Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 2026-10-18
Begreppet spekulationssamhälle" används
ofta i den svenska samhällsdebatten av kritiker som anser att
marknadsliberaliseringar, avregleringar och privatiseringar har gått för
långt. De som motsätter sig denna utveckling återfinns främst vissa
ekonomer samt sociala organisationer. Avbildad: Mats
Lönnerblad
De argumenterar för grundläggande amhällsfunktioner – såsom skola, sjukvård, bostäder och pensioner – har gjorts om till marknader där privata aktörer tillåts spekulera med skattemedel eller medborgares trygghet. De länder som vill bli världsledande inom en rad strategiska teknikområden, varav några är klassiska svenska paradgrenar, skriver undertecknad, som är författare och skribent i finansrätt och civilekonomen Och Ulf Sandmark som ser den nödvändiga utvecklingen mot bankdelning för att få skutan på rätt väg igen. Det omfångsrika nya Sidenvägsprojektet öppnar för stora möjligheter till nya investeringar, samarbeten över nationsgränser, utveckling och tekniska framsteg i många olika länder som borde få oss att satsa på produktion i stället för spekulation.
Nu gäller det att på rätt sätt ta tillvara den optimism som detta Det finns olika sätt att förhålla sig till den optimism som sköljer över världen genom det gigantiska Sidenvägsprojektet. Nya Sidenvägen kallas officiellt Bälte & Väginitiativet (BVI) eftersom det handlar om industrialiseringsbälten på land och dessutom en sjöväg. Projektets stora mål är binda samman utvecklingsländerna med Europa, Mellanöstern och Afrika. Tydligast syns det i Afrika, där de hittills genomförda projekten släppt lös en ny optimism över hela kontinenten. Bankkrisen och den stora depressionen 1929 utlöstes i grunden av en kombination av spekulativ överhettning på aktiemarknaden, ojämn fördelning av köpkraft och svaga strukturer i banksystemet. Det var också det som skedde redan 1926 när övervärderingen av både aktiemarknaden bostadsmarknaden sänkte den amerikanska ekonomin på samma sätt som skett under följande bankkriser som drabbat alla demokratiska länder.
Den 24 oktober 1929 ("Svarta torsdagen") inleddes panikförsäljningar på Wall Street, vilket följdes av ett totalt ras dagarna därpå. Överproduktion och låg köpkraft: Lönerna hängde inte med i den snabba industriella produktionen. Vanliga arbetare och bönder hade för dålig inkomst för att kunna köpa alla varor som tillverkades, vilket ledde till företags- och bankkonkurser. Svagt banksystem: Många amerikanska banker var små, oreglerade och hade lånat ut stora summor till spekulanter och jordbrukare som inte kunde betala tillbaka. När folk fick panik och stormade bankerna för att ta ut sina sparpengar (bank runs) kollapsade hundratals banker, vilket raderade ut en stor del av landets penningmängd. Global sammanflätning: Krisen spred sig snabbt till Europa och resten av världen eftersom den internationella handeln var starkt sammankopplad med USA och många europeiska länder var skuldsatta efter första världskriget.
Börskraschen i New York i oktober 1929 utlöste den stora depressionen, en förödande global ekonomisk kris som varade genom hela 1930-talet. .Börsras och företagskonkurser: Den amerikanska börsen föll med omkring 89 procent mellan 1929 och 1933. Många företag gick i konkurs och industriproduktionen sjönk med nästan hälften (47 %). Bankkriser: Hundratals banker kollapsade när spararna i panik tog ut sina pengar och lånestockarna förlorade sitt värde (till exempel kraschade över 300 banker enbart i december 1930). Den totala penningmängden minskade kraftigt. Massarbetslöshet: När krisen var som djupast 1933 var omkring 13 miljoner amerikaner arbetslösa, vilket motsvarade ungefär en fjärdedel (25 %) av landets hela befolkning.
