[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Bokens titel: MAO The Unknown Story
Författare Jung Chang och Jon Halliday
Förlag: Jonathan Cape, London, 2005
Antal sidor: 814

Jung Chang vet vad hon talar om. Hon föddes i Kina 1952. Vid 14 års ålder tillhörde hon under kort tid den röda armen, för att sedan arbeta som lantbrukare, stålarbetare och elektriker innan hon flydde landet och började läsa språk vid universitetet i Edinburgh.

Hon lämnade sitt land för England 1978 och blev den första kvinna från Kina som doktorerat i lingvistik. Boken om Mao har hon skrivit tillsammans med sin make, som tidigare arbetat som gästforskare vid universitetet Kings College i London.

Jung Chang har tidigare skrivit en bok om Kina: Vilda svanar (Prisma 1992) där hon berättar om sin egen och sin familjs historia. Den publicerades först 1991 och har hittills sålt i 10 miljoner exemplar. Det var de stora inkomsterna från den boken som gjorde det möjligt att skriva boken om Mao, som har tagit paret 10 år att sammanställa.

Precis som med Stalin, som den engelske författaren och journalisten Simon Sebag Montefiori avslöjat i boken: Stalin Den röde tsaren och hans hov (Prisma, 2004) ett år tidigare, var det inte idealismen eller ideologi som drev Mao, utan personligt maktanspråk. Mao menade att det enda ansvar han hade var mot honom själv. Han trodde inte på någonting om han själv inte kunde tjäna på det, menar författarna.

Det var först när Mao närmade sig 27-årsåldern som han blev kommunist. Inte av övertygelse, utan för att han råkade befinna sig på rätt plats och vid rätt tidpunkt. Han var också olik andra samtida despoter – som Lenin, Mussolini och Hitler – Mao lyckades aldrig inspirera massorna genom ideologiska tal. Från början trodde han också att det bara skulle gå att erövra den politiska makten i Kina med hjälp av rysk invasion i landet.

Vad som i likhet med Stalin faschinerade Mao var att med yttersta våld slå sönder den sociala strukturen, vilket också var den sovjetiska modellen för att genomföra den sociala revolutionen. Men det var först sedan Moskva hade lovat Mao den yttersta makten i Kina som han beslutade sig för att för att med blodbad och terror göra slut på alla som stod i hans väg mot makten.

Det var Stalin som hjälpte honom till makten och som med järnhand styrde och infiltrerade in kommunismen i både Sovjetunionen och Kina. Efter det att Mao erövrat Kina 1949, var hans hemliga dröm att dominera världen. Under denna skräckregim fick 70 miljoner människor i Kina sätta livet till.

När det kommer till frågan hur Mao ville förändra Kina, använde han sig av samma metoder som Stalin, fast i ännu större skala. Mao menade att landet först måste förstöras i grunden för att sedan kunna byggas upp igen, oavsett vad det skulle kosta i uppoffringar och människoliv.

Till sin hjälp hade Mao även den militära ryska underrättelsetjänsten (GRU) som hade ett nätverk av mer än 100 agenter i Kina, vars huvuduppgift var att förse kommunisterna och den röda armen med information om motståndarna.

Metoden att erövra makten var densamma som i Sovjetunionen. Klasskampen bedrevs mot alla som betraktades som kapitalister. Påstådda motståndare torterades för att erkänna brott som aldrig begåtts, eller att förråda fiender som inte existerade.

”Den långa marschen” 1934 då Mao ledde sin 80.000–mannaarme från södra till norra Kina som tidigare beskrivits i lyriska ordalag, gick inte alls till på det sätt som tidigare har beskrivits. I själva verket fick röda armén fri lejd av motståndaren, nationalisten Chiang Kaj-shek. De regionala makthavarna gav också kommunisterna fri lejd, för att inte provocera dem att stanna kvar i de regioner de passerade.

Jung Chang och Jon Halliday avslöjar också den falska propaganda som Mao med hjälp av den okritiska journalisten Edgar Snows bok: Red stars over China (1936) spridits vidare över hela världen.

Berättelserna om hur soldaterna under Maos ledning, lyckades ta sig fram längs vägen stämmer inte alls. Under våldsam beskjutning skulle soldaterna ta sig över en svårt raserad bro för att nå ett av sina mål. I själva verket lyckades de ta sig över bron utan några som helst strider. Bron kunde också lagas innan soldaterna gick över bron.

Även när det gäller utbildningen blev Snow vilseledd. Mao hävdade att kommunisterna hade förbättrat utbildningssystemet på landsbygden. I själva verket hade utbildningen drastiskt försämrats. Den enda utbildning som kommunisterna kunde erbjuda var folkskola som kallades för Lenin – skolor, där barnen bara fick lära sig att läsa och skriva för att kunna ta del av all propaganda. Läroverken var bara förbehållna trogna kommunistsympatisörer som skickades bort för att få vidare utbildning.

I sitt privata liv var Mao lika hänsynslös mot sin omgivning som i det offentliga livet.

Mao hade tre söner med sin andra fru Kaj-hu, som blev dödad av nationalisterna 1930. Efter moderns död blev pojkarna förda till Shanghai för att uppfostras inom den kommunistiska motståndsrörelsen.

Modern dog för att hon vägrade ta avstånd från Maos politik, trots att hon inte delade hans politiska uppfattning och i likhet med Maos andra fruar och älskarinnan blev bedragen. Mao som befann sig i trakten rörde inte ett finger för att varna eller värna om sin familj.

På samma sätt som Sovjetunionens ekonomi under Stalin förstördes så utarmade Maos planekonomi Kina. Ändå skyddas fortfarande både Stalins och Maos rykte. Det är bara den fria världen som kan ta del av vilka monster Mao och Stalin i själva verket var.

Mao storhetsvansinne lever kvar i Kina. Misstagen lett till att många är desillusionerade. Många av Mao-erans ekonomiska kampanjer beskrivs i Judith Shapiros bok: Mao´s war against nature (Cambridge University Press, 2005)

Även i ekonomiska avseende var Mao inspirerad av Sovjetunionen. Stora industriprojekt skulle förverkliga den socialistiska drömmen. Många av dessa projekt resulterade i miljöförstöring av stora mått.

Efter Maos död har mycket omprövats. Men de kinesiska ledarna verkar åter fallit för gigantiska projekt, inspirerade av Europa och USA. Nya kampanjer för att industrialisera hela Kina riskerar att skapa nya miljökatastrofer.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen