[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Konsten att kunna berätta en historia Av Mats Lönnerblad - Bankrättsföreningen - 19 januari 2007 Det är inte alltid som skrivandet har varit det främsta sättet att kunna berätta om olika betydelsefulla händelser. Tidigare när det inte fanns så många som var skrivkunniga, och de lärda skrev på latin, var måleriet och vävarkonsten ett betydligt vanligare sätt att berätta något. Så var det också under medeltiden. Bokens titel: Damen med
enhörningen Svårigheten i våra dagars intensiva och tilltagande mediebrus med så många olika kanaler att välja mellan, så många olika sätt att berätta en historia, som försöker nå oss samtidigt med sina olika budskap och uttrycksformer, är det också viktigt att kunna tolka vad som tidigare sagts med hjälp av helt andra yttryckssätt. En som lyckats är författaren Tracy Chevalier. Hon fick sitt stora genombrott 1999 när hennes debutroman Flicka med pärlörhänge publicerades. Den romanen bygger på en bild av ett flickansikte i en berömd målning. En film som baserades på boken, hade premiär våren 2004, med Scarlett Johansson och Colin Firth i huvudrollen. Efter ytterligare två böcker ”När änglar faller” och ”Den blå färgen” återkommer hon till sin egen tolkning av bilder i sin senaste roman: ”Damen med enhörningen” (B Wahlströms bokförlag, 2004 ). Tracy Chevalier har alltid varit fascinerad av enhörningar. I tonåren samlade hon på bilder, böcker och t o m smycken av enhörningar. När hon som ung besökte Paris såg hon den berömda tapetsviten Damen med enhörningen på Museé du Moyen Âge, som mer än tjugo år senare kom att inspirera henne till den fascinerande fiktiva berättelsen om hur tapeterna kom till. Som många säkert redan känner till är enhörningen ett fabelaktigt, obändigt och väldigt djur, liknande hästen, men med ett rakt, spetsigt och ofta spiralvridet horn mitt i pannan. Enhörningen är en produkt av fantasin. Den uppträder i den österländska mytologin samt behölls av den kristna som en symbol för renhet, kyskhet och styrka. Omkring detta djur spinner författaren sin historia med hjälp romanhjälten Nicolas des Innocents och övriga inblandade i Bryssel och Paris i slutet av 1400-talet. Det är Chevaliers detaljerade och levande beskrivning av tidens sociala liv och vävarkonsten som den praktiserades i Bryssel på den tiden, som gör hennes fjärde roman nästan lika läsvärd som hennes debutroman. I romanen vill konstnären Nicolas des Innoncents själv framtona med samma egenskaper som enhörningen i den tapet han fått i uppdrag att utforma förlagan till, medan han i själva verket inte har ett spår av den renhet och kyskhet som djuret symboliserar i fabeln, vilket förhöjer spänningen i det drama Chevalier så skickligt iscensätter. Att författaren låtit sig inspireras av de stora taperna är lätt att förstå. Det är svårt att förhålla sig oberörd till de sex stora tapeterna, som jag själv hade nöjet att besöka i julas när jag besökte Museé de Moyen Âge i Paris, som också speglar de fem sinnena: smak, hörsel, syn, lukt och känsel som Tracy Chevalier också använder sig av för att väva samman trådarna i de olika berättelserna i boken. Vad som gör dessa tapeterna så ovanliga är att de speglar olika inre förhållanden i stället för dåtidens vanligaste sätt att berätta, som i regel handlar om en batalj för att visa vilka som gjort vad när det gäller samlade hjälteinsatser i stora slag med hjälp av självförhärligade bilder ackompanjerade av vapen och sköldar. I Tracy Chevaliers roman Damen med enhörningen ryms både den stränge beställaren, hantverkarna, den ständigt amoröse konstnären, mor, dotter, den oförlösta kärleken och försmådda älskarinnorna, som alla får komma till tals i de olika kapitlen. För den som är intresserad av medeltida historia är hennes roman som att stiga in i en annan värld, så främmande från den vi själva lever i, men ändå så nära. Det är en värld som är väl värd ett besök. Mats Lönnerblad |
Bankrättsföreningen |
Hemsida |