[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Bokens titel: Slaget vid Monte Cassino
Författare: Matthew Parker
Översättare: Hans Dahlberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 2005
Antal sidor: 446

Om ”Slaget vid Monte Cassino” (Albert Bonniers Förlag, 2005) har författaren Matthew Parker skrivit en väldokumenterad och skrämmande bok om krigets fasor och vedermödor.

I huvudsak handlar den om de allierades anfall mot tyskarna i Italien, de hårda striderna vid Monte Cassino som var nödvändiga för att kunna befria Rom. Parker är författare och redaktör, inriktad på modern historia. Som akademiker från Oxford University har han alltid haft intresse för andra världskriget. Han har tidigare skrivit en bok om Slaget om England.

Klostret på Monte Cassino är en mäktig symbol. I århundraden låg det på sin isolerade bergstopp som ett urgammalt fäste för kristen tro. Även om slaget vid Monte Cassino hade upptagit folks tankar som ett exempel på en av de grymmaste krigsskådeplatserna under andra världskriget, var det ödeläggelsen av det gamla klostret den 15 februari 1944, som skulle göra Monte Cassino till förstasidesnyhet över hela världen, och den har förblivit en av andra världskrigets symbolhändelser.

De allierade var väl medvetna om Monte Cassinos nationella och internationella betydelse.

En italienare har senare beskrivit det som motsvarigheten till att italienarna bombade Westminster Abbey. Ändå valde man att bomba klostret sönder och samman. New York Times kallade anfallet det ”värsta dråpslag av flyg och artilleri som någonsin riktats mot en enstaka byggnad.” Efter bombningen återstod bara ruiner av det gamla klostret. Det anses att över hundra omkom. Inte en enda tysk dödades vid bombningen.

Efter allt ursinnigt våld som riktades mot själva klostret, de tusentals ton bomber som fälldes – hände ingenting.

Det var inte bara klostret offrades. Även den lilla staden Cassino nedanför klostret bombades för att de allierade styrkorna skulle kunna befria Italien från nazisterna. Ingen stad vid den italienska fronten har vare sig förr eller senare ödelagts av ytbombning på samma sätt som Cassino.

Under tre och en halv timme fällde 575 medeltunga och tunga bombplan och 200 jaktbombplan, den största flygstyrka som någonsin dragits samman på krigsskådeplatserna kring Medelhavet, nästan 1.000 ton högexplosiva laddningar över en markyta på ungefär en och en halv kvadratkilometer. Mer än dubbelt så många som tidigare fälldes mot klostret.

Det visade sig snart att flygstridskrafterna vid anfallet av staden hade övervärderats. Det skapade, liksom vid förstörelsen av klostret, bara ruiner i vilka de tyska soldaterna länge hade övertaget. Stridsvagnar hade inte kunnat understödja infanteriet som i sin tur inte hade tillräckligt med utrymme bland ruinerna för att tillämpa taktiken eld och rörelse för att rensa staden.

Efter kriget har stark kritik riktats mot de brittiska befälhavarnas högst besynnerliga fixering att till varje pris utmana fiendes styrka, i stället för att spela på hans svagheter. Slöseriet i att hamra på mot fiendens starkaste punkt framstår i sin mest extrema form i slaget vid Cassino, skriver Matthew Parker.

De allierade soldaterna anföll en bergställning som i sekler hade motstått attacker från söder och som 1944 inte bara var tyskarnas starkaste ställning i Italien. Mot sig hade de amerikaner, engelsmän, fransmän och polacker som deltog i striderna, eliten bland de tyska trupperna på denna krigsskådeplats.

De tyska bataljonerna var bara omkring hälften så stora som de allierades, så i fråga om infanteri hade de allra minst en överlägsenhet på tre till en mot tyskarna. Tyskarna hade bara en tiondel av den flygstyrka som stod till de allierades förfogande. Ändå var tyskarna överlägsna i början av anfallen.

Det skulle fordras fyra drabbningar och mycket stora personförluster innan de allierade fick något ordentligt genombrott. Först den 12 maj 1944 kunde klostret intas, utan att ett enda skott behövde avlossades. Tyskarna hade kapitulerat och flytt från klostret.

Historikernas dom över det italienska fälttåget i allmänhet och drabbningarna om Cassino i synnerhet har inte varit välvillig. Kritikerna menar att det var ett fälttåg som i sin brist på strategiskt förnuft och taktisk fantasi är unikt för världshistorien. Vid Cassino triumferade de allierade till sist bara genom mängden av soldater som offrades för att vinna slaget om Monte Cassino.

Själv besöker jag gärna det gamla klostret vid Monte Cassino, som nu är helt återuppbyggt, när jag är i Italien. Alla gravarna i närheten av klostret sammanfattar vemodet vid Cassino – soldater som kämpar i ett annat land och för friheten och mot nazism. I många anfall som aldrig borde ha beordrats, men som ändå genomfördes med en entusiasm född av desperation och hat mot förtryckarna.

Jag tänker då på hur många soldaters liv som offrades under andra världskriget för ett fritt Europa.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen

Bankrättsföreningen