Hans Dirtoft (VD Förtalskapital AB då till 50% ägt av Staten) tillställde mig via fax den 3 december 1993 från Sveatornet (tillhörde Sparbanken Sverige AB) avtalshandlingar utan föregående förhandlingar. Om jag inte undertecknade avtalen och returnerade dem med vändande fax hotade de med en utpressningskonkurs av moderbolaget System 3R Holding AB (Holding), som jag ägde till 100%. Se klickbild.

De ensidigt producerade avtalen var så slarvigt upprättade att de inte kunde gälla som förvärv av mitt i gång varande företag System 3R, som omsatta ca 285 Mkr hade ca 280 medarbetare varav ca 100 verksamma vid marknadsbolagen, se vidare: System 3R företagspresentation.

Avtalet hade också en part, Stiftelsen Småföretagsfonden, som var för mig okänd. De tre parterna i avtalet skulle förvärva 10% av aktierna i Holding. Ett förvärv som aldrig fullföljdes med några köpeavtal och aktieöverlåtelseavtal, vilket styrks av Holdings aktiebok. Det blev dotterbolaget System 3R International AB (International) som förvärvade moderbolaget Holding. Ej heller denna transaktion är reglerad enligt gällande lagstiftning och med avtal med mig som ägaren.

Jag ifrågasatte hela affären och inledde efterforskningar för att bilda mig en uppfattning om avtalens giltighet och omfattning. Ett av avtalen var klippt och klistrat samman varför det inte gav ett trovärdigt intryck för att gälla som förvärvsavtal av ett medelstort globalt företag. Se: Del 4. Kaparna klippte och klistrade

Mitt närgångna sökande efter sanningen och fakta resulterade i ett hotfullt brev från de ”nya ägarna” den 28 september 1994 med följande inledning, citat:

Jag hade inte i något avseende varit illojal mot System 3R-koncernen utan jag hade endast begärt en redovisning över vilka köpehandlingar de "nya ägarna" kunde åberopa som styrkte ett giltigt förvärv. I stället för att överlämna giltiga rättshandlingar valde de att försöka skrämma mig till tystnad med indragit avgångsvederlag enligt följande, citat:

Utbetalningen avbröts efter 8 månader och de resterande 28 månaderna är oreglerade och mitt krav uppgår till 1.820.000 Mkr och därtill kommer dröjsmålsränta enligt lag från den 1 oktober 1994.

Brevet var undertecknat av Hans Dirtoft som representant för Företagskapital/Industri- och nyföretagarfonden och Håkan Nordquist. Nu hade det tillkommit ytterligare en okänd part, Industri- och nyföretagarfonden, som visade sig vara Stiftelsen Industrifonden (Industrifonden). En part som jag inte hade hört talas om och långt mindre hade träffat något avtal med. Hans Dirtoft uppvisade ej heller någon fullmakt från Industrifonden.

Nu stärktes misstankarna att något var fel varför jag vände mig till Sparbanken, som var företagets huvudbank och begärde en redovisning om vilket avtal de hade ingått med Företagskapital och Håkan Nordquist. Banken avslöjade den 15 november 1994 att det fanns ett avtal mellan å ena sidan bankerna (Sparbanken och Nordbanken) och å andra sidan Företagskapital och Håkan Nordquist. På begäran överlämnade banken det hemliga avtalet den 22 november 1994.

Enligt det hemliga avtalet fanns vare sig Stiftelsen Småföretagsfonden eller Stiftelsen Industrifonden som kommande delägare i System 3R. Efter bankens svar insåg jag att de avtal jag hade påtvingats var skenavtal, som tillkommit för att dölja grov ekonomisk brottslighet från kaparna Håkan Nordquist och Hans Dirtoft.

Bluff med statliga stiftelser.
Den statliga Stiftelsen Småföretagsfonden var avvecklad den 31 december 1993. Den 12 november 1993 hade det träffats ett förvaltningsavtal mellan Företagskapital och Stiftelsen Industrifonden (Industrifonden). Förvaltningen gällde Småföretagsfondens aktieportfölj, som skulle ägas av Industrifonden och förvaltas av Företagskapital enligt avtalets villkor.

Efter den 12 november 1993 var förvaltaren Företagskapital förhindrad att förvärva aktier i företag som inte redan fanns i portföljen. System 3R fanns ej i portföljen. Av detta framgår att Småföretagsfonden var en fejkad part i det avtal som jag påtvingades den 3 december 1993.

Industrifondens dåvarande VD, Bo Lundqvist, har den 3 december 1993 i ett brev till regeringen och Näringsdepartement introducerat - "Överenskommelse med Företagskapital AB" - och redogjort för förvaltningsavtalets villkor genom att bifoga avtalet. Med all tydlighet har han fastslagit att enligt avtalets §2 råder investeringsförbud i nya företag, som kort formulerats till, citat:

"Några ägarengagemang i nya företag görs ej"

Vidare gällde för den av Staten bildade Industrifonden investeringsförbud i ägarkapital enligt – ”Förordning (1993:31) om finansiering genom stiftelsen Industrifonden” -  Det var därmed uteslutet för Industrifonden att själv direkt förvärva och äga aktier i System 3R-koncernen.

Av detta framgår att jag aldrig ingått några avtal med Industrifonden och trots detta är Industrifonden delaktig i ett beslut om av ej fortsätt utbetalning av avgångsvederlaget.

Trots investeringsförbuden beslutade styrelsen i Holding den 28 januari 1994  att försälja 30.000 aktier i International för 1 kr till den redan avvecklade  Småföretagsfonden. Investeringsförbudet gällde från den 12 november 1993 och därmed var ett förvärv av aktier i System 3R uteslutet.

Vid tidpunkten ägde jag Holding till 100% och hade inte tecknat något köpeavtal eller aktieöverlåtelseavtal med någon part om försäljning av aktier i vare sig Holding eller International. Aktierna i Holding och International var ej pantsatta utan var fr.o.m. den 1 januari 1994´deponerade i Sparbanken för min räkning, vilket är formellt bekräftat av Sparbanken  Aktierna i International blev helt enkelt ett stöldgods då Småföretagsfonden hade ingen verksamhet efter den 31 december 1993, vilket framgår av brevet från  VD Bo Lundqvist.

I Industrifondens årsredovisning 93/94 har det bokförts 30.000 aktier i System 3R till värdet 4.988.000 kr. Aktierna förvaltades av Företagskapital för Industrifondens räkning enligt avtalet från den 12 november 1993, vilket framgår av Not 7 sida 11

Nu var jag säker på att jag hade råkat ut för någon form av bedrägeri då det rådde förbud för såväl Småföretagsfonden som Industrifonden att förvärva och äga aktier i System 3R-koncernen. Aktier som "såldes" till Småföretagsfonden för 1 Kr fick värdet hos Industrifonden 4.988.000 kronor.

Stulna aktier mot fristad
Kaparna av System 3R-koncernen, Hans Dirtoft (VD Företagskapital) och Håkan Nordquist, var väl medvetna om investeringsförbuden för såväl Småföretagsfonden som Industrifonden. De sökte en fristad att gömma sig bakom i hopp om att dölja deras grova brottsliga gärningar som präglade hela ”System 3R-affären”.

Stölden styrks genom det beslut som togs i Företagskapitals arbetsutskott den 3 december 1993 i närvaro av Uno Alfredéen, som var ordförande för såväl Företagskapital som Industrifonden. Det beslut som togs gällde en investering i International genom en nyemission och inte förvärv av några befintliga aktier. För övrigt är beslutet ogiltigt då det anges att Småföretagsfonden skulle dela investeringen lika med Företagskapital. Enligt förvaltningsavtalet rådde ett investeringsförbud efter den 12 november 1993. Alltså ett trixande på högsta nivå.

I ett protokoll från en extra bolagsstämma i International  den 25 februari 1994 noterades den avvecklade Stiftelsen Småföretagsfonden (802011-4149) i röstlängden som ägare till de stulna 30.000 aktierna i International. De stulna aktierna byter ägare samma dag från Småföretagsfonden till Industrifonden.

Enligt aktieboken för International infördes Småföretagsfonden den 25 februari 1994 som ägare till 1000 A-aktier + 29.000 B-aktier, som de aldrig giltigt förvärvat och ägt. Samma dag har Stiftelsen Industri- och nyföretagarfonden (Industrifonden) noterats som ägare till Småföretagsfondens stulna aktiepost enligt aktieboken. Det hela tolkar jag som att Industrifonden har mutats för att bjuda på en fristad och göra Industrifonden medskyldig till "System 3R-affären" och ge en offentlig status.

För det första gällde ett entydigt förbud för såväl Småföretagsfonden som Industrifonden att förvärva och äga aktier i System 3R.

För det andra beslutade styrelsen Holding den 28 januari 1994 att ”sälja” posten 30.000 aktier i International till den redan avvecklade Småföretagsfonden för en (1) kr.

För det tredje blev Småföretagsfondens aktier stöldgods då det rådde investeringsförbud fr.o.m. den 12 november 1993. Köpehandlingar och aktieöverlåtelseavtal saknas.

För det fjärde var Stiftelsen Industri- och nyföretagarfonden (Industrifonden) enligt förordning (1993:31) förhindrad att investera i ägarkapital och kunde därmed inte förvärva några aktier av Småföretagsfonden om den skulle ha ägt några. Till stöd för Industrifondens förbud att investera i aktier hänvisas det till "Förordning (1996:880) om finansiering genom stiftelsen Industrifonden".  Genom denna förordning medgav teckning av aktier.

För det femte har Industrifonden i årsredovisning 93/94 bokfört aktieposten till 4.988.000 kr, som Småföretagsfonden ”förvärvat” för 1 kr.

Allt kan förklaras med att Industrifonden mutades med stulna aktier vilka åsatts ett värde som anpassats till investeringsvillkoren i förvaltningsavtalet §2, citat:

Värdet 4.988.000 kronor ligger passande under 5 miljoner kronor och därmed kunde Industrifonden bedrägligt hävda att de ärvt aktieposten av Småföretagsfonden. Allt för att dölja stölden/mutan.

Det är obegripligt att Industrifonden kan låna ut sitt goda namn och ryckte för att skydda utpräglade klippare och manschettbrottslingar.

Industrifonden svarar för kostnaden
I brevet av den 3 december 1993 till regeringen - Näringsdepartement har VD Bo Lundqvist med all tydlighet fastslagit att förvaltningsavtalet mellan Företagskapital och Industrifonden inte medgav - "Några ägarengagemang i nya företag görs ej."

Någon form av "ägande" har trots allt redovisats av Industrifonden och som således strider mot förvaltningsavtalet och förordning. I detta sammanhang har Industrifonden i ovan nämnda brev lämnat följande försäkran till regeringen, citat:

"Industri- och nyföretagsfonden (Industrifonden) förbinder sig därvid även att svara för de kostnader som kan uppstå till följd av Småföretagsfondens eventuellt kvarvarande skulder eller andra förpliktelser."

Dagens team för Stiftelse Industrifonden har ärvt föregångarnas medverkan i en affär som uppstått genom Industrifondens "icke-förvärv" av Småföretagsfondens stulna aktier enligt ovan. Omständigheter som faller under "kvarvarande skulder eller andra förpliktelser", som borde mana till att dagens team ställer allt till rätta och inleder förhandlingar för att en gång för alla avsluta en högst tragiska affär. En affär som inte torde motsvara Industrifonden uppförandekod.

Den mutade Industrifonden försvarar sig
Industrifondens dåvarande, ordförande Sven-Åka Johansson och VD Claes de Neergaard, har i brev den 4 december 2006 försvarat det påstådda ”förvärvet och ägandet” i System 3R. Deras version strider mot den dokumenterade verkligheten enligt ovan. Svaret är inget annat än en bekräftelse på att även dessa två av Staten tillsatta tjänstemän visade sina brottsliga gärningar för att dölja Industrifondens roll, som mutad fristad och målvakt för kaparna Håkan Nordquist och Hans Dirtoft (Företagskapital).

Det är inte försent för Industrifonden att träffa en skälig förlikning enligt vad de båda bankerna har gjort.

Börje Ramsbro
Grundare och f.d. ägare till System 3R-koncernen