[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Ge själen plats i våra liv
Av Mats Lönnerblad - Bankrättsföreningen - 16 september 2005

Det är kärlekens droppar som håller våra liv och våra relationer brinnande, liksom en dansande låga. Vardagen kan få en djup andlig dimension, om vi bara vill det. Om vi ska växa och frodas som människor måste vi återvinna känslan för det heliga – och helande – och ge själen plats i våra liv.

Bokens titel: En given väg
Författare: Patricia Tudor – Sandahl
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2005
Antal sidor: 174

Det skriver Patrica Tudor Sandahl i boken En given väg ( Wahlström & Widstrand, 2005). Hon är psykolog, psykoteapeut och fil dr i pedagogik. Liksom hennes senaste bok, präglas även hennes tidigare böcker av personlig klokhet och gedigen yrkeserfarenhet.

I boken En given väg menar hon att varje människa har ett uppdrag, någonting hon eller han är särskilt lämpad för att göra. Men det kan ta tid och mod att upptäcka vad det är och sätta det i verket. Därför lever många av oss kringskurna liv, i stället för att ta vara på den större potential som vi kanske har.

Många av oss lever under vår kapacitet. Talanger förblir oanvända, vägar oupptäckta och möjligheter oförverkligade. Var och en har ett eget uppdrag i livet, en alldeles egen väg att gå som vi måste hitta fram till.

Hur kan man bli lycklig i ett yrke som man inte är kallad till ? Vilken tragik det är att vi förlorat insikten om vad det betyder att vara kallad och vikten att finna sin kallelse, skriver Sandahl. Hon menar att människan bara kan uppleva lycka och mening om hon finner just precis vad hon har för specifik och unik uppgift i livet.

Att vara människa är både att vara en bräcklig liten prick svävande i ett oändligt universum och en person med en särprägel, en tyngd att räkna med. En som genom sina val och sina handlingar bidrar till att bevara och förvandla, befästa det som är och pröva det som skulle kunna bli.

När man tar sig bakom fasaden och söker det positiva hos människor händer det ofta något gott. Sensmoralen av detta är tydlig. Det är hur vi behandlas som till stor del avgör hur vi blir som människor.

Rabbinen Marc Gafni använder uttrycket soul print – själens avtryck för att beskriva människans unika, andliga signatur. På samma sätt som foten lämnar spår i sanden lämnar själen ett avtryck i världen. Vissa personer förmedlar en särskilt stark känsla av närvaro, man känner det så snart de kommer i ens närhet och förnimmelsen av dem dröjer kvar då de har gått.

Många förlorar redan på ett tidigt stadium kontakt med sin soul print. Det sätts på undantag och ibland försvinner det för gott ur syne. Att åter träda in i sin barndomsvärld, genom till exempel psykoterapi eller att skriva om sitt liv, kan på nytt väcka ens soul print till liv och göra det möjligt att knyta an till det som gått förlorat.

Gafni kallar ögonblick av helhet och närvaro för soult prints moments. Soul prints hints är aningar om det ännu outforskade inom oss. Ett sätt att höja medvetandet om ens soul prints är att aktivt söka dessa uttryck. Man ser eller hör någonting som gör att man stannar upp och känner efter, får en plötslig inspiration. Allt som händer i våra liv och som för oss närmare oss själva är teachers of our soul – själens lärare – menar Gafni.

Alla är begåvade på ett eller annat sätt, men det är mindre vanligt att man vågar utveckla sina gåvor. En del ger upp innan de ens hunnit pröva sina vingar för att kunna inse vad de förmår.

I Pelle Bengtssons bok Mot enkelhetens punkt står det: ”Om jag aldrig blir vad jag är avsedd att vara utan alltid förblir vad jag inte är får jag tillbringa evigheten med att säga emot mig själv”.

Den dag man både inser att ens eget liv har ett unikt värde och att det är ändligt, som man har nått punkten då det är fruktbart att ställa de frågor, som ligger till grund för Sandahls bok: vart är jag på väg, är det verkligen dit jag vill gå, hur vill jag leva mitt liv ?

Viljan att tjäna hör kallelse till. När den infinner sig har egot börjat släppa sitt grepp om oss. Och vi befrias för att göra det vi ska. Att finna en form att uttrycka sitt eget väsen och sina särskilda talanger, är genom att använda dessa för att tjäna sina medmänniskor.

En kallelse har alltså två kriterier: det personliga och det allmänna. Ett exempel på en situation där det första kriteriet uppfylls men inte det andra är hos skribenten som glöder för att uttrycka sig i ord, men ägnar sin talang åt att skriva cigarettannonser. Det är positivt att glöda för det man gör, men världen behöver knappast flera rökare.

En situation där det andra kriteriet men inte det första uppfylls är läkaren som ger sig av till andra sidan jordklotet för att vårda aids – sjuka barn men blir så nerbruten och deprimerad av detta att han mer är till börda än till hjälp för sina medarbetare.

Sandahl hävdar att det tar tid att komma till klarhet om vad som är permanent och vad som är ett tillfälligt känslotillstånd, man ska ju inte ge upp för lätt. Att utföra ett meningsfullt arbete är en mycket personlig kreativ handling och tillhör människans mest grundläggande behov. Att göra ett gott arbete är en kärlekshandling.

Kallelsen kan ändra form flera gånger under loppet av ett liv. Om den ska förbli en levande kraft i ens liv och inte förvandlas till rutin och gammal vana ska den upprepade gånger granskas, bekräftas, omvärderas och förnyas. Glöden slocknar, elden brinner ut och askan sprids för vindarna att gödsla nytt växande. Att fördjupa sitt kall är ett arbete för livet.

Det tar aldrig slut.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen


Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida