[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Bokens titel: Styckmordsfallet i regeringsrätten
Författare: Professor Anders Agell
Förlag: Jure 2005
Antal sidor: 182

Om styckmordsfallet har Agell tidigare givit ut en liten skrift som heter Anatomin av en häxprocess (Jure, 2004) där han behandlar en av de mest omskrivna och långdragna rättsaffärerna i modern tid som kallas för Styckmordsfallet. Två läkare, i massmedia ettikerade som ”allmänläkaren” och ”obducenten”, frikändes år 1988 från åtal för mord år 1984 på en prostituerad kvinna.

Anders Agells nya bok: Styckmordsfallet i Regeringsrätten (Jure, 2005 ) bidrar till att ge en dramatisk helhetsbild av hanteringen av det uppmärksammade styckmordsfallet och processen i regeringsrätten, där två mordmisstänkta läkare blivit helt frikända, utan att för den skull få tillbaka sina läkarlegitimationer, på grund av den hetsjakt som tidigare bedrivits mot de bägge läkarna, i både domstol och pressen.

Fallet har tidigare uppmärksammats i TV 2 på pingstafton, lördagen den 14 maj 2005, inom ramen för ett temaprogram om medierna och rättvisan. Innehållet i filmen är att båda läkarna är oskyldiga till såväl mord som likstyckning. I likhet med mig själv anser Agell att budskapet är riktigt, och att de bägge läkarna genom att bli fråntagna sina legitimationer utsatts för justitiemord.

Anders Agell menar att hetsjakten mot läkarna, och framlockandet av hjälpsamma vittnen, blev underbyggd av ideologiska skäl på grund av brottets avskyvärda karaktär i förmodad närvaro av ett 17 månaders barn, och därför att den mördade varit en prostituerad kvinna och de misstänkta läkare.

I dag har det gått mer än 21 år sedan Catrine da Costas tragiska död 1984. Det har gått 17 år sedan Stockholms tingsrätt friade de bägge läkarna för mord, men i domskälen utpekade dem som styckare av Catrines döda kropp. Det har gått 14 år sedan kammarrätten i Stockholm år 1991 drog in läkarnas legitimationer.

Av oro för rättssäkerheten i Sverige och för att läkarna dömts utan några som helst rimliga bevis, har författaren på eget initiativ undersökt bevisfrågorna i fallet. I september 2003 ingav han som ombud för läkarna en ansökan till Regeringsrätten med yrkande om resning och undanröjande av kammarrättens dom 1991. Den 1 juli 2004 blev resningsansökan avslagen av Regeringsrätten.

Efter att ha läst både skriften och boken och dessutom deltagit i det stora seminarium som ägde rum den 16 juni 2005, där en del av eliten av svensk juristkår var närvarande, kan jag bara konstatera följande:

I Sverige fungerar inte längre bevisvärderingen i vare sig brottsmål eller tvistemål. I brottsmål skapar man en kedja av svagt underbyggda argument med hjälp av förmodade indicier som gör det lätt att fälla helt oskyldiga människor för gräsliga brott de aldrig kunnat begå, som i fallet med läkarna i Styckmordsfallet.

Trots att de redan befunnits oskyldiga till mord, anklagas de fortfarande på oklara grunder för att ha styckat liket. De har fortfarande inte fått tillbaka sina läkarlegitimationer.

I ekonomiska tvistemål mellan enskilda och bankerna eller staten som jag tidigare redogjort för i mina tre senaste böcker, och ett stort antal artiklar, prövas heller aldrig grunderna i målen ordentligt. Äganderätten skyddas inte i Sverige. Enskilda och företagare som drabbades under bankkrisen, när krisbankerna var på obestånd och räddades av staten, hade inte någon chans att försvara sig när deras egendomar konfiskeras, för att krisbankerna skulle återfå sin förlorade kapitaltäckningsgrad.

När sedan målen överklagas tas de heller inte upp ordentligt vid själva överprövningen. Ansökningar avslås med formella motiveringar om att domskäl inte kan överklagas, att prövningstillstånd inte bör beviljas, eller att det inte finns skäl att bevilja resning. På så vis blir mål som som inte blir prövade ordentligt i någon rättsinstans, aldrig prövade som de borde.

I Styckmordsfallet är det inte bara några Sveriges främsta advokater och juristprofessorer

som reagerar mot domstolens behandling av de bägge läkarna. 33 läkare har nu också begärt att Socialstyrelsen skall ansöka om resning för att läkarna skall få tillbaka sina legitimationer.

Socialstyrelsen har hittills agerat kallsinnigt, eftersom man inte tål kritik för hur man agerat tidigare. I regeringsrätten anlitade Socialstyrelsen därför advokaten Bertil Södermark, som var den advokat som utredde Nordbankens oegentligheter under bankkrisen. I stället för att utreda vad banken hade gjort för fel, försvarade han bankens ledning och styrelse.

I fallet med prövningen i regeringsrätten i Styckmordsfallet agerade Södermark på samma sätt för att försvara Socialstyrelsen. För att nå ”framgång” framförde han fragmentariska och osakliga invändningar mot argumenten i resningsansökan, samt tystnad beträffande relevanta frågor.

Vad som tydligt framkom under konferensen var att ”le bon juge” (den gode domaren) har ersatts av den lille ängslige ämbetsmannen, som hellre företräder staten i stället för den enskilde. Det sker genom man inte längre upprätthåller starka beviskrav i känsliga brott och tvistemål. Hypoteser förvandlas till bevis. Lagarnas politiska förarbetena blir auktoritetskällor som man följer, i stället för följa vad som står i lagen. Oberoende domare har förvandlats maktens lydiga tjänare.

Vad som händer när man sänker beviskraven i tvistemål där bankerna och staten vill ha företrädesrätt, och för gräsliga brott ser vi i dag. Arbetslösheten ökar. Företagen flyr Sverige. Målen samlas på hög i alla rättsinstanser. Staten blir till slut skadeståndsansvarig för vad man ställer till med. Är det i ett sådant samhälle vi vill leva ? Om inte, måste det vara dags att göra någonting åt problemen !

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen

Bankrättsföreningen