde. Han undrar i sin bok: Skulle det kunna hända igen?　

Det är om detta hans nya bok Aldrig handlar om.　

Bokens titel: Aldrig　
Författare: Ken Follett　
Översättning: Jens Ahlberg och Lena Karlin　
Förlag: Albert Bonniers förlag　

När läget i världen är spänt - behövs bara en gnista - för att sätta i gång en global kris, som redan har visat sig under både det första och andra världskriget. Vad som utlöser gnistan i boken Never är att en drönare har stulits från den amerikanska armén. En oas i Saharaöknen som hotas av torka. Ett land som i hemlighet byggt upp ett förråd med kemiska vapen. Det är upp till ett fåtal individer att förhindra att ett tredje världskrig bryter ut, skriver Ken Follett.　

Med anledning av vad som redan har hänt och den fråga han ställer i sin nya bok Never, vilka det är som har den yttersta makten i världen är den kinesiska makthavaren Chang Kai som är säkerhetsrådgivare till Kinas president. Som ung hade han försökt lista ut vem som egentligen har makten i världen. Är det presidenten, arméns befälhavare eller den samlade politbyrån i Kina? Eller är det USA:s president, Rysslands president, eller amerikanska media, miljardärerna?　

Med tiden inser han att alla i någon mån var begränsade. USA:s president var underkastad den allmänna opinionen. Kinas president kommunistpartiet. Miljardärerna måste gå med vinst. Generalerna måste vinna sina strider.

Makten är inget som kan hänföras till en enda punkt, den distribuerades genom ett oerhört invecklat nätverk, en skara viktiga personer och institutioner utan gemensam vilja som alla drog åt olika håll. Och han själv var en del av detta nätverk. Om något hände som utlöste ett världskrig ansåg han sig vara lika skyldig som alla andra.　

I dag framstår ju Nordkorea som lydrike till den ekonomiska stormakten Kina. Nordkorea som trotsar Sydkorea med ständiga provokationer, och får ekonomiskt stöd för en ekonomi - som styrs av en president - som sätter sin egen makt i Kina framför landets fortsatta välbefinnande och försök till demokratiska utveckling - vilket Ken Follett skriver om i sin bok

På samma sätt styrs diktatorn i Belarus av Rysslands president som redan gjort intrång på Ukrainas självständighet genom att invadera en del av Ukraina. Ryssland straffas genom ekonomiska sanktioner. Men vare sig Nato eller EU visar sig kunna utgöra någon bestående kraft för att få tillbaka vad Ryssland redan har tagit från Ukraina, och behållit.　

När det gäller vårt eget land är jag bestört hur Sverige sköter sitt försvar sedan jag återgått till civilverksamhet, i min ungdom, och min fortsatta utbildning och arbete i Sverige och utomlands.

När jag själv blev inkallad för min värnpliktstjänstgöring deltog jag i ett program - för frivilligt befälsutbildning - På den tiden ansåg jag att det svenska försvaret var bra och väl utrustat. Allting fungerade som det skulle. Jag blev inkallad till T2 i Skövdes transportkompani.

Eftersom jag redan hade körkort - tyckte man att jag skulle få en komplett motorutbildning och lära mig hur man kör och underhåller både lastbil, bil och motorcykel. Vi avslutade vår utbildning genom en motorcykelorientering från Norrland till Skåne.　

Bara cirka 20 år senare lade man ner T2 i Skövde. Jag var då VD för ett företag och uttagen som värnpliktig officer i Psykologiska försvaret, där jag gjorde en del av min reptjänstgöring. Sedan lade både socialdemokratiska och moderaterna ner hela det svenska försvaret, utan att tänka på följderna.　

Sista veckan i maj 2018 fick jag och alla andra (4.9 miljoner) hushåll i Sverige broschyren Om krisen eller kriget kommer hemskickad till sig, när kriget redan var på gång i flera delar av världen. Broschyren är samhällsinformation kom alldeles för sent från Myndigheten samhällsskydd och beredskap. Både krisen och kriget har ju redan kommit, även om det fortfarande inte berör Sverige som inte är involverat i några krig.　

Den frivilliga befälsutbildningen som tidigare lagts ner, återuppstod med en ny utbildning för att stärka individernas och samhällets förmåga att hantera civila och militära kriser.

Min slutsats är efter att ha läst Ken Folletts bok som är en varningsklocka vad som kan hända i framtiden om vi, som har förmånen att leva i demokratiska länder, inte är tillräckligt vaksamma och ger efter på att skydda vårt eget revir vad som hela tiden händer i vår omgivning.　

Medan diktaturer bara skyddar den egna maktens utövare, vill demokratiska partier skydda det egna landet egna allmänheten, men misslyckas alltför ofta, eftersom man gärna glömmer vad som skett under historiens gång.

Krig har alltid förekommit i olika delar av världen. Vi måste alltid vara beredda att skydda oss själva och inte bara tänka på att bli omvalda som enskilda partier. Det är viktigare än att kunna försvara oss själva mot de diktaturer och förtryck som alltid förekommer i olika former.　

Redan Cicero på sin tid - som var en berömd italiensk filosof - hävdade att den som inte vill lära sig av vad som hänt under historiens gång, är och förblir barn. Det visar sig också i våra demokratier och regeringar. De har alldeles för lätt att glömma bort vad som skett under två världskrig, och vad vi borde göra för att kunna slippa ett tredje.

Jag finner därför att Ken Folletts bok Aldrig - är den väckarklocka som vi alla behöver och borde ta till oss - Den är dessutom är lättläst och spännande. Vi måste kunna lära oss förstå hur diktaturer och demokratier fungerar i verklighetens värld. Hur vi själva skall kunna finna och välja och stötta det bästa alternativet i den värld vi vill kunna välja att leva våra liv.　

Mats Lönnerblad