| 
       [Hemsida]
      [Brf-direkt] [Skicka
      vykort] [Tipsa ditt nätverk]
        
      Gnälliga gubbar 
      Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 15 juni 2004
           
            
      Mer än 10 år efter bankkrisen (1987 - 
      1993) är de flesta  aktörerna inom 
      bank och finans som var med och orsakade krisen  fortfarande ostraffade. 
      Det 
      beror på att regeringen har gjort sitt bästa för att hemlighålla de 
      bakomliggande orsakerna till bankkrisen, som måste betraktas som den 
      största 
      rättsskandalen i Sveriges historia. 
       
      Den oberoende utredning som skulle fastställa vilka inom finans - 
      politikervärlden som var huvudansvariga för att krisen fick den omfattning
      
      som den fick har fortfarande inte kommit igång, trots att Sveriges Riksdag
     
      redan fattat beslut om att denna utredning skall göras. 
       
      Av den anledningen går många av de direkt ansvariga till krisen 
      fortfarande 
      fria från all kritik vad de ställde till med och kan fortsätta att verka
     
      ostört. De grövsta brotten har redan hunnit preskriberas. 
       
      Som en av de huvudansvariga under bankkrisen måste ekonomen Nils Lundgren
    
      räknas.  Han var tidigare chefekonom hos Nordea, och därför måste 
      betraktas 
      som en av dom som har det yttersta ansvaret, för att den delstatliga 
      banken 
      vare sig hade kontroll på kundernas eller sin egen ekonomi vare sig före
     
      eller under bankkrisen. Det ledde så småningom ledde fram till den 
      skuldtyngda 
      bankens obeståndssituation i februari 1990. 
       
      En annan aktör är den förre detta riksbankschefen Lars Wohlin som  under
      
      åren  1976 - 79 var statssekreterare i Ekonomidepartementet och 
      riksbankschef under åren 1979 - 82. Som alla säkert minns var Sveriges 
      inflation under hela 80-talet den värsta på många år vilket gjorde att 
      spekulationen tog ordentlig fart. För att inte kunna bromsa denna 
      inflationsbubbla i tid, har både Lars Wohlin och hans efterföljare Bengt
      
      Dennis som riksbankschef ett stort ansvar. 
       
      Det var Nils Lundgren och Wohlin som för bara några månader sedan slog sig 
      ihop 
      för att bilda det EU-skeptiska partiet som kallas för junilistan. Partiet
      
      fick 14,4 procent av rösterna i valet till EU-parlamentet den 13 juni 
      2004. 
      Den EU - kritiska junilistan med gubben Lundgren (68 år) som första namn 
      och 
      gubben Wohlin (70 år) som andra namn. Det nybildade partiet  tog rejält 
      med 
      väljare från de EU - positiva väljarna, vilket aldrig hade skett om 
      väljarna 
      redan innan känt till vad de personer de röstade för varit med om att 
      ställa 
      till med tidigare. 
       
      I själva verket åstadkom det nybildade partiet en jätteskräll genom att 
      utan 
      något egentligt program vinna tre mandat i det nya parlamentet. Det 
      påminner 
      mycket om det nu avsomnade Ny Demokratis tidigare korta framgångssaga. 
      Partiet vann stora sympatier i det svenska riksdagsvalet genom att påstå 
      sig 
      "ha drag under galoscherna." 
       
      Den första kommentaren till Sveriges Television sade Nils Lundgren att 
      representanterna för junilistan inte har försökt övertyga svenska folket
      
      utan bara givit uttryck för dess åsikt. Så talar en äkta populist. Hur 
      någon 
      överhuvudtaget kan lägga sin röst på några sura gubbar med ett så mörkt
      
      förflutet som både Nils Lundgren och Lars Wohlin, har jag svårt att 
      förstå. 
       
      Det får mig att tänka på en annan Lundgren som var med och hjälpte 
      krisbankerna på företagarnas bekostnad under bankkrisen. Den jag tänker på
      
      är förstås den förre bankministern Bo Lundgren som vållade massaker bland
     
      företagare under krisen, när krisbankerna tilläts att plundra de 
      företagare 
      som inte längre passade in i krisbankernas "portfölj". 
       
      Genom Carl Bildts och Bo Lundgrens agerande under bankkrisen gjorde 
      moderaterna sitt sämsta val genom tiderna, i det senaste riksdagsvalet. 
      Carl 
      Bildt hade redan tidigare haft den goda smaken att avgå. 
       
      Bo Lundgren  fick man sparka ut som partiledare. Men i stället för att 
      ställas inför riksrätt för allt vad  han ställde till med under bankkrisen
      
      har den avsuttne moderatledaren (57 år) i stället blivit chef för 
      Riksgälden 
      från den 1 oktober 2004. 
       
      Det var hösten 1999 som Bo Lundgren valdes till ny partiledare. Han utsågs
    
      av en ekonomisk okunnig  valberedning för ett parti, som inte förstod 
      bättre 
      än att utse en så politisk belastad man till partiledare. Efter 
      riksdagsvalet 2002 rasade förtroende för moderaterna till rekordlåga 15
      
      procent. 
       
      På riksgäldskontoret blir Lundgren direktör efter Thomas Franzen och får
     
      bland annat i uppgift att sköta statens upplåning som var rekordstor under
      
      bankkrisen när den svenska statsskulden ökade med astronomiska 1.000 
      miljarder kronor, plus ränta. 
       
      Vad svenskarna mest av allt behöver till både EU-parlamentet och till 
      riksgälden är kämpar, och inte gubbar och gnällspikar med ett skumt 
      förflutet. 
       
      Mats Lönnerblad 
      Ordförande i Bankrättsföreningen 
      Skribent i finansrätt 
      
       
       
    |