[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Vad som var föremål för den största uppmärksamheten under hela det förra seklet i Europa var arbetarklassens ställning. Huvudsakligen i ekonomiskt, socialt och politiskt hänseende. Nu har arbetstagarna fått det bättre. På företagarnas bekostnad

Det var de skriande stora missförhållandena mot arbetarklassen, som utgjorde den främsta drivfjädern för 1900-talets arbetarrörelser. Det var den direkta orsaken, som givit många av arbetarfrågorna dess dominerande ställning. I både Sverige och många andra länder.

När vi nu gått in i ett nytt sekel betraktar jag arbetstagarnas ställning, åtminstone i Sverige, som starkt förbättrad. Som egen företagare sedan länge, och skribent i finansrättsliga frågor, känner jag inte många arbetsgivare som vare skulle vilja eller våga sig på att förtrycka sina anställda på samma sätt som tidigare. Arbetstagarnas ökade makt har ytterligare förstärkts genom socialdemokratins långa maktinnnehav. På både gott och ont.

Ökad makt medför också ett större ansvar. Ett ansvar mot dem som ser till att landet klarar sin försörjning. Mot fastighetsägare som bygger bostäder och kontor. Mot enskilda företagare, entreprenörer och uppfinnare som ser till att det skapas nya och varaktiga arbetstillfällen.

Min uppfattning är att socialdemokraterna ännu inte brytt sig om att  axla detta ansvar mot företagarna. Vare sig socialt,  politiskt eller juridiskt. Resultatet ser vi i dag. Antalet företag och företagare aldrig varit så lågt. Företagare har blivit  rädda för att starta företag. Skrämda inför de ekonomiska och juridiska konsekvenserna. För vad som skulle kunna hända dem och deras familjer, om de inte klarar av att nå sina mål.

Rädda för att mista den trygghet som arbetarklassen kunnat skapa för sig själva och för andra  arbetstagare. En trygghet som inte alls omfattar företagare. Dessa påläggs i stället ett allt större ekonomiskt ansvar. Både personligen och för sina företag.

Redan befintliga företag flyr Sverige. En undersökning från Exportrådet visar att vart fjärde svenskt exportföretag tänker flytta ut tillverkning från Sverige under de närmaste två åren. I undersökningen deltog 100 av de företag som visat den kraftigaste exportökningen under de senaste fem åren. Av de utfrågade tänker sig hela 22 procent lägga sin tillverkning utomlands inom kort. 43 procent har redan en del av sin produktion i andra länder.

Den 25 maj 2004 samlades många företagare från hela landet för att manifistera sin ängslan inför framtiden i en stor demonstration utanför riksdagen. Företagarna upplever att Sverige befinner sig vid ett vägval. De frågor företagarnas egen organsisation Svenskt Näringsliv och två av dess talesmän, chefekonomen Stefan Fölster och den biträdande chefekonomen Per Juth då ställde och vill ha klara svar på, är om Sverige behöver fler eller färre arbetsgivare ?

Blir det lättare att betala för välfärden när antalet företagare i Sverige stadigt minskar ? Eller när det startas fler företag ?

Ska företagandet i framtiden vara något som de flesta bara kan drömma om, men som allt färre får möjlighet att förverkliga ?

Frågorna är befogade. Aldrig tidigare har en så liten andel av svenskar i arbetsför ålder varit företagare.

10 år efter den stora bankkrisen av var antalet företagare år 2003 för första gången sedan bankkrisen under 400.000, eller under 7 procent av den arbetsföra befolkningen. Den direkta orsaken till detta, som så många makthavare och politiker inte vill veta av, var att 60.000 skötsamma företagare som felaktigt fick alla sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna, försvann under krisen.

I dag känner sig många företagare misshandlade av både bankerna och staten. Så lätt glömmer de inte den stora plundringen av företagare som skedde under bankkrisen.

Hälften av Sveriges återstående  företagare över 50 år. Att unga människor inte törs bli egna företagare, när de redan har sett hur illa behandlade företagarna blev under bankkrisen, är lätt att förstå.

Många svenska företagare utsätts nu för samma skriande missförhållandena från både staten och myndigheter, som tidigare drabbade arbetarklassen. Inte undra på att ungdomarna är rädda för att starta företag. När de vet vilka konsekvenser de kan drabbas av. Även om de råkar vara framgångsrika i sitt företagande.

Politikernas skyldighet är att kunna se dessa problem som uppstått. För att göra någonting åt dem. De får inte glömma bort alla de företagare som orättfärdigt drabbades under krisen. Det var ju entreprenörer och uppfinnare   som såg till den storartade användingen av  maskinkraftens under hela 1900 - talet, framkallade utvecklingen och skapade den svenska välfärden. Denna utveckling måste få fortsätta även under 2000 - talet.

Vi har fått ombytta roller i Sverige. Livet som arbetstagare har blivit mycket bättre. Medan villkoren för företagarna drastiskt har försämrats. Det är ett välkänt faktum att det var den den omilda behandlingen av företagare under bankkrisen, som gjort att det  blivit så mycket mindre företagare här hemma, än i de flesta andra länder.

Det är ett allvarligt problem. Som vi måste göra någonting åt. Inte genom att stoppa huvudet i sanden. Det kan endast ske genom att kompensera de oskyldiga företagare som felaktigt drabbades av krisbankernas plundringståg under bankkrisen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt

Bankrättsföreningen