Författaren och ekonomen Håkan Gergils har försökt besvara frågan inom ramen för ett SNS-projekt, (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) som blivit två böcker, med en och samma titel. I den första boken gör han en sammanfattande analys och bedömning. I den andra redogör han för de olika innovationssystemen fungerar i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.

Böckernas titlar:

Dynamiska innovationssystem i Norden ?
Sammanfattande analys och bedömning
Författare: Håkan Gergils
SNS Förlag, 2005
108 sidor

Dynamiska innovationsssytem i Norden ?
Danmark, Finland, Island, Norge & Sverige
Författare: Håkan Gergils
SNS Förlag, 2006
378 sidor

I det nya innovationspolitiska paradigmet – sambandssamhället har gapet mellan toppen och massan minskat drastiskt, skriver Håkan Gergils. Kontaktytan har blivit mycket bredare genom mobiler och Internet. Tillgång till all slags information är oändligt mycket lättare, snabbare och billigare än tidigare. I dag har den gamle SAS-chefens, Janne Carlssons idéer som han gett uttryck för i boken: ”Riv pyramiderna” förverkligats.

För företagssektorn har sambandssamhället inneburit att produkter och tjänster mer och mer utvecklas tillsammans med konsumenterna. Det är inte längre fråga om att företagen har en mer kundorienterad verksamhet, utan att användarna är aktivt med i utvecklingsprocessen av dagens produkter.

Ny teknik betyder mer än hälften för den ekonomiska tillväxten. Ökat kapital och ökad arbetstid medverkar, tillsammans, till mindre än hälften av världens ekonomiska tillväxt. Den mänskliga insatsen, genom entreprenören och företagaren, blir alltmer erkänd som avgörande för att utveckla och förverkliga nya idéer.

Vetenskap och teknologi påverkar i dag samhället mer än någonsin tidigare, skriver Håkan Gergils. Samhället behöver de nya kunskaperna för att skydda miljön, utveckla energitillgången och dess användning, samt förbättra människors hälsa och klara den åldrande befolkningen i Norden.

Att förstå den nya dynamiken, sambandssamhällets potential kommer att vara avgörande för den ekonomiska utvecklingen i västerlandet. De länder som nyttjar möjligheterna kommer att lyckas väl. De som inte hänger med hamnar på efterkälken.

När Håkan Gergils skriver om dessa och andra viktiga frågor har han både makro – och mikroperspektiv på ekonomin. Familjeföretagandet och hans tid i Aktispararnas Riksförbund, har säkert bidragit till det företagsorienterade synsätt, som han ger uttryck för i böckerna.

Dynamiske innovationssystem i Norden (SNS Förlag 2005 och 2006) är en imponerande och omfattande redovisning om vilka goda förutsättningar det borde finnas för ett dynamiskt näringsliv i Norden.

Sverige som borde ha Nordens största potential att åter kunna utvecklas till ett framgångsrikt kunskapsland, tar helt enkelt inte vara på möjligheterna. Politikerna som i vanliga fall själva gärna vill ta åt sig äran för vad andra skapar, är inte ens intresserade av vad det svenska näringslivet kan åstadkomma.

Att tillväxten ändå är god i Sverige, men sysselsättningen usel, beror på att man negligerar de små och medelstora företagen. Framgångarna kommer från våra storföretag. Det är dessa företag, som nu ett efter ett  säljs till utlandet, döljer på ett effektivt sätt de stora problem som vårt eget innovationspolitiska system lider av.

Innovationspolitiken kan antingen vara statisk eller dynamisk. Den blir dynamisk först när företagare, politiker och forskare har förtroende för varandra och verkar tillsammans på jämbördig fot. Det är detta förtroende mellan företagare och politiker som saknas i Sverige.

