[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Mediemordet Av Mats Lönnerblad - Bankrättsföreningen - 1 dec. 2008 Författaren Per Lindebergs granskning av da Costafallet blev en av det senaste decenniets med uppmärksammade svenska böcker. Den är flerfaldig prisbelönad och omdiskuterad. Nu har en ytterligare bearbetad och uppdaterad pocketutgåva om mordgåtan som engagerade ett helt land av Döden är en man. (Fischer & Co, 2008) kommit ut. Boken handlar om styckmordet, myterna och det rättsliga efterspelet. Styckmordet, där man fortfarande inte hittat mördaren (och som vi fortfarande inte vet om det verkligen var ett styckmord) skedde redan 1984. I tidningar, radio och TV lärde vi känna de skrämmande gestalterna – Allmänläkaren och Obducenten – som under rituella former skulle ha mördat och styckat en prostituerad kvinna, sedan hon utsatts för olika bisarra sexuella våldshandlingar inför ögonen på ett litet barn. I den nya upplagan av ”Döden är en man” granskar Per Lindeberg på nytt den moderna myten om styckmordsfallet och de två onda männen, som skapades i massmedierna och, som utgick från den bild av mordutredningen som polisen läckte ut till journalisterna. I boken skildras också de försök som gjorts att förhindra en ny rättslig prövning av den påstådda bevisningen i målet – och den rättegång som fortfarande äger rum 2008 – i en skadeståndsprocess, där läkarna stämt staten inför rätta. Själva handlingen som den till slut presenterades i domstolen redan i första omgången av åklagaren, är i sig själv helt absurd och osannolik. På två timmar skulle de bägge misstänkta läkarna ha hunnit bege sig från sina respektive bostäder i Täby och Kungsholmen – i den ene läkarens fall med barnvagn och arton månaders dotter – till den mötesplats de uppenbarligen, enligt åklagaren, hade kommit överens med Catrine da Costa om. Vid detta tillfälle saknade Catrine da Costa bostad och var allmänt nergången på grund av sitt missbruk. Någon gång under dessa två timmar skulle de två läkarna tillsammans med barnet i barnvagnen ha tagit sig in på den anatomiska institutionen, en byggnad som ligger ett drygt hundratal meter från rättsläkarstationen och vars låsta dörr ingen av dem hade nycklar till. Dessutom fanns ett antal personer i byggnaden trots att det var helg, men ingen av dessa hade lagt märke till två obekanta män med ett litet barn skulle ha befunnit sig i lokalen. På rättsläkarstationen där det påstods att Catrine beretts inträde, skulle de först haft sex med Catrine och även med varandra, varefter de skulle ha dödat Catrine i barnets närvaro och styckat hennes kropp. Av uppgifter som framkom i rätten från den ena läkarens hustru, som hatade sin man, skulle styckningen ha utförts under rituella former. Läkarna skulle också ha svärtat ner sina ansikten och haft på sig fotsida klädnader. Enligt vittnesuppgifter från ett fotohandlarpar – som fick stor uppmärksamhet i pressen – skulle styckningen också ha fotograferats. Enligt fotohandlarparets minnesbilder som presenterades i domstolen, skulle delar av den styckade kroppen ha arrangerats ungefär som köttbitar i en charkdisk. Offrets hjärna skulle ha placerats på en duk. En del inälvor skulle ha lagts i en skål. De två styckarna skulle efter fotograferingen ha förpackat kroppsdelarna i svarta plastsäckar och cirka 20 kilo vikt per säck, lagt huvudet, inälvor, kläder och personliga tillhörigheter i andra säckar (vilka fortfarande inte har påträffats), gjort rent efter sig i obduktionssalen efter denna blodiga hantering, gjort sig själva presentabla, sett till att säckarna kom undan till ett ställe där de inte kunde påträffas och därefter återvänt till sina respektive bostäder. Den ena läkaren till Kungsholmen där hustrun förberedde maten och den andra läkaren till Täby där föräldrarna var gäster hos dem. När barnet kom hem till sin mor i bostaden med läkaren, efter det påstådda dådet var barnet inte alls upprört. Föräldrarna som var inbjudna till den andra läkaren, märkte heller inget onormalt hos läkaren och hans fru under middagen. Den enda rimliga förklaringen till att detta rättsfall kom upp i rätten är att polisen, vilseledda av den ene läkarens fru, och frustrerade över att inte hittat några egentliga bevis i fallet, hade hittat på hela historien, om att läkarna skulle var skyldiga till mord och styckning, som polisen sedan läckte till pressen. Massmedia nappade med hull och hår utan att göra några egna ordentliga undersökningar om rimligheten i alla dessa påståenden, innan målet kommit upp. Tidningsankan fick riksspridning. Den födde ett hat och engagemang hos allmänheten mot de bägge oskyldigt anklagade läkarna under flera år, i en omfattning som jag aldrig tidigare varit vittne till. Frun till den ena läkaren som dessutom ville hämnas på sin man på grund av deras skilsmässa, lade eld på brasan genom att inleda en förtalsprocess i rätten mot läkarna, genom deras dotter som hon utnyttjade i sammanhanget. Det var slutligen detta som fick dramatiska och oanade konsekvenser för läkarna. Läkarhustrun som hade genomfört vittnesförhör med hjälp av falska vittnesbilder från sin 18 månaders dotter, hade med hjälp av okritiska poliser psykologer och åklagare, lyckats med sitt uppsåt. Den ene läkarens chef som från början undersökt fallet, kunde inte styrka att det var ett mord. Men när fallet fick så stort genomslag i pressen valde han också att fabricera falska rättsutlåtanden mot sin underordnade, för att inte gå miste om en professorstjänst. Fotohandlarparet anpassade sitt falska vittnesmål efter det att tiden gick, för att det skulle passa in i sammanhanget. De som drabbades fullt ut av hela denna osannolika kampanj var de bägge läkarna. Den ena läkaren försökte begå självmord efter alla anklagelser blev handikappad för livet. Trots frikännande i rätten, fick bägge läkarna yrkesförbud som läkare, för resten av livet. De sista åren av sitt liv representerade professor Anders Agell, alldeles gratis och med stor hängivenhet de båda läkarna som förlorade sina legitimationer år 1991, efter det omskrivna styckmordsmålet. Han ägnade tusentals timmar åt att försöka hjälpa läkarna till resning och skadestånd. När han sedan stämmer staten för den stora skada som tillfogats läkarna, försöker staten fly från sitt ansvar, och förklara domaren jävig. Professor Anders Agell som agerat för att hjälpa de bägge läkarna avlider, innan målet är avklarat i rätten. Mot den bakgrunden anser jag det nu är regeringens plikt att ge läkarna nåd och full ekonomisk upprättelse för all den skada de lidit genom åren, falskeligen anklagade för mord och styckning en förföljelse i press radio och TV som saknar motstycke. Per Lindebergs gripande skildring av det inträffade, avslöjar ett fullständigt korrupt rättssystem, som tillåter sig att värna om myndigheter som agerar fel på alla plan. Han sätter tummen på den rådande situation vi har i Sverige, där man sällan kan ge den enskilde helt rätt, utan i olika rättegångsprotokoll tillåter sig att skriva in handlingar som vare sig kan bevisas eller skett. Det visar vilka metoder som svenska domstolar tillämpar i dag för att skydda myndigheter som bevisligen agerat felaktigt. Läkarna, som till sist blivit helt frikända anklagas ju ändå för att styckat kroppen, vilket är en orimlighet. Dessutom finns det inte några som helst bevis för att de befunnit sig på platsen eller utfört styckningen.. På grund av ett felaktigt rättegångsprotokoll, orsakats av allmän hysteri och hat mot de oskyldiga läkarna ända upp i domstolen som sedan inte gått att överklaga, betraktas läkarna fortfarande som mördare och styckare, av både allmänheten och pressen. Min uppfattning, om att inte få rätt helt i sak i domstol när man bevisligen har rätt, anser jag vara en skam för varje land som vill kalla sig för en rättsstat. Mats Lönnerblad Ordförande i Bankrättsföreningen

Informera en kollega:

Bankrättsföreningen

Tack besöket och välkommen åter! Hemsida