De viktigaste ekonomiska konsekvenserna i Sverige: Sveriges export halverades under krisåren då den internationella handeln föll samman. Det svenska industriproduktionsindexet sjönk till 89 år 1932 Hög arbetslöshet: Arbetslösheten bland fackföreningsmedlemmar och i samhället i stort steg kraftigt och nådde omkring 20 procent. Övergiven guldmyntfot: Den 27 september 1931 lämnade Sverige guldmyntfoten. Sverige drabbades visserligen av den internationella lågkonjunkturen, men nedgången var mindre utpräglad än i USA och Tyskland. Riksbankens under ledning av Ivar Rooth övergav Sverige guldmyntfoten 1931 och blev en av de första centralbankerna i världen att införa en politik med fokus på inhemsk prisstabilisering och bekämpning av arbetslöshet. Vad som utlöste den största krisen i Sverige historia var i stället Kreugerkraschen som jag själv skrivit om i mina artiklar och böcker.
I boken om "Kreugermordet" presenterar Lars-Jonas Ångström fakta som leder till att han konstaterar "Det var inte självmord. Det var ett mord". Jan Gillbergs bok "Trippelmordet" handlar om det trefaldiga mordet på Ivar Kreuger, det fysiska mordet, karaktärsmordet och rånmordet. I ett avslutande kapitel tar författaren upp frågan vad som hade hänt "om Ivar Kreuger hade fått leva." Nicola Majstrovics bok "Sanningen bakom Kreugerkraschen: Så fälldes en svensk gigant" är resultatet av tolv års sökande efter svaret på frågan om Kreuger var en bedragare som begick självmord, eller en hederlig affärsman som mördades. Uppfattningen att Ivar Kreuger begick brott har dementeras av nästan samtliga moderna forskare som skrivit om honom.
I mina böcker har jag skrivit om konsekvenserna av Kreugerkoncernens konkurs för alla aktieägare och företagare och jämfört detta med vad som hände allmänheten och 60 000 skötsamma företagare under den största svenska bankkrisen 1987 - 1993. Jag är således inte ensam att betrakta mordet på Ivar Kreuger som ett rent beställningsmord, även om det aldrig kunnat bevisas vem som utförde det eller vem som utfärdade uppdraget. Uppfattningen att Ivar Kreuger begick brott har dementeras av nästan samtliga moderna forskare som skrivit om Kreuger. Det fanns inget skäl för Ivar Kreuger att förfalska obligationer eller dylikt, När det gäller relationen till familjen Wallenberg gick häradshövdingen Marcus Wallenberg d.ä. otvivelaktigt fram med stor hänsynslöshet efter mordet på Kreuger, för att berika sig själv och sin bank. Men det var, om uttrycket tillåts, något "renligt" med hans hänsynslöshet. Vad denna renlighet bestod i kan nog vare sig jag, allmänheten eller alla de aktieägare som orättfärdigt drabbades av Kreugerkraschen förstå.
Det är för många välkänt att konkursförfarandena i samband med den stora Kreugerkraschen 1932, liksom under den svenska bankkrisen 1987 - 1993, är den sämsta tänkbara metoden om man vill ha ut ett rimligt pris för tillgångarna i ett företag. Försäljningen av de stora aktieposterna efter mordet på Kreuger skedde brådstörtat, både under hand och via Stockholmsbörsen. Det var ju betydande aktieposter som nu skulle avyttras. Hur gick det sedan för de stora Kreugerbolagen SCA, Ericsson, Tändsticksbolaget, Grängesbergsbolaget, Boliden och Hufvudstaden. Inget av dessa stora företag var på obestånd. Aktierna i SCA hade inte belånats och upptogs i konkurs- bouppteckningen till ett värde av 28 miljoner kronor, i dagens penningvärde motsvarande 900 miljoner. Trots att Ericsson för närvarande genomgår en allvarlig kris är dess börsvärde i dag 180 miljarder kronor. Boliden börsintroducerades 1952 och värdet är i dag 78 miljarder kronor.
