[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Bankkrisen (1987 – 1993) måste betraktas som förra århundradets största svenska rättsskandal genom tiderna, när man ser på de totala ekonomiska effekterna för samhället.

Nu tvingas hela svenska folket vara med om att betala tillbaka vad hela denna kris kostade. Trots detta är alla de inblandade aktörerna inom bank – och politikervärlden fortfarande ostraffade.

För att förstå vad som hände under den svenska bankkrisen brukar jag ofta jämföra med vad som hände i Frankrike under samma period. Om denna kris har åklagaren Thierry Jean-Pierre skrivit en intressant bok. Crédit Lyonnais: l´enquête (Fixot Förlag 1997). Även han betraktar den franska bankkrisen som Frankrikes största bankskandal under det förra seklet, trots att denna kris ”bara” kostade de franska skattebetalarna 120 miljarder kronor, vilket måste betraktas som nålpengar när man jämför med vad samma kris kostade i Sverige.

Vad han skulle skriva om den svenska bankkrisen som hittills kostat skattebetalarna tusen miljarder kronor, plus ränta och ett bankstöd på mer än 80 miljarder kronor vågar jag inte ens yttra mig om. Han skulle nog varit betydligt mer kritisk än den skildring han gör i sin bok om vad som skedde under den franska bankkrisen, som jag tidigare berättat om i min egen bok: Från bankkris till börskris (Bankrättsföreningen, 2003)

Följderna för Frankrikes del som var med i den europeiska unionen redan då blev mycket stora. Den stora statliga banken Crédit Lyonnais tvingas avveckla alla engagemang i utlandet. Bankchefen själv och Jean-Maxime Léveque och hans kumpaner sitter sedan länge i fängelse. De avtjänar just nu välförtjänta långa fängelsestraff för allt vad de ställde till med.

I Sverige går allt annorlunda till. Förre VD:n i Nordea (gamla Nordbanken) Hans Dalborg som lät bli att upprätta kontrollbalansräkning och begära Nordea i konkurs redan när han tillträdde som ny VD i banken i januari 1991 är fortfarande på fri fot. Numera är han styrelseordförande i Nordea.

Inte heller har hans företrädare inom ledning och styrelse på något sätt straffats för att de drev den konkursmässiga banken vidare, när de var skyldiga att inställa betalningarna, och upprätta kontrollbalansräkning. I stället ”belönades” dessa gamla medarbetare för allt elände de ställde till med, genom osannolika fallskärmsavtal.

Efter krisen tilläts Nordea växa med hjälp av staten, som innan dess betalade in obegränsat med pengar för bankens fortlevnad. I dag återstår i dag bara en vissnad vision, vilket framgår av en intervju med bankens nuvarande VD Lars G Nordström i Financial Times (FT) den 25 augusti år 2003.

Inför den kunnige reporten Nicholas George på FT tvingas Nordström att erkänna att Nordea i dag har för mycket av allting, utom kunder. Och det är kanske inte så underligt. Med obegränsade ekonomiska resurser har banken tillåtits att expandera sig in i Norden, utan att samtidigt göra rätt för sig mot alla de kunder som man misshandlade under bankkrisen.

Följden har blivit att banken trots stora finansiella muskler inte kan behålla sina kunder som flyr banken så fort de lyckas hitta andra alternativ. Banken lever fortfarande kvar i en gammal politisk vision, snarare än den kommersiella verkligheten.

Vad de svenska krisbankerna och politikerna gjorde sig skyldiga till var i princip att sätta alla lagar ur spel under bankkrisen utan att någon reagerade. Finansinspektionen hindrade inte krisbankerna Gota Bank och Nordea (gamla Nordbanken) att bedriva verksamhet, trots att bägge dessa banker var på obestånd redan den 1 februari 1990 då de inte kunde uppfylla sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad.

Konkurrenssverket godkände det statliga stödet till krisbankerna, trots att stödet strider mot både svenska och utländska konkurrensregler. Dessutom strider den olagliga hjälpen ett uppenbart sätt mot Europeiska Unionens konkurrenspolitik som tydligt framgår i den senaste stora rapporten om konkurrenspolitikens regelverk ( Publikationsbyrån,2002)

Polis och åklagare beivrade inte några brott som bankerna begick mot sina kunder genom att säga upp krediter för skötsamma företag och beslagta alla tillgångar. Rikspolischefen Sten Heckscher har inte heller brytt sig om att utreda de olagliga register som Nordea upprättat för att förtala de kunder man befinner sig i tvist med. Rikspolischefen är sedan 1998 är väl medveten om vilka som ligger bakom dessa register utan att agera.

Allt detta kunde ske i Sverige och utan någon insyn utifrån eftersom landet vid denna tidpunkt inte var medlem i Europeiska Unionen. Medan samtliga dessa åtgärder skulle fått omedelbara ekonomiska och juridiska konsekvenser för Frankrike, om man agerat på samma olagliga sätt i Frankrike som i Sverige, eftersom Frankrike redan var medlem i EU under den franska bankkrisen.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen