Bankrättsföreningen
|
[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] La Dolce Vita (Det ljuva livet) Av Mats Lönnerblad - Bankrättsföreningen - 15 maj 2009 När man talar om ”det ljuva livet” är det nog många som tänker Federico Fellinis film med samma namn från 1960, med de berömda skådespelarna Anita Ekberg och Marcello Mastroianni huvudrollerna. Bokens titel: Italienska
desserter Men det finns även en annan väg till glädjefull, smakfylld och annan slags sinnlig njutning från Italien: La dolce vita italiana ! Italienska desserter – som smeker smaklökarna och fyller sinnet med andra slags solmogna dofter. Om detta har Bo Hagström skrivit en fin liten receptbok: Italienska desserter (ICA Bokförlag, 2009). Redaktör är Gunilla Wagner. För recepten i boken svarar Robert Maglia. Bo Hagström skriver på ett levande sätt. Han berättar även hur desserterna kommit till. Hur smakkombinationer, ibland uppstår fullständigt av sig själv. Getterna som klättrar på Etnas sluttningar mot den lilla staden Bronte på Cicilien, mumsar gärna i sig pistaschmandel från träden som växer där. När getmjölken blev till ost upptäckte man att den smakade pistasch och smakerna gifte sig med varandra och blev till den god dessert av vispad getost med vit choklad och pistaschmandel. Italienska mandelkakor har också sin historia. De flesta likörerna har hittats på av munkar och nunnor i klostren. Men mandellikören Amaretto påstås ha blandats av en flicka som satt modell för den berömde italienske konstnären Bernardino Luini i början av 1500-talet. En äkta amaretto skall innehålla sjutton olika bär och kryddor, däribland mandel, körsbär, plommon och kakao. Men många efterrätter som italienarna själva tror kommer från Italien är inte alls italienska. Det gäller i högsta grad chokladtryffeln som ursprungligen kommer från Schweiz. Det var också schweiziska chokladtillverkare som lärde italienarna att göra konfekt och praliner i början på 1800-talet. Rullade i kakaopulver ska chokladtryffeln likna tryffelsvampen. Profiteroller med chokladkräm har inte heller sitt ursprung i Italien. Det var via furstendömet Savojen som Piemonte fick sin version av de populära franska bakelserna profiteroles. De görs fortfarande på chouxdeg, en uppfinning från 1500-talet som snabbt också blev mycket populärt i England. Med namnet ”vattenbakelser” lanserades de små bakverken så småningom i Sverige, som lämplig dessert för bantare på 1920-talet. Det var Alexander den store som förde persikan till Europa från Persien. Det latinska namnet betyder ”persiskt plommon”. Alexander själv tyckte bäst om frukt i flytande form. Han dog efter att ha tömt en sexlitersbägare med vin. Fyllda persikor har blivit en populär italiensk efterrätt. När den österrikisk-ungerska armen drevs ut från nordvästra Italien i november 1918 lämnade den bittra minnen efter sig. Men liksom vid så många andra ockupationer spreds också nya recept till lokalbefolkningen. En sådan var äppelstrudeln, den habsburgska regimens mest älskade bakverk, som i Italien serveras med zabaione och nötter. Farmor Marias äppeltårta kommer ursprungligen från Frankrike. Det var den 14-åriga Stéphanie Tatin som hittade på den upp och nedvända äppeltårtan Tarte Tatin som i Italien serveras med krossade mandelskorpor vaniljglass eller zabaione. Glassens historia är ett kärt tvisteämne i Italien. Gjordes den första glassen i Dolomiterna, Toscana eller på Sicilien ? Den frågan är lika omstridd som varifrån pastan kommer, skriver Hagström. Ibland försöker fransmännen ta åt sig äran av att ha haft den allra första glassbaren, Café Procope i Paris. Men alla invandrare vet att grundaren och ägaren Francesco Procopio dé Coltelli var invandrare från Sicilien. Att äta dessert är en balansakt mellan goda och onda makter. Italienarna har hittat den mest pragmatiska formen. De låter de nyttiga dominera över det onyttiga när det gäller innehållet i de flesta italienska desserter. Då kan man till och med unna sig en smarrig tiramisù eller en gräddstinn pannacotta ibland ! Mats Lönnerblad |
|
Bankrättsföreningen |
|
|
|
|
Hemsida |