| 
       [Hemsida]
      [Brf-direkt] [Skicka
      vykort] [Tipsa ditt nätverk]
        
      Bankerna kränker sina 
      kunder 
      Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 24 maj 2004
           
            Om en fastighetsägare redovisar vinst på sina fastigheter, och kan uppvisa
      
      en positiv direktavkastning på sitt fastighetsinnehav, finns det ingen 
      anledning för en bank att under löpande avtalsperiod säga upp 
      fastighetsbolaget krediter. En företagare som sköter sina affärer och 
      redovisar vinst, får heller inte kränkas av vare sig bankerna eller 
      staten. 
       
      Ändå var det detta som hände under den svenska bankkrisen. Bankerna 
      nervärderade hela Sveriges fastighetsbestånd med hjälp av staten, för att
      
      kunna säga upp krediter. Skötsamma företagare som alltid skött sina 
      krediter och övriga åtaganden fick alla sina lån uppsagda under pågående
     
      avtalsperiod. 
       
      Avtalade lånelöften bröts. Checkkrediter stoppades. Kunderna tvingades 
      flytta över till bankernas olika ”skräpkreditföretag. Bankgarantier som
     
      inte kunde sägas upp, sades upp. Pengarna på kundernas olika konton 
      beslagtogs. Många kunder plundrades på alla sina tillgångar. 
       
      Under den långa efterföljande debatten som nu pågått i mer än 10 år pågått 
      i 
      pressen under min ledning, som arbetande styrelseordförande i 
      Bankrättsföreningen, har några debattörer hävdat att jag skulle ha en 
      annan 
      uppfattning i dessa frågor, än de flesta nationalekonomer, kring vad det 
      var 
      som hände. 
       
      Den fråga som jag ställer mig är då varför ingen av dessa nationalekonomer
     
      öppnat munnen under den långa tid som debatten pågått, för att hävda denna
     
      uppfattning genom att ange ordentliga grunder för sina påståenden. 
       
     
      Några kritiker har även påstått, att kända nationalekonomer hävdat att 
      krisen berodde på bankkunderna och inte på bankerna, utan att behöva ange
     
      några andra grunder. Eftersom det finns bevis för att det var krisbankerna
     
      som var på obestånd och inte bankkunderna, har dessa kritiker inte kunna
    
      motbevisa mina påståenden om att det var bankerna som orsakade krisen, och
   
      att det var den socialdemokratiska politiken , som gjorde krisen möjlig.
    
      Vilket sent omsider socialdemokraterna själva erkänt. 
       
      Att det var ett fåtal större fastighetsbolag som bidrog till själva  
      bankkollapsen har jag aldrig förnekat. 
       
      Således finns det hur många bevis som helst på företagare som orättfärdigt
     
      fått sina krediter uppsagda. Det är dessa företagare som som jag berättat
    
      om i mina bägge senaste böcker: ”Från bankkris till börskris” och 
      ”Från
     
      folkhem till fattigstuga”. (Bankrättsföreningen, 2003 och 2004) Nu har 
      även 
      Europadomstolen i Strasbourg i en ordentlig prejudikatdom slagit fast att
      
      man inte får kränka finansmän och företagare på det sätt som för 
      närvarande 
      sker i både Ryssland och Sverige . 
       
      Ryssland har fällts av Europadomstolen för brott mot finansmannen Vladimir
     
      Gusinskijs mänskliga rättigheter. Den ryska staten både satte Gusinskij i
     
      arrest utan anledning och tvingade honom att sälja sitt bolag Media Most
     
      till statliga Gazprom, slår domstolen fast. 
       
      I Sverige gick det ännu värre till under bankkrisen. Företagen tvingades 
      att 
      ge bort sin egendom till bankerna och deras skräpkreditbolag olika bolag.
      
      Utan någon som helst ersättning. I många fall tvingades företagarna också
     
      att betala i samband med överlämnandet av sina bolag. Därvid gjorde de 
      olika 
      Företrädarna för ”skräpkreditföretagen” i många fall sig skyldiga till 
      olaga 
      hot. 
       
      Europadomstolens dom mot Ryssland, som är daterad den 19 maj 2004 erbjuder
      
      dramatisk och spännande läsning för alla intresserade. Den fäller Ryssland
     
      för brott mot mänskliga rättigheter på två punkter. 
       
      I likhet med finansmannen Erik Penser som utsatts för både Nordeas (gamla
      
      Nordbankens) och den svenska statens övergrepp under den svenska 
      bankkrisen, 
      var Vladimir Gusinskij inte bara verksam i Ryssland. Han hade både ryskt 
      och 
      israeliskt medborgarskap. Han har också ett hus i Spanien, dit han 
      tvingades 
      fly när förföljandet påbörjades. 
       
      Den 13 juni 2000 grips Gusinskij av ryska myndigheter för påstådda 
      bedrägeribrott. Gusinskij skulle bland annat under åren 1996 – 1997 
      olovligen 
      ha tagit kontrollen över statliga TV 11.
      Gusinskij släpps efter att ha tvingats sälja TV-bolaget till det statliga
     
      gasbolaget Gazprom. Statliga Gazprom bestämde priset. 
       
      Liknelsen med vad som hände Pensers välskötta bolag Yggdrasil under 
      bankkrisen är slående. Yggdrasil som ägde en kontrollpost i börsbolaget
     
      Nobelindustrier, tvingades avyttra denna post till den statens egen bank
     
      Nordea för bara 1 krona. Staten sålde sedan vidare tillgången via sitt 
      eget
      ”skräpkreditföretag”. Vinsten blev över 3 miljarder kronor. 
       
      I likhet med Ryssland förföljer och kränker Sverige sina finansmän. Trots
     
      mer än 10 års processande i domstol och 100 miljoner i kostnader, i bara
     
      advokatarvorden, har Erik Penser fortfarande inte fått tillbaka sina 
      rättmätiga tillgångar. Även detta ärendet ligger nu i Europadomstolen. 
       
      Ryssland vill att Spanien skall överlämna Gusinskij till Ryssland. Spansk
      
      domstol motsätter sig denna uppfattning. Den konstaterar att anklagelserna
     
      mot honom inte håller. När fallet slutligen hamnade hos Europadomstolen
     
      fälls Ryssland på två punkter den 19 maj. 
       
      Artiklarna 5 och artiklarna 18 i konventionen om mänskliga rättigheter.
      
      Finansmannen Vladimir Gusinskiij har dels frihetsberövats, trots bristande
      
      bevisning. Dels utsatts för maktmissbruk när han tvingades sälja sitt 
      företag Media Most till den ryska staten. Staten skall ersätta Gusinskiij
      
      med 88.000 euro (800.000  kronor) för hans utgifter. Om han därmed lyckas 
      få 
      tillbaka sitt företag är fortfarande oklart. 
       
      Erik Penser har redan fått tillbaka sitt bolag Yggdrasil som olagligen 
      beslagtogs av den statliga storbanken Nordea. Men fortfarande har han inte
     
      fått tillbaka värdet på sina aktier i Nobelindustrier. Min fråga är därför
     
      när tänker svenska staten börja göra rätt för sig mot finansmannen Erik
     
      Penser, och alla de företagare som orättfärdigt drabbade under den svenska
      
      bankkrisen ? 
       
           Mats Lönnerblad 
      Ordförande i Bankrättsföreningen 
      Skribent i finansrätt 
       
    |