Finland däremot är är föregångare i Norden på innovationspolitikens område. Redan för 20 år sedan bildades där ett Teknik – och Vetenskapsråd med statsministern som ordförande. De finländska politikerna och myndighetsstrukturerna arbetar, till skillnad mot i Sverige, i ett nära samarbete med näringslivet. Det var i den miljön som det finländska telekomföretaget Nokia kunde utvecklas till ett världsföretag.

Att en framgångsrik innovationsverksamhet är helt avgörande för ett lands välstånd och ekonomiska tillväxt är ingenting nytt. Men hur ser innovationssystemen ut och vilken innovationspolitik är det som bedrivs ? Finns det en ”nordisk modell” ? Borde det göra det ? frågar Håkan Gergils och besvarar sedan de flesta frågorna som går att ställa, på ett intressväckande klart och uttömmande sätt.

Böckerna redovisar och analyserar innovationssystemen och innovationspolitiken i vart och ett av de nordiska länderna. Här beskrivs också de viktigaste aktörerna och deras verksamhet, satsning på forskning och utveckling, regeringarnas strategier och handlingsprogram.

Att alla de nordiska länderna, utom Sverige, har ett innovationspolitiskt råd som arbetar aktivt med dessa frågor, med statsministern som ordförande visar också att övriga länder i Norden bryr sig om näringspolitiken på ett helt annat sätt än Sverige.

I vårt land finns också en tydlig misstro mot innovationer inom näringslivet. Denna faktor i kombination med att vi här i landet den långsammaste beslutsprocessen i Norden, innebär att Sverige i dag gör anspråk på jumboplatsen i politiskt beslutsfattande vilket man, enligt min uppfattning, tydligt visade under den svenska bankkrisen 1987 – 1993.

På den tiden var det inte Göran Persson som var statsminister. Han verkade som vanlig riksdagsledamot hos socialdemokraterna. Där deltog han oppositionen mot den borgerliga regeringen från sin styrelseplats i den famösa Bankstödsnämnden, som inte lyfte ett finger för att hjälpa de innovativa och skötsamma företagen mot krisbankerna plundringståg under krisen.

Det var detta som skapade den största ekonomiska krisen i Sveriges historia, som fortfarande är oreglerad, både när det gäller ersättning till de företag som orättfärdigt drabbades och när det gäller själva analysen av bankkrisen som riksdagens redan har beslutat om, men som den socialistiska regeringen fortfarande vägrar att verkställa.

Under denna tragiska period brydde sig heller inte borgerliga regeringen om vad som skedde med företagsamheten i landet. Under ledning av statsminister Carl Bildt och bankminister Bo Lundgren (1991- 1994) tänkte de bara på att rädda de bankrutta bankerna från konkurs. Att detta skedde till priset av att de flesta innovativa företag fick se sina livsverk gå i spillror, var det vare sig någon inom den borgerliga regeringen eller oppositionen som tänkte på.

Vad bankkrisen tydligt visar, är att det är få politiker som vet vad innovationspolitik är. Alla ansvariga politiker kan självfallet tala om innovationspolitiken, använda de rätta orden, men med innebörden är det svårare.

Det märks när innovationspolitiken snarare blir innovationer, som tolkas som uppfinningar. En nordisk industriminister, skriver Håkan Gergils, var oerhört flink med att använda de rätta begreppen, men närstående kunde berätta att förståelsen var det skralt med.

Det borde betraktas som självklart att man i ett modernt industrisamhälle som Sverige inte får slå ut skötsamma företag, bara för att bankerna missköter sig. Men det var precis vad som hände i Sverige under bankkrisen.

De ytterst allvarliga konsekvenserna för ett dynamiskt näringsliv som bankkrisen förde med sig, tror jag att även ledningen Studieförbundet för Näringsliv & Samhälle börjar begripa.

Det kanske är därför som man för första gången, genomför den unika genomgång av de nordiska ländernas innovationspolitik, där Håkan Gergils på ett mycket bra sätt lyckats beskriva och sammanställa vilka faktorer som är avgörande för ett lands fortsatta välstånd och ekonomiska tillväxt.