[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Bokens titel: Makten framför allt
Redaktör: Mats Ögren
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2005
Antal sidor: 208

Det intressantaste kapitlet i denna bok: Makten framför allt ( Wahlström & Widstrand,2005 ) svarar forskaren fil dr Karl –Axel Edin för. Han påminner oss om att verkligheten ligger långt från SAP:s ursprungliga vision. När partiet en gång bildades var den främsta parollen sänkt skatt för arbetarna. Då var skatten mindre än 10 procent. I dag administrerar och försvarar Göran Persson ett system där låginkomsttagarna betalar nära 70 procent av lönen i olika skatter.

Karl – Axel Edin varnar för att Göran Perssons nya tal om ännu högre skatter drabbar partiets kärnväljare, låginkomsttagarna. Han menar att statsministern har slarvat bort sin chans att återföra socialdemokraterna till partiets grundideologi. I dag utgörs 2/3 av skatten av moms och andra varuskatter. Med reallöneökningar på totalt blygsamma 30 procent under de senaste 40 åren, är det löntagarna som är förlorarna och kapitalisterna som är vinnarna, i det socialdemokratiska samhället.

Om man kallar 1950–talet politik med 70 procent i skatt för höginkomsttagare för ”soak-the rich” kan man med visst fog kalla dagens politik för ”soak-the-poor”. Edin menar att detta var inte något man hade planerat från socialdemokraternas sida. Det blev en följd av att man lät de offentliga utgifterna rusa i höjden.

Man insåg inte den enkla sanningen att det är omöjligt att ha hög progressivitet bara för de rika i beskattningen med höga offentliga utgifter. Det är bara med låga utgifter man kan låta folk med de höga inkomsterna betala en stor del av de offentliga utgifterna.

Edin menar att Persson långt tidigare borde ha gått på offensiven och förklarat att dagens problem i välfärdssystemen till stor del beror på att partiet misslyckats att hålla fast vid partiets ursprungliga planer. Det borde vara dags att återknyta till partiets grundidé från 1940-och 1950-talet – att folk skall kunna leva på sitt arbete och inte på bidrag.

Men Persson har fortfarande inte tagit denna chans, vilket gör att eftervärlden kan komma att minnas hans politiska verk som ”Perssons ofullbordade.” Om han inte gör någonting drastiskt för att förändra sin politik.

Bokens redaktör Mats Ögren hävdar att svenskarna borde ställa mycket högre krav på politikerna. Och de allra högsta kraven borde man ha rätt att ställa på Göran Persson och hans regering. Varför bryr sig folk inte om att undersöka vad som hänt med alla löften som utfästs, frågar han sig. Varför ökar klyftorna trots att vi har en socialdemokratisk regering ? Och hur kan det komma sig att underställda får betala för de överordnades misstag ? Varför är man inte beredd att axla det yttersta ansvaret när man har den yttersta makten ?

Niklas Ekdal som arbetar som politisk ledarskribent på Dagens Nyheter (DN) menar att Göran Persson är en maktmänniska utan motkrafter. Så fullkomlig är statsministerns dominans efter närmare ett decenniums maktinnehav att oppositionen tvingas till en negativ kampanj för att försöka erövra makten.

Jag är annorlunda, bättre, yngre och fräschare än Persson, signalerar moderaternas nyvalde ordförande Fredrik Reinfeldt, med den motsägelsefulla brasklappen att också högerspöket numera är en god socialdemokrat.

Niklas Ekdal anser att Göran Perssons demokratiska envälde i första hand är ett resultat av bristande motmakt. Förklaringarna till dagens politiska situation ligger alltså bortom regeringschefens imponerande person, i en mix av tillfälligheter och socialdemokratisk strategi med djupa rötter.

Under Göran Perssons ledning har riksdagen blivit degraderad till diskussionsklubb och transportkompani. Förhandlingarna med regeringens stödpartier hålls enligt Ekdal i slutna rum eller i bästa fall på DN Debatt, vilket gjort det svårt att utkräva politiskt ansvar.

Medan den socialdemokratiska regeringen styr Sverige med fast hand har den politiska oppositionen burit bördan av två mindre lyckade sejourer vid regeringsmakten, 1976 – 82 och 1991 – 1994. De borgerliga partierna som inte kunnat hålla sams har kannibaliserat på varandra, som i valet 2002, eller varit måttligt heta på att verkligen ta makten, som efter riksdagsvalet 1998.

Niklas Ekdal erkänner vad jag själv länge har hävdat, i många artiklar och i mina böcker, att också domstolarna i Sverige inte längre är någon motkraft till den politiska makten.

Han menar att de uppvisar en följsamhet så utpräglad att vi tar den för given.

Sören Gyll som både varit chef för Volvo och ordförande för organisationen Svenskt Näringsliv hävdar att trots att regeringen utlovat en gallring i snårskogen av regler för företagen efter förra valet har mycket lite hänt, något som också Riksrevisionen konstaterat i en rapport två år senare. Han menar att det byråkratiska krånglet i dag kostar företagen svindlande 50 miljarder kronor per år, vilket blir 30.000 kronor per anställd och år.

I dag är svartjobben som ökat dramatiskt också en stor förlustpost för samhället. Forskare beräknar att fem procent av det totala antalet arbetade timmar i Sverige är obeskattade, vilket leder till förlorade skatteinkomster värda mellan 60 och 100 miljarder kronor. Varje år.

Boken Makten framför allt borde ge både väljarna, socialdemokraterna och oppositionen en ordentlig tankeställare. Väljaren när de skall välja parti nästa gång. Socialdemokraterna för att kunna ändra sin politik, innan man helt förlorar både fotfästet och makten. Oppositionen ges goda möjligheter att kritisera både Göran Persson och socialdemokraterna, för en misslyckad ekonomisk politik, som det enlig min mening är hög tid att göra någonting åt.

Har man som Göran Persson och socialdemokraterna den yttersta makten, har man också det yttersta ansvaret för ett lands väl och ve. Det ansvaret har vare sig han själv eller partiet kunnat uppfylla. Det visar dagens situation, som är så allvarlig att låginkomsttagare inte längre kan leva på sin lön, utan tvingas söka bidrag för att överleva.

Mats Lönnerblad

Bankrättsföreningen