[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Frågar sig den norskfödda före detta franska undersökningsdomaren Eva Joly i sin bok "Est-ce dans ce monde-là que nous voulons vivre ?" (Editions des Arènes, 2003) apropå politikernas och finanselitens utbredda korruption och maktmissbruk, som även har drabbat Frankrike med full kraft.

Eva Joly anser att bekämpa den stora korruption är en förutsättning för varje sann politisk handling. Vi måste återupprätta förtroendet för de politiska och ekonomiska eliterna. I vår tid av globalisering vilar ansvaret tungt på våra ledare. Hon anser att de måste stå höjda över alla misstankar för att kunna inge hopp för framtiden.

Men det är inte bara i Frankrike som korruptionsskandalerna duggar tätt. Även i Sverige har vi under de senaste åren haft en rad skandaler som avlöst varandra som jag själv skrivit om i mina bägge senaste böcker: "Från bankkris till börskris" och "Från folkhem till fattigstuga" (Bankrättsföreningen 2003 och 2004)

Den största skandalen i Sverige har varit bankkrisen (1987 - 1993) som fortfarande inte fått några juridiska konsekvenser för de inblandade inom bank och politik, beroende på att såväl bankdirektörerna som politikerna lyckats skaffa sig immunitet mot både åtal och straff. Hur de lyckades med den bedriften är fortfarande en gåta för mig. Den f d statliga storbanken Nordea (gamla Nordbanken) har t o m kunnat utreda sina egna brott i lugn och ro, utan någon besvärande eller "obehörig" inblandning från polis och åklagare.

När Eva Joly granskade den franska oljejätten Elfs skumraskaffärer hotades hon till livet och utsattes för förtalskampanjer. En förmiddag blev hon också kallad till presidenten för kassationsdomstolen. Där fick hon en varning av Frankrikes högste domare, eftersom hon kommit in på ytterst farlig farlig mark. Ändå fortsatte hon med sitt viktiga arbete.

I Sverige är det ovanligt att åklagare utsätts för samma påtryckningar eftersom den svenska staten skyddar sig själv, genom att se till att det inte blir några utredningar gjorda eller straff utdömda överhuvudtaget. Framför allt när det gäller vissa statliga bolag som begått brott. Sedan 1998 känner rikspolischefen Sten Hecksher (s) vem som ligger bakom Nordeas ökända förtalsregister som jag tidigare skrivit om, som man använde sig av för att förtala sina kunder både före under och efter bankkrisen, utan att han fortfarande har agerat genom att se till att det blir rättsliga
påföljder.

Såväl Statsminister Göran Persson som den Bo Lundgren känner till när obeståndssituationen för både Gota Bank och Nordea inträffade, utan att någon av dem vidtagit några åtgärder mot de lagbrott som dessa bägge bankerna begick under krisen. Göran Persson är väl informerad om allt som hände under bankkrisen, eftersom han satt med i bankstödsnämnden. Bo Lundgren var vid den tidpunkten både statsråd och bankminister.

Den stora skillnaden mellan Frankrike och Sverige är således att i Frankrike tvingas såväl domstolar som polis, undersökningsdomare och åklagare att agera när det framkommer bevis för korruption och maktmissbruk inom makteliten. I Sverige läggs locket på. De skyldiga får gå fria.

Till skillnad mot våra svenska toppolitiker som fortfarande döljer de största brotten som skedde under bankkrisen delar jag således Eva Jolys uppfattning, att inför den förhärskande straffriheten hos våra högsta politiker och ekonomiska elit, måste vi både agera och reagera.

I förskjutningen av våra vanliga proportioner mellan korruption och respekt för lagen, måste vi oupphörligen revidera vår egen världsbild. Gårdagens sanning gäller inte längre det vi nu upptäcker. Och vi vet redan att morgondagens sanning kommer att ligga bortom vad vi i dag kan fatta.

Medan den svenska rättsstaten för närvarande befinner sig i upplösning, står den franska rättsskipning fortfarande på solid grund. Efter gjorda avslöjanden i både Frankrike och Sverige kring korruption och maktmissbruk, visar Eva Joly med sin bok hur man får rättsväsendet att fungera i Frankrike. Hennes bok borde därför vara ett exempel för det svenska rättsväsendet att börja ta efter.

I Norge dit Eva Joly nu återvänt efter sin långa tjänstgöring i Frankrike uppskattas hon i alla fall redan efter förtjänst. Hon tjänstgör för närvarande som rådgivare åt den norska regeringen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen