[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Trippelmordet på Ivar Kreuger Av Mats Lönnerblad - Bankrättsföreningen - 7 febr. 2009 Var förra århundradets självmord i själva verket ett mord ? Det påstår i själva verket två av de tre författare som, som under de senaste decennierna skrivit tre av de mest spännande och uppmärksammade böcker, som jag läst om Ivar Kreuger. När hemlighetsstämplingen kring Ivar Kreugers död och konkurs släppte var författaren och forskaren Lars Jonas Ångström den förste att läsa igenom hela Riksarkivets 75 hyllmeter av tidigare hemligstämplat Kreugermaterial. I sin avslöjande bok: Därför mördades Ivar Kreuger (Sellin & Blomquist Förlag i samarbete med Den Svenska Marknaden, 1990 ) kastar han nytt och sensationellt ljus över de mest spännande och dynamiska avsnitten i förra seklets ekonomiska historia. Bokens titel: Därför mördades Ivar Kreuger Författare: Lars –Jonas Ångström Förlag: Sellin & Blomqquist Förlag, 1990 10 år senare föreligger en ny professionell analys av hela händelseförloppet vad som hände efter Ivar Kreugers död. Författaren Fil dr Sven Olof Arlebäck med stor erfarenhet av företagsrekonstruktioner och styrelsearbete beskriver i sin bok: Kreugerkrasch Storbankernas verk ? ( Wallgårds förlag, 2000) vad som hände utifrån två av konkursförvaltarna –Ernfried Browaldh (Handelsbanken och Ernst Lybergs arbete – i sin bok analyserar Arlebäck viktiga mötes- och minnesanteckningar, samt monografier över inblandade företag och beskriver hur hela konkursboet, på aktieägarnas och familjen Kreugers bekostnad, såldes ut till de dåvarande svenska storbankerna för en spottstyver.. Bokens titel: Kreugerkraschen Storbankernas verk Författare: Sven Olof Arlebäck FörlagWallgårds Förlag, 2000 Både Arlebäck och Lars Jonas Ångström visar hur konkursförvaltarna hänsynslöst utnyttjade Ivar Kreugers påstådda självmord, för att sprida dessinformation. I själva verket tvingade bankerna fram konkursen – som blev en mycket lönsam affär inte minst för Handelsbanken och Wallenbergarnas Enskilda Banken. De tre morden på Ivar Kreuger förutsätter varandra skriver chefredaktören Jan Gillberg i sin bok: Trippelmordet (DeSaMek Publishing AB 2007) Utan lögnen om finansmannen Ivar Kreugers nervsammanbrott, hade det påstådda självmordet i Kreugers lägenhet i Paris saknat rimlig förklaring. Utan det iscensatta karaktärsmordet på Kreuger, hade rånmordet som skedde inte kunnat genomföras. På detta sätt binds de tre morden samman av sina egen på lögner vilande logik, skriver Gillberg. Bokens titel: Trippelmordet Författare: Jan Gillberg Förlag: DeSaMek Publishing, 2007 Om Ivar Kreuger måste man kunna säga att ingen annan svensk först varit först så hyllad och beundrad, sedan så skamligt förtalad och beljugen. Om detta är alla tre författarna överens. Han var en de stora visionärernas man som hade en unik förmåga att förverkliga sina visioner. En entreprenör och strateg i megaklass. På ett par decennier byggde han upp sitt eget företags - och finansimperium - ett imperium av en omfattning och styrka som gjorde, att han för den förhärskande makt och finansstrukturen – både den med Kreml och den med Wall Street som centrum – upplevdes som ett allvarligt hot. För sina enastående framgångar fick han plikta med sitt liv. På ett pedagogiskt och lättillgängligt sätt beskriver Jan Gillberg, att Ivar Kreuger omöjligen kunde ha varit den person som inhandlade den pistol, som uppgivits varit självmordsvapnet. Vid tidpunkten, när köpet av vapnet skedde i Kreugers namn, satt Ivar Kreuger i själva verket i sammanträde på Hotel Meurice i Paris. Försäljaren som hade sålt vapnet, kunde både visa upp vid vilken tidpunkt som vapnet såldes, tala om att vapnet inte köpts av Ivar Kreuger, eftersom han heller inte kunde identifiera honom, när han polisen visade upp bilden på Kreuger. Den pistol med vilken Kreuger skulle ha dödats var ett tungt vapen. Ett sådant vapen lämnar även i utgångssår efter sig. Ivar Kreugers kropp hade inte något sådant utgångssår. Med uppgivande av flera liknande ostridiga fakta, visar Jan Gillberg också hur Kreuger mördades med hjälp ett stickvapen, för att sedan bli skjuten med ett löst skott, efter att först ha blivit drogad. Karaktärsmordet på Kreuger inleddes bara timmar efter att det stod fast att Kreuger vad död. I centrala Stockholm spred tidningspojkar Dagens Nyheters i hast tryckta nyhetsblad om att Kreuger skjutit sig efter att ha drabbats av nervsammanbrott. Kreuger skulle i ett avskedsbrev har förklarat: ”Jag orkar inte mer” Det var vad Dagens Nyheter (DN) påstod – som det senare visade sig helt lögnaktigt. Hela historien om ”avskedsbrevet” har visat sig vara en bluff, som i sin bok visar en bild på det brev som åberopades i DN. Rånmordet gick till så att de svenska bankerna som ville åt Kreugers tillgångar genomförde en kupp och inrättade en ”Kunglig kommission” som skulle utreda hur stora tillgångarna var. Det var bara det att det fanns inte någon sådan kunglig kommission. Bankerna hade hittat på alltihop, för att det skulle bli lättare att realisera Ivar Kreugers tillgångar och själva kunna lägga beslag på majoriteten av tillgångarna i boet, vilket man också gjorde. Den av aktörerna i Arlebäcks framställning framstår som särskilt klandervärd är Ernfried Browaldh – en av konkursförvaltarna – men bakom honom kan man ständigt ana vice häradshövdingen Marcus Wallenberg senior med sina båda strängt drillade söner Jacob och Marcus junior och någonstans i kulisserna finns den ständigt behjälplige Hugo Stenbeck. I sin bok påtalar Arlebäck också det häpnadsväckande, att statsobligationer till nominellt värde av 406, 6 miljoner ”glömdes bort i konkursstaten – den konkursstat som redovisade ett underskott på 295 miljoner kronor. Såväl Arlebäck som Ångström visar också hur betydande förmögenhetsvärden i form av icke redovisade aktier ”försvunnit” resulterande i en avsevärd krympning av Kreugerkoncernens tillgångar. Med hjälp av Kreuger & Tolls huvudbokförare JW Kårfors tog Robert Kristensson som var professor i industriell ekonomi och organisation vid Kungliga Tekniska Högskolan fram en alternativ likvidationsbalansräkning vilket visade att tillgångarna i koncernen översteg skulderna med nästan 89 miljoner kronor. Detta trots en mycket försiktig värdering av tillgångarna, med bortseende av de utländska fastighetsvärdena, som var betydande. Den konkurs som de svenska bankerna ville ha, för att själva lägga beslag på tillgångarna skedde genom att nedvärdera alla tillgångar och öka på alla skulderna. På så vis kunde bytet fördelas mellan bankerna. Aktieägarna blev därmed helt lottlösa. Medan Jan Gillberg på ett föredömligt sett utreder alla detaljer hur mordet gick till i sin bok ”Trippelmordet” visar Lars Jonas Ångström i sin bok ”Därför mördades Ivar Kreuger” liksom Sven Olof Arlbebäck i sin bok ”Kreugerkraschen” och ännu tidigare Robert Kristensson på ett övertygande sätt, att den koncern som drevs i konkurs av Ivar Kreugers fiender var solvent, samtidigt som den var i besittning av enastående utvecklingsmöjligheter. Mats Lönnerblad Ordförande i Bankrättsföreningen

Informera en kollega:

Bankrättsföreningen

Tack besöket och välkommen åter! Hemsida