[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Den genomförda plundringen av entreprenörer och företagare av bankerna och de statliga ”skräpkreditföretagen” under den svenska bankkrisen 1987 – 1993, måste betecknas som Sveriges största och fräckaste av regeringen sanktionerade bankbrott.

- Egentligen handlar det om världens enklaste affärsidé, sade Mats Engström vice VD och regionschef för Retriva Kredit i Göteborg när han blev intervjuad i pressen om sitt arbete med att avveckla krediter. Retriva hade fått i uppdrag att överta kundtillgångar från Gota Bank som haft ett bokfört bruttovärde på cirka 36 miljarder kronor.

Det enda man behövde göra var att snabbt som möjligt beslagta tillgångarna och likvidera tillräckligt många Gota Banks företagskunder. Syftet var banken därigenom skulle slippa uppfylla sina redan ingångna avtal mot
entreprenörer och företagare. De beslagtagna tillgångarna kom från de bankkunder, som inte längre passade in i Gota banks ”portfölj”

Securum och Retriva var de största statliga ”skräpkreditföretagen” skapade av bankerna med regeringens bistånd, enkom syfte för att avveckla bankernas kunder, utan att behöva följa avtal och lagar. Retriva kredit var det bolag som övertog många av Gota Banks kunder under krisen.

Retriva var det mindre statliga skräpkreditföretaget. Det bestod från början av mer än 3.000 kundengagemang. Bolaget hade ett eget kapital på 3,8 miljarder kronor. Dessutom fanns statliga garantier på ytterligare 3,5
miljarder kronor. Utgångspunkten var att driva in så många företag som möjligt i skräpkreditföretaget, bara för att Gota Bank så snabbt som
möjligt skulle återfå sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad.

Det var därför företag med bokförda värden i storleksordningen på över fem miljoner kronor som ”skräpkreditföretagen” lade beslag på. Men dessa pengar och tillgångar räckte ändå inte till för att betala för bankernas förluster.

Själva skandalnotan som svenska staten genom Bankstödsnämnden ändå tvingades betala till Nordea (gamla Nordbanken) och Securum efter det att den delstatliga banken fortsatt att bedriva bankverksamhet trots att den var på obestånd redan 1990 och skyldig att begära sig själv i konkurs, slutade på 51,2 miljarder kronor. Gota Bank fick efter statens övertagande av den konkursade banken en förlusttäckningsgaranti på 10 miljarder kronor.

Då har jag inte tagit med några kostnader som allmänheten nu tvingas betala för den ökade statsskulden, eller räknat med alla tillgångar som alla entreprenörer och företagare tvingades bidra med, genom att lämna ifrån sig sina företag och fastigheter till bankerna och deras olika ”skräpkreditföretag”.

I min egenskap av styrelseordförande i Bankrättsföreningen sedan 1996 får jag fortfarande, 10 år efter krisen, brev och telefonsamtal från många personer varje vecka som försökt få upprättelse för olika situationer de helt ofrivilligt hamnat i under upprensningen av den svenska bankkrisen.

När de entreprenörer och företagare som ofrivilligt drabbats av bankernas uppsägning av krediter, som försöker få kontakt med sin bank för att få ut handlingar som har bärighet av deras ärenden. De möts de i de flesta fallen av en kompakt tystnad.

När det gäller många av de ärenden som gått vidare till domstol hittar inte banken inte längre några papper. Ofta hänvisar då banken till banksekretessen. Bankpersonalen kommer inte längre ihåg vad som har hänt. Eller också är tystnaden total.

Fortfarande svarar makthavarna inte på några frågor annat än det svar man bestämt sig för att ge, kring vad det var som hände under krisen. Att tiga har visat sig vara det effektivaste sättet att utöva maktmissbruk på.

Det stora problemet med maktmissbruket i Sverige är att det inte finns någon oberoende instans som granskar myndigheternas eller politikernas misstag. Den oberoende kommission som skulle utrett bankkrisen för länge sedan, och som riksdagen redan har beslutat om, har ännu inte kunnat komma igång med sitt arbete.

De många och grova ekonomiska brotten som många av de bankanställda beordras att begå mot sina kunder under krisen, har därför fortfarande inte blivit beivrade. De grövsta brottslingarna går fria.

De anställda de statliga nödbolagen Retriva och Securum passerade dessutom gränsen för det rättfärdiga, när de beslagtog fastigheter och företag bara för att hjälpa bankernas slippa upprätthålla gällande kreditavtal, och följa lagen om pantrealisation i samband med avveckling av panter.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt

Bankrättsföreningen