[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det svenska rättssamhället hamnat i en återvändsgränd. Svenska domstolar följer inte längre de regler som framgår av Den Europeiska Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Felet är att svenskarna inte längre kan få rättvisa rättegångar (6 art 1§).

Den förste som på allvar uppmärksammade vad som höll på att hända med det svenska rättssamhället var advokaten och medborgarrättskämpen Lennart Hane. Han skrev en bra bok om eländet. Smygande diktatur, (Bokförlaget Novum 1972) Problemet med boken var att den var för politisk.

Hane borde begränsat sig till den juridiska analysen. I stället passade han på, att i sin bok torgföra sina egna politiska uppfattningar, vilket gjorde att boken aldrig fick den stora uppmärksamhet den förtjänar.

Även regeringsrådet Gustaf Petrén och Sven H Åsbrink skrev en tänkvärd liten skrift om medborgerliga fri - och rättigheter 1976, med det passande namnet "Försvara din frihet" (Medborgarrättsrörelsen, 1976) som också är läsvärd.

Det var Gustaf Petrén som startade Medborgarrättsrörelsen i Sverige. Åsbrink som han skrev skriften tillsammans med, var också medlem i styrelsen. Advokaten Lennart Hane är fortfarande med i styrelsen för Medborgarrättsrörelsen, där jag själv numera är vice ordförande.

Problemet med både bokens och skriftens fortsatta spridning är politikerna i Sverige, från vänster till höger, inte tar medborgarrättsfrågorna på allvar. Statminister Olof Palme kallade Medborgarrättsrörelsen föraktfullt för "Petréns lilla lekstuga." Svenskarna har blivit så bortskämda med sin frihet, att de inte närmare reflekterar över hur man uppnått den. Gemene man tycker inte att frågan hur man bevarar och försvarar sin frihet är viktig.

Medborgarrättsrörelsen (MRR) har samlat ett växande antal medborgare som är oroade för att demokratin i vårt land försämras, på ett sätt som till slut kan hota friheten. Värst har det blivit inom rättsväsendet, där domarna inte längre följer grundläggande lagregler. När mål sedan skall överklagas till nästa rättsinstans tillåts inte längre vare sig ny bevisning eller framförande av andra omständigheter än vad som skett i första rättsinstansen.

Det  är den grundläggande orsaken till att hela det svenska rättsväsendet kapsejsat.

Hur man skall kunna överklaga ett mål när inte längre lagarna följs ? Om man inte längre tillåts att försvara sig med ny bevisning och omständigheter, när lagarna inte följs av våra domare ? Det är en fråga som ingen domare vill besvara. Frågan är för politiskt känslig. Likaså frågan om inrättande av specialdomstolar, där Sverige redan fått påbackning från Europadomstolen i Strasbourg,  och därför redan tvingats skrota Bostadsdomstolen.

Arbetsdomstolen (AD) står på tur. Det beror sammansättningen i AD som inte uppfyller de krav som ställs på en opartisk domstol. Sverige har redan blivit anmäld till Europadomstolen för att inte följa gällande krav. Svar från Europadomstolen i denna fråga väntas inom något år.

När man i Sverige röstade fram den nya regeringsformen 1973, var det få politiker som uppmärksammade hur dåligt den nya grundlagen tillgodoser svenskarnas medborgliga fri- och rättigheter. Lagen kunde ändå klubbas igenom, utan någon större opposition.

Därför är det viktigt att Sverige när vi nu på nytt börjar diskutera en förändring av grundlagen. Nu när dessa frågor är aktuella. Samtidigt som EU:s nya grundlag bör diskuteras offentligt. Kravet på den nya grundlagen, är att den på ett bättre sätt än tidigare, överensstämmer med med våra grundläggande fri- och rättigheter.

De ändringar i rättegångsbalken som gör det betydligt svårare att överklaga till hovrätterna, eftersom man infört förbud att i princip i hovrättsrättegången införa nya omständigheter eller nya bevis, måste omgående slopas. Sverige måste på nytt hitta en framkomlig väg. Bort från återvändsgränden. För att landet skall kunna kalla sig för en rättsstat.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt

Bankrättsföreningen