[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Efter den svidande kritik som jag framför mot våra svenska domstolar i allmänhet och Högsta domstolens i synnerhet i mina bägge senaste böcker: "Från bankkris till börskris" och "Från folkhem till fattigstuga" (Bankrättsföreningen, 2003 och 2004) och den stora uppmärksamhet bägge dessa böcker fått i juridiska kretsar,  går HD:s f d ordförande Torkel Gregow till motangrepp, och försöker försvara sitt fögderi.

Det gör han i nr 3, 2004  av Juridisk Tidskrift (JT) i en liten skrift som har sin bas vid den juridiska fakulteten vid Stockholms universitet som riktar sig till både advokater, domare och åklagare. Tidskriften har även har en del andra läsare som forskare med rättsvetenskaplig inriktning. Andra som är intresserade av juridik och samhällsfrågor läser också tidskriften.

I en lång och omständlig artikel försöker han bortförklara många av Högsta domstolen (HD:s)  av mig kritiserade ageranden, samtidigt som han äntligen tvingas ge mig rätt när det gäller den viktiga frågan om "uppenbarhetsrekvisitet" som innebär att HD bara får pröva frågor regeringen beslutat, som är uppenbart felaktiga. Torker Gregow menar att slopandet av kravet på uppenbarhet i dessa mål skulle medföra en principiellt mer hållbar ståndpunkt än den som för närvarande råder i landet.

Som ett exempel tar han den av mig hårt kritiserade utjämningsskatten som remitterades till lagrådet, trots att förslaget var högst tveksamt från konstitutionell synpunkt. Sedan lagrådet först sagt nej, lyckades man ändå få ett nytt lagråd (med representanter från regeringsrätten och HD) att säga ja, genom att införa en liten ändring, som ändå innebär att lagen strider mot både grundlagen och den kommunala självständigheten.

I sin artikel medger han också,  vilket jag hävdat åtskilliga gånger att lagstiftningsarbetet numera pågår under alltför stor tidspress, vilket medför stora risker för felaktigheter. Antalet författningar och författningsändringar är många. Felen likaså. Trots detta motsätter sig Torkel Gregow införande av Författningsdomstol i Sverige, som skulle minska det politiska godtycket. I dag finns Författningsdomstol i de flesta stora kulturländer som Frankrike, Italien och Tyskland. Men denna domstol lyser fortfarande med sin frånvaro här i landet.

HD:s f d ordförande förstår fortfarande inte den kritik som jag riktar mot domstolarna för att blanda samman den politiska makten med den dömande funktionen. Som gammal politiskt vald departementsjänsteman inom justitiedepartementet, påstår han att den lojalitet han då kände mot sin arbetsgivare genast  försvann, när han själv blev utnämnd till domare i Högsta domstolen.

Den ersattes genast med ensidig lojalitet mot domstolen och de nya arbetsuppgiften. Några samvetsbetänkligheter för att han själv saknat tillräcklig domarerfarenhet innan han tillträdde som justitieråd i HD verkar han inte ha.

Någon ordentlig förklaring till varför han och hans kollegor inte  tar sin uppgift som domare i HD  på större allvar, lämnar han eller inte. I stället för att koncentrera sig på sina arbeten som domare på heltid ägnar sig fortfarande majoriteten av justitieråden huvuddelen av sin arbetstid tid åt lönsamma "extraknäck". I stället för att rätta till direkt felaktiga domar och tydliggöra prejudikatmålen.  Det är detta som är orsaken till att HD:s ledamöter inte ens hinner svara för den viktiga prejudikatbildningen på det allmänna domstolsområdet och inom ekonomi och finans.

Dessutom misstolkar han 11 kap 14 § RF- som reglerar den s k lagprövningen. Det gör han   genom att  påstå att det i princip inte ankommer på domstolarna att tolka grundlagen och fastställa dess närmare innebörd i aktuella rättegångar. Den rätten påstår han att det är riksdagen har förbehållit sig. Med sådana domare är det lätt att förstå varför det svenska rättsväsendet inte längre fungerar som sig bör.

Vad Torkel Gregows artikel i JT visar, är att vi inte lever som många föreställer sig, i den bästa av demokratier, fri från urartningar och risker. Tvärtom så försvagas och urholkas vår demokrati fortlöpande och sedan länge genom skadliga och farliga urartningar som jag redan redogjort för i mina tidigare böcker.

Denna urartning inom domstolsväsendet har pågått länge. Tidigare stod domstolarna utanför den löpande statsförvaltningen. De kunde inte av regeringsmakten beordras att döma på ett visst sätt; de skulle enbart döma efter lagarna. Den genomgripande förändring som skedde i  1975 års grundlag som är orsaken till att domstolarna numera fått en ganska undanskymd plats i grundlagen. Varför det är på det sättet verkar Torkel Gregow fortfarande inte ha förstått. Den beror på att man i den nya grundlagen i princip förvandlade domstolarna till en av regeringens underordnade myndigheter.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen

Bankrättsföreningen