[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Bokens titel: Till 40 procent fri
Författare: Fredrik Bergström och Robert Gidehag
Förlag: Timbro, 2006
Antal sidor: 110

Höga skatter och stor offentlig sektor är i grunden en fråga om frihet eller tvång. Frihet att själv styra över och utforma sitt liv eller tvingas göra som någon annan bestämmer. Vår sociala och ekonomiska trygghet ligger till stor del i händerna på staten. Den fråga som jag ställer mig när jag läser boken, är om inte det offentligas kontroll över våra liv gått väl långt ?

Vad gäller social och ekonomisk trygghet har den svenska familjen hamnat helt i händerna på det offentliga. Till och med pensionssystemet är offentligt styrt. Det är politikerna som avgör hur mycket som skall pensionssparas och hur stor vår pension blir. Väljer politikerna att plocka bort en stor summa av pensionssparandet, som skedde efter den svenska bankkrisen 1987 – 1993, är det få som vågar protestera. Den svenska högskattepolitiken har omöjliggjort för de flesta att bygga upp egna sparbuffertar eller kompletterande försäkringar.

I USA är kopplingen mellan tillgångar och inkomst mer än 3 gånger så stark som i Sverige.

I vårt land är förmögenhetsbildningen mer slumpartad och mindre kopplad till den egna ansträngningen.

I takt med att staten reglerar både inkomstfördelning och kapital har vikten att ta ansvar och försörja sig själv kraftigt minskat i landet. Av Sveriges cirka 9 miljoner invånare är i dag drygt 1,5 miljoner svenskar i arbetsför ålder från 16- 64 år pensionerade, sjukskrivna, öppet arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

De som fastnar i bidragsberoende och utanförskap är helt i händerna på det offentliga, som beslutar om bidragsnivåer och tilldelning. De lever huvudsakligen på olika ersättningar från det offentliga, och därmed styrs deras vardag av politiska beslut.

Den som trots allt vill försöka förbättra sin situation påverkas extremt starkt av de bristande incitament som offentligt bestämda regler skapar. Om skillnaden mellan att gå till jobbet eller att sjukskriva sig är mycket liten, eller om skillnaden mellan att vara arbetslös eller att söka jobb är marginell, kommer många att ta beslutet att somna om när klockan ringer. Det är den situation som råder i dagens Sverige.

Denna offentliga påverkan tar sig således i uttryck att bidragssystemet ger incitament att inte ta sig ur bidragsberoendet. Om skillnaden mellan att gå till jobbet och att sjukskriva sig är mycket liten, eller om skillnaden mellan att vara arbetslös och att söka jobb är marginell, är det naturligt att många tar beslutet att inte gå till jobbet eller att aktivt söka arbete.

I Sverige är ersättningsnivåerna för arbetslösa och sjukskrivna för de allra flesta relativt höga. Enligt beräkningar från Finansdepartementet var nivåerna för arbetslösa år 2003 mer än 80 procent av tidigare lön, för 80 – 85 procent av samtliga arbetslösa. För sjukskrivna hade under samma period uppemot 95 procent en ersättning som var 80 procent eller högre av lönen.

Att en så stor grupp befinner sig utanför arbetsmarknaden – och därför måste försörjas av andras arbete – är också en av förklaringarna till de höga skatter som gör det svårt för den som arbetar att förbättra sin situation.

Att låta barnfamiljer välja skola är fortfarande mycket kontroversiellt bland många av den stora statens förespråkare. Trots att många sätter värde på att själva välja skola till sina barn går de allra flesta i kommunala skolor. Den som vill vara hemma med sina barn får ingenting.

En dagisplats kostar skattebetalarna mellan 80 – 90.000 kronor, medan de barnfamiljer som kommer i åtnjutande av en dagisplats, endast betalar en bråkdel av detta.

Hyresregleringen, i kombination med andra regleringar av hyresmarknaden, har förhindrat uppkomsten av en dynamisk marknad för hyresrätter i de större städerna. Reglerade hyror medför dels att det bildas enorma köer till hyresrätter i attraktiva områden, dels att nästan inga nya hyresrätter byggs. Utbudet av hyresrätter hos privatvärdar har halverats. I Stockholms innerstad minskade beståndet av hyresrätter med 38.000 mellan åren 1990 och 2005. Detta motsvarar 32 procent.

I kombination med små marginaler i ekonomin (som är en följd av de höga skatterna ) är valet av bostadsort för många begränsat. Undantagna är förstås de som av någon anledning har eget startkapital och kan köpa sin bostad.

Politiken i Sverige har också haft mycket stort inflytande på möjligheten att välja bil och de kostnader som är förenade med bilåkande. Mer än 70 procent av bensinpriset består av skatt. Dels utgör skattebelastningen av punktskatter, energiskatt och koldioxidskatt, dels av moms (som tas ovanpå punktskatterna). En familj som kör 3.000 mil om året betalar cirka 17.000 kronor i bensinskatt varje år.

I Sverige spelar arbetsmarknadslagstiftningen en stor roll. Lagen om anställningsskydd ger ett direkt incitament att inte byta arbete. Principen för denna lag är ”sist in först ut” vilket innebär att den som arbetat länge på en arbetsplats är betydligt svårare att byta ut än en nyanställd. En annan aspekt av den starka politiska styrningen är att drygt en tredjedel av alla sysselsatta arbetar i den offentliga sektorn.

Vad man fortfarande inte verkar ha förstått i Sverige är att ju fler arbetsgivare som arbetstagarna får tillgång till, desto större möjligheter har de att välja bort dåliga arbetsgivare. Ju fler arbetsgivare, desto intensivare konkurrens vilket också är bra för konsumenterna.

Den fråga som man också ställer sig efter att ha läst boken är om det snart inte är dags för det offentliga att sänka sina ambitioner när det gäller vad som skall produceras inom ramen för det offentliga ?

Andelen egenföretagare är i internationell jämförelse liten i Sverige. Sverige har också ett relativt begränsat nyföretagande. Enligt den så kallade GEM-rapporten från 2003 är andelen av befolkningen som är aktiv i startandet av nya företag mer omfattande i våra nordiska grannländer, och i USA tre gånger så omfattande.

Är det inte snart dags att vi ställer oss frågan vad detta kan det bero på ?

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen