[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Mats Lönnerblad
Bokens titel: The Fountainhead
Författare: Ayn Rand
Förlag: A Signet Book, 1943
Antal sidor: 704

De som vill nå fram till detta lyckorike anser sig därför har därför rätt att mörda och utplåna sina motståndare, bara för att nå sina egna politiska syften. Det skriver författaren Ayn Rand i sin första stora roman The Fountainhead (A Signet Book, 1943) som för första gången gavs ut på engelska för 63 år sedan. Boken känns fortfarande lika brännande aktuell. I romanen frågar hon sig vad som skulle hända med världen utan dem som arbetar, tänker och producerar.

Under århundraden har vi matats med föreställningen att altruismen är det allra högsta. Vi borde osjälviskt leva för andras väl. Vår egen självrespekt skall vi söka genom andra. Enligt Rand kan Det detta bara ske genom att vi väljer offra oss själva genom att tvingas leva som ”andrahandsmänniskor”.

Själv förespråkar Ayn Rand oförbehållsamt i stället laissez-faire kapitalism. Ett system med liberala fundament, som baseras på erkännandet av de individuella mänskliga rättigheterna. Inklusive äganderätten. Hon motsätter sig både fascism och socialism. Tanken på att det är staten som har rätten att reglera ekonomin och återdistribuera välfärden, som tex den socialistiskt blandade ekonomi som sedan länge utgör svenska modellen med känt resultat, är henne nog helt främmande.

Kommunism ser hon som det största hotet, som hindrar all individuell frihet. Inte bara som en ekonomisk kraft, utan även i alla andra avseenden. Kommunism begär också fullständig andlig och materiell lydnad. Både artistiskt ekonomiskt och intellektuellt.

Det som vi kallar vår själ är vårt medvetande. Det som vi kallar för den fria viljan – är friheten att tänka eller att låta bli och tänka – är den enda vilja vi har. Det är det som bestämmer våra liv och våra karaktärer.

Rationalitet är människans främsta egenskap, anser Rand. Människans tre grundläggande värden utgörs av orsak, självrespekt och ändamål. Varje människa måste få kunna leva sitt eget liv, utan att behöva offra sig för andra – vilket är motsatsen till altruism – som hävdar att moral är att leva för andra människor eller för samhället.

Det är två saker som vi aldrig får ge avkall på. Våra tankar och önskningar. Skulle vi ge upp dessa skulle vi känna sig som en levande döda. Ingen man kan ge någon annan möjligheten att tänka. Egentligen har vi heller inte fått någonting till skänks i våra liv. Allting måste ju produceras.

Det kan bara ske genom människan överlever med hjälp av två olika alternativ – Genom självständigt arbete eller genom att leva som en parasit på andra. Den som arbetar självständigt kan nå sina mål, medan parasiten bara lånar. Människan har fått lära sig att det det högsta inte är att uppnå sina mål i livet, utan att ge. Vi lovordar välgörenhet men ryggar tillbaka inför någon som av egen kraft och helt självständigt uppnått sina mål.

I romanen The Fountinhead som handlar om arkitekten Howard Roark – och hans kamp mot etablissemanget och traditionalisterna tar hon tillfället i akt och utvecklar hela sitt filosofiska tänkande på temat: ”individen mot det kollektiva.” Inte när det gäller själva politiken utan i människans själ. Ayn Rand presenterar här för första gången sin egen uppfattning hur hon ser på idealmannen.

Howard Roark försvarar sig med att han har rätt till sin egen individuella frihet. Den viktigaste plikten är mot honom själv. Det är hans moraliska plikt att göra vad han vill i sitt arbete och med sitt liv, så länge han inte skadar eller utnyttjar andra eller gör någonting olagligt. Han motsätter sig kategoriskt ett slavförhållande mot uppdragsgivarna som tvingar honom att underordna sig andra.

Ett sådant ställningstagande leder givetvis till stora konflikter, där författaren får många tillfällen att utveckla sin egen filosofi, objektivism, vilket hon gör på ett brilliant sätt genom Howard Roark och hans största antagonist, socialisten Ellsworth Monkton Toohey, som gör allt för att på olika sätt skada Roark i både hans privata och offentliga liv.

Toohey utger sig för att vara den intellektuella demokratins främsta förespråkare. I själva verket är han dess dödgrävare. Hans största passion är människans lika värde och att alla människor skulle har lika stor förmåga. Därför tål han inte någon människa som sticker ut och är framgångsrik i sitt yrke.

Det är förhållandena mellan de olika personerna i boken, som skapar en sådan dramatik som gör att man själv tvingas ta ställning för och emot och rannsaka sig själv vad som är rätt eller fel. Oavsett vad man tycker om Ayn Rands filosofi och tänkande, är därför The Fontainhead en av de mest intressanta och tankeväckande böcker som jag någonsin läst. Ytterst handlar den om makt. Med eller utan ansvar.

Vad boken: The Fountainhead ytterst vill förmedla är således i vilket samhälle vi vill leva. Vill vi leva som fria själar, där vi har har ett ansvar och skyldighet att utveckla oss själva efter vår förmåga. Eller vill vi leva som parasiter – på andras arbete och förmåga. Svaret på den frågan avgör vilken nivå och livskvalité vi kan uppnå.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen