[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Bokens titel: Ivar Kreuger
Författare: Lars – Erik Thunholm
Förlag: Fischer & Co, 1995
Antal sidor: 360

1929 svarade också Kreugerföretagen för inemot hälften av det totala börsvärdet i Sverige. Redan året därpå 1930 härskade Ivar Kreuger över en företagskoncern utan motstycke i svenskt näringsliv med full kontroll över fyra av landets största industriföretag – Svenska Tändsticks AB, ( STAB), LM Ericsson AB (LME), Svenska Cellulosa AB (SCA) och Boliden – och med stora aktieintressen i en rad andra svenska storföretag – som Grängesberg, Svenska Kullagerfabriken AB (SKF), Stora Kopparberg och Separator.

Ivar Kreuger hade också den direkta kontrollen över Sveriges största fastighetsförvaltande bolag, Hufvudstaden, och betydande intressen i en rad banker – förutom Skandinavbanken, där han hade sin väsentliga bankmannamässiga förankring – i Handelsbanken och i ett flertal provinsbanker. Han var en avgörande dynamisk faktor i det kraftiga industriella uppsving som kännetäcknade Sveriges ekonomiska läge under dessa sista år av 1920 – talet skriver Thunholm.

Bakom alla satsningar låg lika mycket finansiella som industriella motiv. STAB och Kreuger & Toll hade vid uppbyggandet av den världsledande svenska tändstickskoncernen haft stora framgångar på den internationella finansmarkanden. Snart stod Ivar Kreuger så nära sin fullbordan som han kunde komma att behärska världens tändsticksmarknader.

Tändstickskoncernen – STAB och IMCO – drev i detta läge 250 tändsticksfabriker i 43 olika länder, hade de jure eller de facto monopol i 25 olika länder och producerade tre fjärdedelar av alla tändstickor som såldes i världen. Och den finansiella prestationen var inte mindre imponerande. Fram till mitten av 1930 hade Kreugerkoncernen förmedlat lån på sammanlagt 385 miljoner dollar eller närmar 1,5 miljarder kronor till 15 olika länder – ett belopp som i våra dagars penningvärde (1995) skulle motsvara 30 miljarder kronor.

Samtidigt hade Kreuger byggt upp en kontrollerande position i en rad ledande svenska industrier vid sidan av tändsticksområdet – för att inte tala om hans epokgörande insatser i byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning. Något liknande exempel på dynamiskt entreprenörskap hade aldrig tidigare skådats i Sverige och det sökte sin like i världen skriver Thunholm.

Det som tidningarna från början beskrev som århundradets självmord och som Thunholm fortfarande beskriver som sådant i sin bok, var ju i själva verket ett mord som Lars – Jonas Ångström i detalj beskriver redan 5 år tidigare i boken: Därför mördades Ivar Kreuger

(Sellin & Blomquist Förlag i samarbete med tidningen Den Svenska Marknaden, DSM 1995)

Innan utgivningen av boken åt ju Lars – Erik Thunholm lunch med Eva Dyrssen (idag 95 år) som är systerdotter och gudbarn till Ivar Kreuger som jag själv intervjuat tidigare, och fick då veta att en av Sveriges mest meriterade rättsläkare – den då unge Erik Karlmark – var vidtalad att biträda en obduktion efter mordet på Kreuger 1932.

Dagen innan gjorde han en rättsmedicinsk undersökning i Gustav Vasa Kyrka. Eva Dyrssen var själv med i kyrkan med övriga familjemedlemmar och hörde själv Karlmark säga när han gick: ”Det här är inget självmord. Det är ett mord”.

Efter det uttalandet stoppades alla planer på fortsatt obduktion av landshövdingen Nils Edén för att mordet skulle tystas ner.

Mot bakgrund av uppbyggandet av Kreugers väldiga industrikoncern som Lars – Erik Thunholm skriver om i lyriska ordalag och på ett mycket initierat sätt, har jag svårt att förstå varför han väljer inte berättar sanningen om vad som hände i samband med avvecklingen, och hur det gick till när Ivar Kreuger mördades, när han av systerdottern till Kreuger redan fått veta sanningen om vad som hänt.

Svaret på frågan hur mordet gått till ger Eva Dyrssen dessutom i en artikel i DSM nr 3, 2005. Hon påpekar att desinformationen från de svenska bankerna om Ivar Kreugers ”självmord”, som i själva verket var ett mord, som har fortsatt ända sedan han mördades. Ledande svenska bankmän som Lars – Erik Thunholm och Thore Browaldh har framhärdat i försöken att bevisa självmordsteorin, trots att det nu är ordentligt klarlagt hur det gick till när Ivar Kreuger mördades.

Fem år efter utgivningen av Lars –Erik Thunholms bok föreligger nu också en professionell analys av vad som hände i samband med avvecklingen av alla bolagen. Fil dr Sven Olof Arlebäck med stor erfarenhet av företagsrekonstruktioner och styrelsearbete beskriver utifrån två av konkursförvaltarna – Ernfrid Browaldh och Ernst Lyberg – vad det var som senare hände i konkursboet efter Ivar Kreuger hade mördats i boken Kreugerkraschen. Storbankernas verk ? (Wallgårds förlag 2000) .

