[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Svenska staten har fortfarande inte ställts till svars för den stora skada som regeringen Bildt och bankminister Bo Lundgren 1991 - 1994 begick under slutet av bankkrisen, då man försvarade bankerna och offrade företag, för att lösa Sveriges största ekonomiska kris genom tiderna.

Hittills har vare sig några bankanställda eller politiker ställts till svars för vad som inträffade. Det är först nu börjar de inblandade själva börjar erkänna vad det var som egentligen hände. Tystnaden bryts i den nya boken:
"Vad kan vi lära av kraschen ? Bank - och fastighetskrisen 1990 - 1993" (SNS förlag, 2005. Redaktör Nils - Erik Sandberg.) I boken framgår det tydligt vad jag redan hävdat i 4 böcker: Det var bankernas bristande förmåga att hantera övergången från i detalj reglerat kreditsystem till fri utlåning som orsakade bankkrisen.

Genom att både utlåningen ökade markant och okontrollerat och att tillsynen från den dåvarande generaldirektören Hans Löwbeer i Bankinspektionen var i det närmaste obefintlig, befann sig snart krisbankerna med Gota Bank och Nordbanken (nuvarande Nordea) i spetsen, på ruinens brant.

Den kris som det svenska bankväsendet genomgick har drabbat oss alla.
Antingen har vi alla fått  betala för krisen i egenskap av skattebetalare, eftersom 65 miljarder kronor gått som stöd från staten till bankerna. Eller också har vi betalat i egenskap av långivare till bankerna, dvs insättare, eller som låntagare.

En vidgad räntemarginal på 3 procentenheter betyder också att svenska hushåll och företag betalat i runda slängar 20 miljarder kronor under flera år sedan 1991 i merkostnad, också i syfte att rädda bankerna från deras egna misstag. Det skriver Johan Lybeck som mellan åren 1978 - 1993 var professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg i boken "Facit av finanskrisen" (SNS Förlag, 1994)

I sin bok nämner Johan Lybeck bara bråkdelen av de kostnader som vi fått betala. Bankkrisen kostade Sverige så mycket mer. Förutom dessa kostnader måste vi ta med att den svenska statsskulden ökade med 1.000 miljarder kronor, plus ränta. Att  60.000 friska företagare slogs ut och att 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet.

Resultatet från hanteringen av bankkrisen blev förödande för Sverige. När kraschen var ett faktum den 1 februari 1990, kunde ingen av de svenska bankerna längre uppvisa lagstadgad kapitaltäckningsgrad. Värst utsatta var Gota Bank och Nordbanken (nuvarande Nordea) som i det längsta försökte dölja dessa bankers stora förluster med hjälp av bokföringen.

De enorma kostnader som utslagningen av företag förde med sig har ockå fått betydligt större konsekvenser för den svenska ekonomin än vad någon kunde föreställa sig.

Själv hävdar Lybeck att riskerna för kreditförluster inom bankerna både berodde på den makroekonomiska omgivningen och på de styr-  och kontrollsystem som skapats internt. Detta kan aldrig bortförklara varför bankerna lånade ut de enorma summor, som man gjorde till ett fåtal större fastighetsbolag, vilka redovisade förluster. Dessa bolag svarade för huvuddelen av bankernas förluster. För detta bär bankerna ett eget ansvar.

I boken "Vad kan vi lära av kraschen ?" pläderar den förre storbyggmästaren Reinhold Gustafsson, som förlorade sitt livsverk under bankkrisen, för ökad uthållighet hos bankerna - och större krisberedskap. En sammanfattning som jag måste hålla med om. Krisbankernas redovisning som måste betraktas som skönmålningar under krisen, har fortfarande inte lett till några rättsliga efterspel för ansvariga banktjänstemän och politiker.

Fortfarande har heller inte svenska staten ställts till ansvar för den stora skuld som regeringen Bildt bär för hanteringen av krisen. Ett rättsligt efterspel som drabbade företagare fortfarande väntar på. Svenska staten bär ett stort ekonomiskt ansvar för den skada man tillfogade företagen under bankkrisen. En skuld som Sverige måste börja reglera mot alla de företagare som orättfärdigt fick betala med sina företag. Bara för att bankernas skulle återfå sin förlorade kapitaltäckningsgrad.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt
 

Bankrättsföreningen