[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

De svåra ekonomiska konsekvenserna av den svenska bankkrisen 1987 - 1993 håller i sig.  Mer än 10 år efter krisen har Sverige fortfarande färre anställda en 1990, när krisen var som värst.  I dag är mindre än hälften av svenska folket sysselsatta. Ungefär 45 procent av svenska folket (knappt 40 procent har ett arbete om vi korrigerar för sjukskrivna)  har ett arbete.

Av de 4 miljoner som arbetar har endast 65 procent (drygt 2,5 miljoner) heltidstjänster, övriga har deltid (cirka 1,4 miljoner) eller en kombination av eget företagande och deltid. Av hela befolkningen är det således endast 30 procent som numera arbetar heltid, varav cirka 10 procentenheter i offentlig sektor.

De återstående 20 procenten i privat sektor är dels "huvudförsörjare för de 55 procent som är beroende av offentliga bidrag, dels bidrar de till försörjningen av de deltidsarbetande med bidrag. Uppgifterna hur arbetsmarknaden ser ut 2004, mer än 10 år efter bankkrisen, har lämnats av Pontus Braunerhjelm. Han arbetar som professor vid Linköpings universitet och är forskningsledare på SNS.

Min egen slutsats är att det inte går att behandla företagare hur som helst, utan att det blir ordentliga ekonomiska påföljder. De 60.000 skötsamma företagare som orättfärdigt drabbades av felaktiga uppsägningar under bankkrisen, har inte kunnat ersättas. Det var då som många av framtidsföretagen försvann. De 400.000 människor som kastades ut i arbetslöshet på grund av krisen, har fortfarande inte lyckats hitta några ordentliga nya arbetsuppgifter. Den svenska statsskulden som ökade med över 1.000 miljarder kronor plus ränta under krisen, har inte kunnat betalas tillbaka. Tvärtom så ökar statsskulden 2004.

Även de stora börsbolagen verkar ha tröttnat på Sverige. Svenska börsbolag sysselsätter allt färre. 2003 försvann 44.000 jobb från storföretagen - över hälften av dem i Sverige. Statistiken avslöjar att i tre av fyra börsbolag minskade antalet anställda 2003. All offentlig statistik visar att sysselsättningen sjunker i Sverige, trots att regeringen försöker hävda motsatsen..

För att  överhuvudtaget kunna klara av ekonomin, överväger nu regeringen att   beslagta ytterligare 96 miljarder av pensionärernas pengar, förutom de 258 miljarder som man lade beslag  på redan 1999, för att kunna betala ränta på den självförvållade statsskulden.

I stället för att skapa "riktiga" arbeten har regeringens kansli svällt över alla breddar. Där finns för närvarande över 4.000 välbetalda medarbetare. Man har också ansträngt sig för att skapa flera statliga myndigheter. Nu finns det cirka 250 statliga myndigheter med cirka en kvarts miljon anställda, under ledning av politiskt tillsatta generaldirektörer, med ordentliga fallskärmsavtal. Totalt omfattar den offentliga sektorn cirka 60 procent av BNP. Sverige har Europas dyraste administration med cirka 30 procent av BNP.

När jobben i produktionen flyttar ut från Sverige, eller helt försvinner på grund av den omilda behandlingen av företagare under bankkrisen,  hoppas ändå både den svenska regeringen och näringsminister Leif Pagrotsky att de ska ersättas med nya mer kvalificerade jobb. Sanningen enligt professor Pontus Branerhjelm, är att 95 procent av de nya jobben som tillkommit efter bankkrisen sedan 1994,  bara är låglönejobb och deltidsarbeten.

Är det någon som fortfarande tror att det går att skapa tillväxt i Sverige med sådana lik i lasten ?

Mina frågor till våra politiker som jag redan ställt i mina bägge böcker "Från bankkris till börskris" och "Från folkhem till fattigstuga" (Bankrättsföreningen 2003 och 2004) har ställt många gånger tidigare.  När tänker Sverige skapa en ny ekonomisk politik som främjar tillväxt och nya välbetalda heltidsarbeten ? När tänker man göra rätt för sig genom att ersätta alla de företagare som drabbades av bankernas plundringståg under bankkrisen ? Och när tänker regeringen påbörja den oberoende utredningen av bankkrisen, som riksdagen redan har beslutat om ?

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt

Bankrättsföreningen