I Arlebäcks bok framgår tydligt att bland annat både Handelsbanken och dåvarande Enskilda Banken på ett otillbörligt sätt utnyttjade mordet på Ivar Kreuger för att lägga beslag på många av tillgångarna genom att nedvärdera Ivar Kreugers alla tillgångar och uppvärdera dess skulder.

Arlebäck påpekar att utsedda granskningsmän som var väl kvalificerade för den uppgift som de tilldelats, ändå var olämpliga för den uppgift de tog på sig. De tillvaratog som parter i målet i första hand sina egna uppdragsgivares och i viss mån sina personliga intressen och var redan från början inställda på att utnyttja situationen för snöd vinning. Flera av granskningsmännen var helt enkelt jäviga.

Att begära in engagemangsuppgifter för att fastställa tillgångar och skulder borde vara en självklart kring befarat obestånd. Hade detta gjorts på ett ordentligt sätt 1932 skulle aldrig konkursen i Kreugerkoncernen kunnat äga rum, skriver Arlebäck.

De många konkurser som ägde rum under den svenska bankkrisen 1987 – 1993 skulle heller aldrig kunnat ske, om krisbankerna innan de sade upp krediterna i en omfattning som Sverige aldrig tidigare sett maken till om bankerna begärt in engagemangsuppgifter från sina kunder, vilket jag själv skrivit om i mina senaste böcker.

Det är således med perspektiv på vad som redan avslöjats fem år före Thunholms bok och vad som framkommit fem år senare, som jag nu läser Lars – Erik Thunholm bok om Ivar Kreuger. Thunholms bok är en lysande berättelse om hur Ivar Kreuger byggde upp ett av världens största företagsimperium, och en partsinlaga från honom, hur de svenska bankerna bar sig åt för att försätta dödsboet i konkurs och för en spottstyver överta Ivar Kreugers väldiga affärsimperium.

Frågan som jag själv ställer mig sedan jag läst om Lars –Erik Thunholms bok varför Ivar Kreuger mördades ? Svaret ger faktiskt Kreuger själv i Thunholms bok. Ivar Kreuger var övertygad om att kursfallen i hans bolag drevs fram av en systematiskt organiserad baisse – spekulation. Så säger han exempelvis i ett telegram till sin finansielle amerikanske rådgivare Lee Higginsson den 11 september 1931:

”Under en del år har vi varit utsatta för ihärdig perfid propaganda i pressen från (visst håll). Denna propaganda vartill hänvisning gjordes i Matchco´s styrelseberättelse 1929 riktades ursprungligen huvudsakligen mot Matchco och fördes i tyska tidningar men har under senaste året fått sitt säte i Paris, varest den arbetar genom omkring 20 olika utpressartidningar vilka oavbrutet angriper våra värdepapper”.

Min egen uppfattning, efter att även ha läst Lars – Erik Thunholms bok är att förövarna genom mordet såg ett gyllene tillfälle att lägga beslag på hela Ivar Kreugers företagsimperium för en spottstyver. De företag som man lade beslag på har visat sig vara några av Sveriges mest livskraftiga och värdefulla.

Lars – Erik Thunhom medger att chocken efter Ivar Kreugers död var för stor för att plötsligt ge rum för en nykter, saklig bedömning av vad som verkligheten hänt och vad som ledde fram till katastrofen. Ivar Kreuger som hade varit en idol, Sveriges stolthet, beundrad som ett finansgeni med internationell berömmelse, symbolen för Sveriges nyvordna industriella storhetstid. Som ingen annan svensk finansman har han blivit smutskastad efter sin död.

Den fråga som jag nu vill ställa efter att läst de flesta böcker om Sveriges störste industriman genom tiderna, och även ha tagit del av den senaste forskningen och journalisten Jan Gillbergs artiklar om Ivar Kreuger i DSM nr 3, 2005 där det också klargörs ordentligt hur mordet på Ivar Kreuger gått till, om det inte snart är dags att återupprätta Ivar Kreugers goda namn och rykte i Sverige ?

Det tyckte i alla fall Lord John Maynard Keynes i ett tal i BBC redan den 14 mars 1932:

”Vi har nyss i Ivar Kreugers tragiska död sett ett gripande exempel på individens hjälplöshet. Här ägde vi en man, som besatt sin tids kanske största konstruktiva finansbegåvning, en man vars vittfamnande verksamhet i detta ords mest omfattande innebörd var av allmän betydelse och ansåg som sin uppgift att i efterkrigstidens kaos skapa kanaler mellan länder och kapitalresurser i överflöd och sådana som var i bittert behov därav.

Han byggde på solid grund och omgav sitt verk med alla garantier som det stod i mänsklig makt att utfundera. Han fick uppleva vad de okunniga skulle kalla spelarens vanliga öde, men i själva verket krossades Ivar Kreuger mellan en frusen världs isberg, som det inte står i mänsklig makt att tina upp och ge det normala livet värme.”

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt
Ordförande i Bankrättsföreningen
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen

Bankrättsföreningen