[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Under andra hälften av 80-talet bidrog den höga tillväxten, den låga realräntan, de goda kreditmöjligheterna, de höga subventionerna och skattesystemet till en omfattande nybyggnation och en snabb ökning av priserna på såväl bostadsfastigheter som kommersiella fastigheter.

Beroende orsak till de goda tiderna för entreprenörer och företagare, som varade fram till den svenska bankkrisen, var att riksbanken under 1985 hade upphävt alla utlåningsrestriktioner. Effekten av avregleringen visade sig snart, eftersom storbankerna släppte alla hämningar och lånade ut alldeles för mycket pengar till ett fåtal stora fastighetsbolag, som gjorde att de svenska storbankerna snart hamnade i en ohållbar obeståndssituation.

Kris uppstod i banksystemet. Bankerna vill fortfarande inte gärna erkänna de stora misstag som de begick under denna period. Man skyllde krisen på sina kunder och anlitade både svensk och utländsk expertis för att rättfärdiga sina handlingar.

Bland annat Dwight M Jaffee som är välkänd professor vid University of California. Han fick i uppdrag av bland annat SE-Banken och skräpkreditföretaget Securum att skriva en bok om ” fastighetskrisen”: Den svenska fastighetskrisen (SNS förlag, 2004) när det egentligen borde varit den svenska bankkrisen, och vilka effekter det fick på hela den svenska fastighetsmarknaden han borde skrivit om.

Krisen på fastighetsmarknaden var ju direkt avhängig bankkrisen eftersom bankkrisen under denna period bestämde både efterfrågan, priser och produktion. Kontorsbyggnationen hade drabbats hårt av bankkrisen. Här förekom vid tiden för bankkrisen avsevärt mycket byggande, och en nyproduktion av betydelse. Denna nyproduktion slogs helt i spillror genom krisbankernas uppsägningar av krediter för välskötta fastighetsbolag och företag.

Någon överproduktion av bostäder fanns inte mellan 1985 och 1990. Ändå drabbades även bostadsmarknaden under krisen, då bankerna inte ville fullfölja vissa åtaganden mot alla nya bostadsrätter som byggdes under denna period. Räntan gick i höjden vilket också fördyrade denna typ av nyproduktion, då bankerna tilläts ta ut en ”extraränta” på 3 procent.

Bankernas nedvärdering av fastigheterna med mellan 50 – 70 procent under bankkrisen bidrog också till de dramatiskt fallande priserna vilket även medförde stora problem för alla ägare av bostadsfastigheter. Eftersom bankerna under den senare delen av bankkrisen även tog hjälp av både statsminister Carl Bildt och bankminister Bo Lundgren för att slippa uppfylla sina kreditlöften och de svenska långivarna har regressrätt i alla tillgångar, inte bara pantförskrivna fastigheter, blev de fastighetsägare som drabbades inlåsta i sina fastigheter, utan någon möjlighet att ta sig ut.

Den svenska kommersiella fastighetscykelns extrema form skedde först och främst av en överdriven bankutlåning till ett fåtal stora fastighetsbolag med negativ direktavkastning. Notan för denna utlåning fick allmänheten och skötsamma företagare och fastighetsägare betala, medan bankerna slapp lindrigt undan.

Den historiebeskrivning som Jaffee ger till uttryck för i sin bok stämmer således bara i vissa delar. I likhet med så många andra författare som bankerna anlitar för att beskriva den svenska krisen utifrån, är Dwight Jafffees perspektiv det marknadsekonomiska. Han behandlar fastighetsmarknads som en marknad där utbud och efterfrågan bestämmer priser och produktion.

Men när bankerna genom att nedvärdera hela Sveriges fastighetsbestånd och inte uppfylla gällande kreditlöften mot sina kunder, som skedde under bankkrisen, är det inte längre det marknadsekonomiska perspektivet som gäller, eftersom bankerna under bankkrisen tvingade fram en planekonomi, som gjorde att man ostraffat kunde lägga beslag på sina kunders tillgångar.

Det är således ”att göra bocken till trädgårdsmästare” när man låter bankerna påverka historieskrivningen hur fastighetspriserna utvecklades under bankkrisen. Därför måste regeringen Reinfeldt snarast besluta om att starta den o b e r o e n d e utredning av bankkrisen som riksdagen redan har bestämt, som beskriver de rätta förhållandena under bankkrisen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet

Bankrättsföreningen