Det var Gustaf VI 
										Adolfs valspråk. Han var Sveriges Kung 
										som vid sitt trontillträde 1950 och 
										verksamhet fram till sin död 1973, 
										gjorde "Plikten framför allt" till sitt 
										valspråk. Det var typiskt för honom. 
										Hans valspråk - 
										innehöll inga stora och klingande ord - 
										men han höll fast vid sitt valspråk 
										under hela sin livstid. Även när han 
										reste kors och tvärs i världen, för att 
										representera Sverige. Pliktkänslan var 
										då hans ständiga följeslagare på vägen. 
										Den som också var 
										känd för sin stora pliktkänsla var också 
										Marcus Tullius Cicero (106 - 43 f Kr.) 
										som var både försvarsadvokat, 
										författare, talare och politiker. 
										Cicero, blev mördad år 43 före Kristus, 
										och är fortfarande för eftervärlden  
										mest känd för sina brev, böcker och tal. 
										Talen har uppfattats som ett mönster av 
										kraftfull framställningskonst och breven 
										och böckerna låter oss komma personen 
										Cicero inpå livet på ett sätt som saknar 
										motstycke i den bevarade antika 
										litteraturen. 
										Bokens titel: 
										Cicero - om plikterna 
																				Författare: Marcus 
										Tullius Cicero 
										Förlag: Daidalos 
										De tre böcker som han 
										skrev till sin son med titeln: Cicero - 
										Om Plikterna innehåller efter cirka 
										2.000 år fortfarande det vi behöver lära 
										oss när det gäller våra plikter när det 
										gäller både politik och vad vi måste 
										beakta under vår egen levnad. De böcker 
										som innefattar Första boken, Andra 
										boken och tredje boken som är skrivna 
										till hans son med inledning på svenska i 
										den nya upplagan av Magnus Wistrand och 
										efterskrift av Bo Lindberg med titeln: 
										Cicero - Om plikterna Daidalos förlag 
										som nyligen utkommit på svenska är väl 
										värd att begrunda och läsa. 
										Magnus Wistrand, som 
										svarar för översättningen av Om 
										plikterna och volymens inledning, är 
										professor emeritus i latin vid Göteborgs 
										Universitet. Bo Lindberg, som svarar för 
										efterskriften, han är professor emeritus 
										i idé- och lärdomshistoria vid samma 
										universitet. 
										Marcus Tullius Cicero 
										föddes den 3 januari 106 f. Kristus i 
										den lilla bergstaden Arpinum (nuvarande 
										Arpino) - där jag och
										min fru och våra barn 
										- brukar tillbringa all vår 
										sommarledighet. Min svärfar kommer från Arpino och har valt att behålla sitt 
										barndomshem även efter det han flyttade 
										till Frankrike. 
										Arpino och resten av 
										världen har inte glömt bort Cicero. 
										Staden måste fortfarande betraktas som 
										en liten kulturstad med permanent 
										uppsatta marmorskivor som finns på olika 
										platser i staden med några av de bästa 
										dikterna av poeter från hela världen återfinns 
										återgivna både på originalspråk och 
										översatta till italienska. En av 
										dikterna är skriven av Lars Forsell. 
										År 81 debuterade 
										Cicero som försvarsadvokat på Forum i 
										Rom och året efter väckte han stor 
										uppmärksamhet genom att modigt och 
										framgångsrikt försvara Sextus Roscius 
										från staden Ameria i södra Umbrien. 
										Denne hade orättvist 
										anklagats av diktatorn Sullas handgångna 
										män för fadersmord och förskingring. 
										Cicero lyckade få sin klient frikänd och 
										gjorde stor succé som försvarare och 
										talare. Men han valde att fly Rom 
										eftersom Sullas ville döda honom som 
										hämnd för att Cicero vann tvisten. 
										Efter Sullas död år 
										78 f. Kristus - återvände Cicero till 
										Rom - och han valde att ställa upp i 
										kvestorsvalet år 76. Han valdes med stor 
										majoritet och blev alltså kvestor redan 
										år 75, bara 31 år gammal. Snart blev han 
										även vald till konsul. Cicero var nu en 
										klart lysande stjärna i både juridiken 
										och politiken i Rom. 
										Ciceros stora stund i 
										politiken inträffade under hans konsulår 
										år 63. Han lyckades då hantera ett 
										upprorsförsök. På Ciceros beslut 
										lyckades han utveckla ett 
										undantagstillstånd för att ingen skada 
										skulle drabba staten. Genom lyckliga 
										omständigheter kom Cicero även över 
										skriftliga bevis mot de sammansvurna och 
										han kunde arrestera dem. Cicero 
										pläderade för dödsstraff. Detta blev 
										också senatens beslut och Cicero lät 
										avrätta de dömda redan samma kväll. 
										Under Caesars envälde 
										fanns det inte längre något utrymme för 
										Cicero vare sig som försvarsadvokat 
										eller i politiken. Som senator deltog 
										han fortfarande i senatens sammanträden 
										med yttrade sig inte. Han sörjde 
										demokratin och den fria republikens fall 
										och avskydde Caesars politik. Han deltog 
										inte i sammansvärjningen mot Caesar men 
										välkomnade mordet på honom den 15 mars 
										år 44. 
										Nu var Ciceros dagar 
										räknade. Hans fiende Marcus Antonius 
										satte upp Cicero på en lista och 
										skickade ut soldater för att mörda 
										honom. Cicero försökte först fly till 
										kusten söder om Rom, men när soldaterna 
										hann upp honom lät han sina slavar göra 
										halt med bärstolen som han bars i. Han 
										beordrade dem att inte göra motstånd och 
										stack lydigt ut sitt huvud för att motta 
										dödshugget. Hans avhuggna huvud och 
										högra hand fördes till Rom där den 
										hämndlystne Antonius lät spika upp dem 
										på talarstolen på Forum. Ciceros dödsdag 
										var den 7 december år 43. 
										Men många av Ciceros 
										verk som jag beundrar, lever vidare ännu 
										i dag. Om Plikterna, som skrevs mot 
										slutet av Ciceros liv, är ett försök att 
										belysa moraliska grundprinciper såväl 
										som att belysa moraliska dilemman. I de 
										tre böckerna till sin son svarar han på 
										frågorna vilka krav ställer de fyra 
										kardinaldygderna, vishet, rättvisan, 
										tapperheten och måttfullheten, på oss 
										som individer och medborgare? Hur gör 
										vi en rimlig avvägning mellan vårt 
										nödvändiga egenintresse och vårt lika 
										nödvändiga samhällsansvar? Hur bör vi 
										bete oss mot våra släktingar, våra 
										grannar och våra vänner. Han ger alla 
										svaren i böckerna till sin son. 
										Ciceros brev, böcker 
										och skrifter kom att få stort inflytande 
										på synen på moral och uppfostran även 
										under vår tid som visar vad Gustaf VI 
										Adolf en person med stor pliktkänsla 
										både för sitt land och hans många resor 
										utomlands när han representerade Sverige 
										kunde åstadkomma för att bevara Sveriges 
										goda rykte även under vår egen tid. 
										Mats Lönnerblad