Tändsticksbolaget hade grundats av Ivar Kreuger 1917 och noterades året därpå på Stockholms fondbörs. År 1930 stod Tändsticksbolaget för 60 procent av världens hela tändsticksproduktion. Fastighetsbolaget Hufvudstaden var då som nu i allt väsentligt inom de centrala delarna av Stockholms City. Börsvärdet på Hufvudstaden är i dag 27 miljarder kronor. Vem var det då som kunde har mördat Ivar Kreuger? Svaren har varierat mellan ledande personer i Wallenbergsfären, amerikanska investerare eller ryska kommunistpartiet.
Ryssland hade 1914 haft betydande export av tändstickor, främst till Polen och Tyskland. Sovjetunionen var under denna epok närmast ett skräckvälde. Den ryska statsledningen, med Stalin i spetsen, och dess fruktan för Ivar Kreuger och planer på att röja honom ur vägen, grundade sig också på det faktum att Ivar Kreuger och hans koncern med framgång lyckades låna ut betydande belopp till främst Frankrike, Tyskland, Polen och Italien. Detta var starkt motiv för Josef Stalin att "likvidera" Ivar Kreuger eftersom Ryssland som vid denna tidpunkt var i stort behov av utländskt kapital som gjorde att Sverige drogs in i den största finanskris. Sverige någonsin skådat som sedan följts av ytterligare finanskriser som jag redan skrivit om i mina åtta böcker och i åtskilliga artiklar. Vad som nu måste göras är att Sverige måste lära sig förstå att produktion är viktigare än spekulation och genom att tillåta att bankerna delas upp så att vi slipper att betala för bankernas misslyckande i framtiden. Det kan endast ske om Sverige tar ansvar för den fortsatta utvecklingen i den nya regering som nu kommer att bildas.
Penningsystemet är inte vad det har varit. Skapandet av pengar ”har privatiserats” eller tagits över av en privat penningkartell, skriver Ellen Hodgson Brown i hennes bok The Web of Debt som publicerades 2008 i USA. Hon är jur. dr och är utbildad advokat och författare. Förutom mynt skapas du de mesta av våra pangar som lån vilka ges ut av privata bankinstitutioner. – inklusive världens mest inflytelserika centralbank, den privatägda amerikanska Federal Reserve. Bankerna skapar kapitalbeloppet, det vill säga pengar som lånas ut, men de skapar inte pengarna till räntan som behövs för att betala lånen..För att de ska finnas pengar till räntan måste ständigt nya lån tas ut för att betala av lånen, vilket expanderar penningmängden, som in sin tur driver upp priserna och plundrar länderna på pengarnas värde. Det amerikanska banksystemet och Europas, som en gång i tiden erbjöd produktiva lån till jordbruket fungerar inte längre.
Hur skall vi då lösa problemet ? Svaret är enkelt och framgår i alla mina artiklar och böcker Låt Riksbanken i varje land bestämma att dela upp bankerna i två delar som jag redan skrivit om under 40 år i alla mina artiklar och böcker. Den spekulativa delen av bankernas verksamhet får bankerna själva ta ansvar för, Vill bankerna spekulativa och misslyckas måste de försättas i konkurs, Det är inte allmänheten och företagen som skall drabbas. För den produktiva delen måste varje riksbank svara. Genom att prioritera produktion och bannlysa spekulation som bankerna svarar för genom att bevilja lån som aldrig borde ha beviljas borde de själva svara för genom själva ansvara för sina misstag som hittills både allmänheten och de skötsamma företag fått betala notan för under hundra år. .
Mats Lönnerblad Författare och skribent i finansrätt. Ordförande i Bankrättsföreningen och Sveriges Bankunders Riksförbund
Mina böcker:
Från bankkris till börskris, 2003
Från folkhem till fattigstuga, 2004
Nollkoll, 2005
Härdsmälta, 2005
Falskspel i affärer och politik, 2006
Pengarna eller livet, 2007
Finansfrossa, 2008
Pyramidspel, 2009
Läs vidare:
Kalla fakta om System 3R-affären