[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Precis som under bankkrisen 1987 - 1993 när de svenska storbankerna med Gota Bank och Nordea (gamla Nordbanken) i spetsen var på obestånd, för att de den 1 februari 1990 inte längre uppfyllde  sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad,   försöker nu den f d hyllade italienska industrikoncernen Parmalat skylla sin obeståndssituation  på andra.

Den som främst försöker skylla ifrån sig är Enrico Bondi, Parmalats regeringstillsatta VD. Han är ordenligt på krigsstigen och stämmer bolagets tidigare samarbetspartners. Tidigare långivare som hjälpt Parmalat under många år, beskylls nu av Parmalat för att inte ha uppmärksammats bolagets obeståndssituation i tid.

Vad som hände med Parmalat var ungefär detsamma som hände under den svenska bankkrisen.  Storbankerna Gota Bank och Nordea friserade sina siffror i bokföringen. De påstod sig ha mycket bättre resultat än vad som var fallet. Kapitaltillskotten som skulle ge de bägge bankerna näring under krisen räckte inte långt.

De sammanlagda stödinsatserna till Nordea uppgick till hela 51,2 miljarder varav utbetalningar skett med 40,2 miljarder. Först i december 1992 förvärvade staten samtliga aktier i Gota Bank från konkursboet. Banken hade då varit på obestånd sedan 1990 och tidigare gjorde stödinsatser för att rätta till bankens soliditet förslog inte långt. 1993 tvingades staten gå in med en ytterligare förlusttäckningsgaranti på 10 miljarder. Först då gav Finansinspektionen direktiv till banken om hur förlusterna skulle redovisas.

Redan under hösten 1991 gick staten in som huvudägare i Nordea sedan det visat sig att den aktieemisson på 5,2 miljarder inte räckte för att täcka bankens förluster. Banken tvingades då att med statens hjälp  att gottgöra alla de privata aktieägarna som hade blivit lurade att stötta banken ekonomiskt i samband med nyemissionen.

Men något rättsligt efterspel för att såväl Gota Bank och Nordea lurade både kunder och aktieägare under krisen, har ännu 14 år efter vad som hände inte inletts.

Parmalats bokföringstrixande som uppdagades förra året visar på en förlust för koncernen på 130 miljoner kronor. Precis som vad beträffar de svenska bankerna pågick svindlerierna under flera år. Det som fick industrijätten på fall var redovisade tillgångar på fyra miljarder euro, närmare 40 miljarder kronor som skulle finnas på ett Bank of America konto på Caymanöarna. Dessa pengar existerade bara i bolagets fantasi.

Det var detta avslöjande som tvingade Italiens åttonde största industrikoncern att kasta in handduken.

Visst fanns det bankkunder som också var på obestånd under bankkrisen och som hölls under armarna av bankerna. Men det var inte dessa som råkade illa ut. Det var bara ett litet antal stora fastighetsbolag, som svarade för huvuddelen av de svenska krisbankernas förluster. Och dessa räddades av bankerna, som kunde avyttra sina kundförluster efter eget gottfinnande.

Men det var inte dessa som råkade illa ut när bankerna höll på att gå i konkurs. Det var i stället skötsamma rörelsedrivande bolag som fick vara med att hjälpa till och betala för krisbankernas förluster.

Nu kräver Parmalat sina tidigare ekonomiska rådgivare på stora skadestånd. Amerikanska Citigroup krävs på skadestånd på nära 75 miljarder kronor för att tidigare ha dolt Parmalats finansiella läge. Den italienska delen av Union Bank of Switzerland krävs på 2,6 miljarder kronor för att ha medverkat till industrikoncernens kollaps.

Industrikoncenrnen Parmalats obeståndssituation  liknas vid "Europas Enron". Aktiekursen i bägge koncernerna var rejält överdriven på samma sätt som de svenska bankernas aktiekurs var alldeles för högt värderade i slutet av 1980-talet.

Men till Skillnad mot vad som händer i övriga Europa och i Amerika behövde aldrig de svenska bankdirektörerna eller styrelseledamöterna ikläda sig straffansvar för vad de ställde till med under bankkrisen, trots att bankernas obeståndssituation som inträffade för mer än 14 år sedan, måste räknas som Sveriges största ekonomiska rättsskandal genom  tiderna.

Mats Lönnerblad
Skribent i finansrätt

Bankrättsföreningen