[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I boken ”När mörkret faller trängtar mitt hjärta till dig” (Atlantis, 2006) beskriver författaren Cao Naiqian på ett grovkornigt och levande sätt om invånarna i en liten by i norra Kina, alldeles nära gränsen till Mongoliet. Berättelserna genomsyras av kampen mot den yttersta fattigdomen och outhärdliga livsvillkor.

Bokens titel: När mörkret faller trängtar mitt hjärta till dig
Författare: Cao Naiqian
Förlag: Atlantis, 2006
Antal sidor: 324

Berättelserna om invånarna i Wenfamiljens by utspelar sig under de två åren 1973 och 1994, när kulturrevolutionen rasade som värst i Kina. Revolutionära kommittéer övertog då alla viktiga myndighetsfunktioner och härskade med hjälp av en fruktad milis som ofta agerade ytterst brutalt.

Livet i byn präglas av yttersta fattigdom, hunger, sexuell nöd, maktmissbruk och korruption. Cao Naiqians historier bärs fram av ett ursinne mot detta ekonomiska, kulturella och sociala förtryck, som ibland döljs av djupt mänsklig och samtidigt drastisk humor. I romanform har nog Kina som kommunistisk diktatur, under Maos långa terrorvälde, aldrig skildrats på ett så burleskt och realistiskt sätt.

Det var under den 10 år långa katastrofen som kulturrevolutionen varade, som den 24-årige författaren skickades till den gudsförgätna lilla bergsbyn, för att övervaka några högutbildade ungdomar som skulle ”omskolas” av bönderna. Att skicka ut intellektuella på landet ingick i den stora omskolning av högutbildade, som följde på kulturrevolutionen. Alla Cao Naiqians redogörelser kring vad som skedde i Wenfamiljens by under denna period bygger på verkliga händelser.

Människorna i berättelserna lever i en outsäglig fattigdom. Allt är så eländigt att många av ungkarlarna i byn är så fattiga att de inte ens kan skaffa sig en hustru. De enda personer som kan unna sig någon form av lyx, är arbetsledaren och kassören, som med hjälp av milisen styr över invånarnas väl och ve.

När jag läser boken tänker jag genast på hur starkt det ekonomiska och politiska förtrycket måste varit, som hela Kinas folk utsattes för under Mao alltför långa regim, där många västerländska journalister som Jan Myrdal i Sverige t o m applåderade Kinas utveckling mot enpartistat, utan att bry sig om att ta reda på vilka konsekvenser det fick för dem som tvingades leva under en förtryckarregim.

Allt som invånarna i byn ber om förnekas dem. De har inte bett om det godtycke och fasansfulla förtryck som de utsätts för. Vad de behöver är att kunna göra genuina affärer för att överleva. I stället för små handlån på några hundralappar eller ett par tusenlappar som gör att de kan skapa sig ett drägligt liv får de ”arbetspoäng”, som utdelas godtyckligt och som inte ens räcker för de grundläggande behoven. 

Vad de skulle behöva är ekonomiska medel för att kunna bryta fattigdomens förlamning. Kinas fortfarande idolförklarade despot och ledare Mao Zedong, förstod aldrig vad som behövdes för att stötta Kinas fattiga befolkning.

Det gör däremot Muhammad Yunus som den 12 oktober 2006 fick Nobels fredspris. Han beskrivs som en livlig, enveten och milt glödande ekonomiprofessor som förärats Nobels fredspris för sin nyckelroll i den rörelse som förser miljontals fattiga kvinnor i Bangladeshs byar med små, men mycket viktiga krediter till sina egna affärsrörelser.

Hans tes är att även socialt medvetande måste vara konkurrensutsatt. Idealism behöver också konkurrens. I stället för att ge en hjälpande hand åt befolkningen var Mao Zedong de fattigas förtryckare, på samma sätt som olika despoter i varje kommunistiskt land under denna epok.

Det är konsekvenserna av detta förtryck som Cao Naiqian så väl skildrar i sina berättelser. I stället för hjälp till självhjälp och kunna äta sig mätta, tvingas befolkningen i den lilla bergsbyn lyssna på svulstiga politiska fraser utan innebörd. När mörkret faller trängtar mitt hjärta efter dig visar berättar den osminkade sanningen vart ett sådant förtryck till slut leder fram till.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen