[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Den moderna kapitalismens genombrott Av Mats Lönnerblad - Bankrättsföreningen - 16 nov. 2008 En sak är uppenbar: Andrew Carnegie och Henry Clay Frick representerat ett eko från ett svunnet Amerika, med dess ändlösa möjligheter, som resulterade i en mer kraftfull ekonomisk utveckling i deras bolag, än någon kan föreställa sig. Båda föddes fattiga. Båda skapade sig förmögenheter och makt bortom de flestas fantasi. Bokens titel: Meet you in hell Andrew Carnegie föddes den 25 november 1835 i Dunfermline i Skottland och dog den 11 augusti 1919 i USA. Han växte upp i en radikal skotsk arbetarfamilj som emigrerade till USA 1848 när Andrew var 13 år. 1851 fick den 16-årige Andrew jobb som telegrafist i sin nya hemstad Pittsburgh. Hans snabba fattningsförmåga gjorde att han snart blev anställd på ett lokalt järnvägsbolag. Snart hade han avancerat till chef för järnvägsbolagets Pittsburghkontor. Carnegie hade näsa för affärer. Alla pengar han kunde spara under krigsåren investerade han. Förutom i järnvägsbranschen även på oljemarknaden. Efter det amerikanska inbördeskriget (där han själv inte deltog) lämnade han sin anställning vid järnvägen och satsade sina pengar i ett företag som byggde järnvägsbroar. Detta ledde med tiden till investeringar i stålindustrin. Mot slutet av 1800-talet var Andrew Carnegie en av USA:s rikaste stålbaroner och ägare till en rad stålverk. Henry Clay Frick föddes den 19 december 1849 i West Overton, Pennsylvania och dog den 2 december 1919 i New York. Till skillnad mot Henry Frick, var fadern inte lyckosam i affärer. 1871 när Henry Frick var 21 år skapade han tillsammans med några kompanjoner ett kolbolag som skulle användas i samarbete med stålindustrin. Redan när han var 30 år var han miljonär och betraktades som en mycket framgångsrik affärsman. Tack vare ett stort lån från en god vän, Andrew Mellon, kunde Frick 1880 köpa ut sina kompanjoner. Han döpte om bolaget till Frick Coke Company. 1881 mötte Henry Frick Andrew Carnegie i New York. Deras möte resulterade i samarbete mellan Frick & Company och Carnegie Steel. Frick blev bolagets styrelseordförande. Om deras kompromisslösa kompanjonskap och våldsamma tvister med sina anställda, har Les Stanford skrivit en lysande bok med den passande titeln: Meet you in hell (Random House, New York, 2005) Det var under denna period som Amerika ansågs vara ett ekonomiskt föredöme, för stora delar av västvärlden, men också blev den ledande ekonomiska makten. Titanernas tidsepok hade inletts. Det var som Carnegie och Frick utgick från Darwins principer om att ”survival of the fittest”, inte bara var en teoretisk tes, utan att själva Darwinism rättfärdigade deras många och ibland mycket tveksamma affärstransaktioner. Att överleva som affärsman avgjordes på samma sätt som för alla naturens överlevande arter – konkurrera framgångsrikt eller dö. Det var kapitalisterna som byggde upp USA:s välstånd. Män som Cornelius Vanderbilt hade tidigare moderniserat och utvecklat resvägar och frakten på ångbåtar. J Edgar Thomson, ledde under många år utvecklingen av Pennsylvania Railroad. Den berömde bankmannen JP Morgan förnyade bankväsendet, och sedan såg till att hela järnvägsnätet standardiserades. 1896 svarade Carnegies stålbolag för mer än en tredjedel av allt stål som producerades i USA. Vinsten ökade stadigt. Vad Andrew Carnegie och Henry Clay Frick hade lyckats åstadkomma var Alkemisternas dröm om att kunna förvandla vanlig metall till guld och skapa ett av jordens mest framgångsrika företag. Efter ett halvt sekel av deras gemensamma affärsansträngningar med att hjälpa till att bygga upp Amerika, kunde de se resultatet av sina bemödanden. Ett Amerika som vuxit fram till världens mäktigaste land. Men då hade också vänskapen mellan Carnegie och Frick sedan länge tagit slut. Genom en rad manipulationer lyckades Carnegie få bort Frick från sina affärer. Frick svarade med en monumental stämning mot Carnegie, som gjorde att parterna till slut tvingades göra upp i godo. Frick blev inte lottlös utan kunde kassera hem en stor vinst. År 1901 sålde Andrew Carnegie sitt stålimperium (Carnegie Steel Company) till det blivande jättebolaget US Steel. Det nya bolagets tillgångar köptes för en summa motsvarande 120 miljarder dollar (i 2007 års penningvärde). Hälften av summan gick till Andrew Carnegie och gjorde honom till en av världens rikaste män. Det som framstår som mest sympatiskt i hela boken är hur de bägge sedan gjorde av med sina pengar. Andrew Carnegies största välgörenhetsinsats var troligen byggandet av bibliotek. Från 1883 och fram till sin död grundande han 1.689 bibliotek i USA, och ytterligare 820 i olika delar av det Brittiska imperiet. 1919 fanns det 3.500 allmänna bibliotek i USA, varav nästan hälften byggts med hjälp av Carnegies pengar. 1910 köpte Frick en egendom på 5 Avenyn i New York för att konstruera ett hus där han samlat alla sina målningar, som han köpt i Europa. Huset och målningarna, som han skänkte till New York stad, är nu ett välbesökt museum. Deras filantropi får mig att tänka på en av världen i dag rikaste män, Microsofts skapare Bill Gates, som numera skänker bort sina pengar snabbare än han tjänar dem. Att kunna ge något tillbaka för det man tjänar, anser jag vara en av de största dygderna, eftersom ingen människa ensam förmår skapa sig en stor förmögenhet. Kommer pengarna då många människor till godo, är detta en välsignelse vi måste tacka och ta emot. Mats Lönnerblad |
Bankrättsföreningen |
Hemsida |