[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Ebbe Carlssons, av regeringens sanktionerade privatspaning, efter Olof Palmes mördare hade precis samma effekt som regeringarnas olagliga hantering av den svenska bankkrisen. De olagliga ministerstyren som förekom förvärrade läget, i stället för att underlätta klarläggningen om vad som skett.

Bokens titel: Ebbe Mannen som blev en affär
Författare: Anders Isaksson
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 2007
Antal sidor: 254

Hur den socialdemokratiska regeringen lät sig förledas av Ebbe Carlsson framgår tydligt i författaren och journalisten Anders Isakssons nya bok: Ebbe Mannen som blev en affär (Albert Bonniers Förlag, 2007)

Ebbe Carlsson var förlagsredaktören som levde i en fantasivärld. Det märkliga är inte att Ebbe levde i en dikt om sitt eget liv, det har många gjort före honom, utan att han kunde göra innehållet i sin egen dikt till upplevd sanning i omvärlden. Utan den förmågan hade Ebbe inte varit Ebbe, utan bara en Carlsson bland andra, skriver Anders Isaksson.

I Ebbes dikt om sitt liv var Olof Palme så central att han också gjorde ett försök att dra in sönerna Joakim och Mårten Palme i sin privata mordutredning. I slutet av mars 1988 bjöd han hem dem på middag i lägenheten på Tantogatan, drog sina absurda teorier om mordet och fick stöd av poliserna Walter Kegö och Jan - Henrik Barrling som också vid detta tillfälle mobiliserades som sanningsvittnen.

Båda bröderna Palme var skeptiska till vad Ebbe påstått och när de på vägen hempasserade Tegelbacken och såg regeringskansliet, stannade de till en stund. Skulle de ringa Ingvar Carlsson och Anna - Greta Leijon och varna dem för Ebbes fantasier ? Nej, det behövdes inte kom de fram till. Carlsson och Leijon kunde inte vara så dumma att de tog Ebbe på allvar.

I Ebbes upplägg maldes fakta och fiktion ihop till en dramatisk berättelse, fakta om grava missförhållande på Säpo vid tiden för mordet och om buggningen under Hans Holmérs mordutredning blandades med Ebbes egna spekulativa antaganden om motiv och händelseförlopp.

Men det var med Ebbe Carlssonaffären som med trollen, den sprack när den kom ut i ljuset.

Insmugglingen av buggningsmaterial, som tillsats i den redan puttrande skandalen där även Sveriges dåvarande justitieminister Anna-Greta Leijon var inblandad, blev Ebbe Carlsson vad han aldrig någonsin drömt om att bli: en affär.

Slutet på affären började närma sig i den 9 maj 1988 när Ebbe Carlsson inte längre kunde slingra sig undan kraven på att presentera sina teorier för den legala spaningsledningen och åklagarna. Man hade då bett Carlsson att utelämna sina påståenden om att Säpo kunde ha förhindrat mordet, dessa skulle reserveras för den politiska hanteringen, men det tycks Ebbe har struntat i.

Under det flera timmar långa mötet lyssnade de ansvariga för mordutredningen med stigande häpnad vad Ebbe hade att säga. Det gällde särskilt åklagarna, eftersom huvuddelen av de uppgifter som Ebbe anförde till stöd för sin teori om själva mordet inte bara var hämtade från pärmarna i åklagarens Jörgen Almblads rum, utan också kontrollerade som otillräckliga.

Det någorlunda nya i Ebbes teori var påståendet att PKK gerillan agerade på Irans uppdrag, när de mördat Palme, men i övrigt hade han kokat soppa på samma spik som han redan omedelbart efter mordet satt i händerna på Hans Holmer som hade fått i uppdrag att utreda mordet. Dennes försök att knyta PKK till mordplatsen hade i efterhand liknats vid ett gungfly av indicier och Ebbe stod i frågan om Irans inblandning i mordet på Palme på ett ännu skakigare underlag.

Det var de det blev uppenbart för alla att Ebbe Carlsson drev en mordutredning vid sidan av den ordinarie utredningen och att den hade fått aktivt stöd från den socialdemokratiska regeringen. I konstitutionsutskottets (KU:s) senare utfrågningar om detta möte sade Almblad att Ebbe visste lika mycket som han själv, men inte mer.

Dagen därpå, den 10 maj, klev riksåklagaren Magnus Sjöberg in på scenen. I ett möte med rikspolischefen Nils-Erik Åhmansson och åklagarna i Palmeutredningen påpekade han att Ebbe Carlsson uppenbarligen fått tillgång till hemligt material ur polisutredningen och att Åhmansson omedelbart måste se till att alltsammans återbördades till polishuset.

Den 11 maj travade en hel delegation av åklagare in till Anna - Greta Leijon för att begära besked om Ebbes roll. De klagade över hemlighetsmakeriet gentemot spaningsledningen och förklarade, enligt justitiekanslerns beskrivning, ”att brott mot tystnadsplikten kunde misstänkas” mot bakgrund av den information om utredningen som Ebbe Carlsson hade visat sig besitta.

I efterhand kan man se att Ebbes indicier var lika ogripbara som hägringar i öknen, de upplöstes i intet så snart de konfronterades med verkligheten. För den stora allmänheten briserade Ebbe -Carlsson-affären i Expressen den 1 juni 1988 när tidningen avslöjade att Ebbe smugglat in buggningsutrustning och var på väg att bygga upp en halvprivat säkerhetspolis.

Mannen som ville känna alla blev själv känd för att och gjorde vad ingen annan gjort före honom: han fällde en justitieminister, en rikspolischef och en Säpochef och var snubblande nära att också dra med sig statsministern Ingvar Carlsson i fallet.

Min egen uppfattning efter ha läst Anders Isaksson spännande och välskrivna faktabok, är att det är den socialdemokratiska regeringens inblandning i denna affär och de villospår som Ebbe Carlsson sådde, som gör att mordet på Sveriges statminister Olof Palme fortfarande inte är uppklarat.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen