[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Bokens titel: Mästaren och Margarita
Författare: Michail Bulgakov
Förord och översättning av Lars Erik Blomqvist
Förlag: En bok för alla, 2006 pocket.
Antal sidor: 468

Michail Bulgakov (1891 – 1940) föddes i en välbärgad familj i Kiev och utbildade sig först till läkare. Hans far var professor vid den teologiska akademien i staden. Bulgakov övergick ganska snart till författarbanan och debuterade 1919. Tidigare böcker av Bulgakov som finns översatta till svenska är: Det vita gardet (1974), En hunds hjärta/De ödesdigra äggen (1977), Svart snö (1981) och Snöstorm och andra berättelser (1984)

Mästaren och Margarita utkom först långt efter hands död i slutet av 1960-talet och översattes snabbt i en lång rad länder. Den första svenska utgåvan kom 1971.

Jag tror aldrig att författaren själv hade kunnat ana att hans stora mästerverk Mästaren och Margarita – som kunde publiceras först efter hans död – skulle få en sådan genomslagskraft både i Sovjetunionen och omvärlden. Boken upplevdes också, som ett svar på den vanliga sovjetiska propagandan, för ett ateistiskt förhållande till världen.

Den påbjudna ateismen i det forna Sovjetunionen var lika löjlig som okunnig. Bulgakov sammanflätar den tid han själv lever i under Stalins terrorvälde med vad som hände under Jesu tid. Jesus som helt oskyldig blev dömd till korsfästning av Pontius Pilatus. Själv blev Bulgakov snart stämplad som ”antisovjetisk”. Efter 1927 lyckades han aldrig få någon bok publicerad i sitt hemland medan han levde.

Den rådande politiska tidsandan och parallellerna till den tid han själv levde i är tydlig. Moskva under Stalins tid verkar vara lika behärskat av avundsmän, lismare svikare, polisprefekter och handfallna politiker som någonsin i Jesu stad.

Bulgakovs roman är en fängslande bok, där groteska infall blandas med finstämd lyrik.

Den är också en svidande satir över kultur- och teatervärlden i Moskva under 1920 – talet.

Bulgakov växlar mellan fars och tragedi. Den är fylld av halsbrytande äventyr, vild komik och bitsk satir.

Hela handlingen är både splittrad och hänger ihop. En varm vårkväll dyker en mystisk främling upp i Moskva. Han slår sig i samspråk med tidskriftsredaktören Berlióz och den unge poeten Bezdómnyj. De blir både provocerade och oroade av främlingen när han berättar för dem om möte mellan romaren Pontius Pilatus och en ung upprorsman som gripits i Jerusalem, som översteprästerna vill se avrättad.

Berlióz hade sammanträffat med Bezdómnyj för att han ville visa för poeten, att det viktiga inte var hurudan Jesus var, bra eller dålig, utan att det aldrig hade existerat någon Jesus här i världen och att alla berättelser om honom helt enkelt var påhitt, ren och skär myt.

När även Guds existens kommer på tal dyker den objudne gäste upp och blandar sig i samtalet.. Berlióz hävdar att majoriteten i Sovjetunionen för länge sedan medvetet upphört att tro på sagorna om Gud och att det inom förnuftets gränser inte kan finnas något bevis för Guds existens.

Svaret tycks oroa den artige och godmodige främlingen, som frågar vem det då är som styr människans liv och överhuvudtaget hela världsordningen ? Svaret blir att det gör människan själv.

Professor Woland ingriper då i både Berlióz och Bezdómnyjs liv på de mest oväntade och våldsamma sätt. Poeten hamnar på sinnessjukhus, där han snart träffar Mästaren som visar sig vara författare, som skrivit en roman om Pontius Pilatus som blivit refuserad. Hans första försök att få träda in i den litterära världen, hade blivit hans egen mentala undergång.

Det förfärliga misslyckandena med att publicera romanen i Stalins hårt styrda Sovjetunionen, hade fått en del av Mästarens själ att vittra bort. Han bränner upp boken för att ingen vill ge ut den. Mästaren hade till slut känt sig tvingad att överge både sitt stora romanprojekt och sin älskade som hette Margarita Nikolájevna, för att söka vård på ett nyöppnat sinnessjukhus.

Den okände manen – som kallar sig för professor Woland – visar sig snart vara Satan själv. Tillsammans med de trogna kumpanerna Hella, den förföriska nakna häxan, Behemot, den elaka katten, Azazello, den rödlätte dvärgen och den listige Korovjev lyckas de snart med sina upptåg och på olika sätt uppröra och vända upp och ner på hela det socialistiska paradiset i Moskva. Ingen går längre säker.

Satan och hans kumpaner ingriper också på olika sätt i både Mästarens och Margaritas liv. Båda kan återförenas. Mästaren får till slut den gruvliga hämnd på sina kritiker som Michail Bulgakov själv aldrig fick uppleva medan han levde. Hela romanen andas en stark, upprorisk artistisk och spirituell frihet, som det är svårt att hitta i andra romaner. Jag rekommenderar därför gärna Mästaren och Margarita för läsning, både en och flera gånger.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen