Bankrättsföreningen
|
[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Ateismen förklarar ingenting Av Mats Lönnerblad - Bankrättsföreningen - 14 juni 2009 Och påstår mycket lite. Religion och filosofi försöker ge ordentliga svar och förslag till heltäckande idésystem. Därför förstår jag inte syftet med den reklamkampanj som några som kallar sig för ”Humanisterna” våren 2009 dragit igång i Sverige på temat: ”Gud finns nog inte.” Bokens titel: Lena Andersson som är författare, skribent och fristående kolumnist i Dagens Nyheter delar säkert inte min uppfattning. I en ledarartikel i Dagens Nyheter (DN 2009-06.11) försvarar hon ateisternas inställning att ”människan är ensam, ändlig och utslängd i universum av en slump” Hon menar att vi därför måste lära oss hantera den ångest detta skapar. Med kampanjen ”Gud finns nog inte” säger sig ”Humanisterna” vilja visa sambandet mellan religion och samhälle i dagens Sverige. Temat för kampanjen att Gud inte finns betyder ju att ateisterna, under en falsk täckmantel av humanism, försöker avskaffa själva Gudsbegreppet. Det innebär att de försöker införa en ny tro, som förnekar att tillvarons uppkomst skulle vara medvetet skapad. Min egen uppfattning som många religionsutövare och filosofer ger uttryck för, är att det är människans plikt att försöka förstå oss själva tillsammans med hela verkligheten. På grund av att människan, till skillnad från djuren, genom religion och filosofi kan förstå sig själv som ett förnimmande oförändrat väsen med ett medvetet sinne, kan hon redan när hon lär sig tala börja förstå hennes livsbaserade verklighetsanknytning. Ordet teologi betyder teori om en levande orsak, i insikt om att ordet ”orsak” betyder levande existens – det i sig, utifrån sig själv verksamma medvetna. Det energidriva, omedvetna kan inte vara en orsak. Det finns bara ett argument för att Gud inte finns: förhållandet att vi inte kan se orsaken, den osynliga helheten, det bestående varat, bakom vår förgängliga syn på förgängliga bilder. Vad ateisterna inte vill förstå är att alla enskilda liv och naturen i hela verkligheten är en absolut meningsfullt samordnad, levande ordning som i sin helhet tillhör helheten på samma sätt som våra liv tillhör oss. En av de mest framstående kristna medeltidsfilosoferna var Thomas av Aquino som levde på 1200-talet. Han ansåg att det bara är i fråga om människor man kan tala om moraliska handlingar. Människan har i motsats till växter och djur till en viss grad sitt öde i sin egen hand genom att hon är utrustad med vilja och förnuft och därmed kan välja mellan gott och ont. Det råder en analogi mellan Guds varande och former och ting och händelser i denna värld. Människan kan därmed läsa Guds tankar och förstå hans mening. Människan får inte stanna vid de ytliga tingen som ateisterna gör och förblindas av synen, genom att tro att hon ser hela verkligheten. Förstår hon det bakomliggande osynliga och kan på så sätt komma närmare kännedom om Gud. Ateister menar att människan i stället för att tro på Gud bara ska tro på sig själv. I praktiken betyder detta att människan upphöjer sig själv till tillvarons högsta väsen. Livsfilosofi ersätts därmed gradvis till med det som kallas för politik. Vi måste vända på den teknologiska verklighetsbetraktelsen , säger den ungerskfödde filosofen Stefan Hlatky i sin och Philip Booths bok: Understanding Reality ( Jon Carpenter Publishing, 1999) och tänka oss medvetenhet och liv som grundorsaken. Därmed blir alla egenskaper som vi erfar logiskt förklarbara. Orsaken till dagens katastrofala brist på helhetsmedvetenhet, menar Stefan Hlatky, är att man i ett tidigt skede i den moderna forskningen råkade fastna för en teknologisk helhetssyn . Det inträffade under 1700-talet, när man började anta att livet utvecklats ur icke levande materia. Man började då tolka biologin, den levande naturen, som en begränsad, tillfällig konsekvens, orsakad av slumpmässiga sammanträffanden av mekaniska förlopp. Därmed blev allt tal om någon mening ifrågasatt. Vi blev inlåsta i det irrationella forskningsmålet att upptäcka livets början, bara för att själva kunna ingripa och manipulera livets utveckling, som vi nu ser förfärande exempel på, genom genmanipulering av djur och grödor. Mänskligheten har under alla årtusenden förstått det som även den moderna vetenskapen utgår från, att den totala verklighetsbilden – universum – utgör en sammanhängande enhet och att det i grunden bara finns en natur, som uttrycker oss själva och allting annat. Tidigare ansåg man det som självklart att denna överordnade natur, som orsaken till liv och medvetenhet ovillkorligen måste vare ett levande väsen. Därför gav man ett egennamn åt den överallt närvarande naturen – Gud, Jahve, Brahma, Allah osv. Alla kulturers målsättning var därför att på basis av den föreställningen bygga upp en teori om hela tillvaron så att människan i sitt dagliga liv ska kunna förstå förhållandena i hela verkligheten, eller som man kallar det: att leva i Gudsmedvetenhet. Det är denna medvetenhet som de s k ”Humanisterna” vill försöka bortförklara, utan att ge någon ordentlig förklaring varför. Att materialismen på det sätt som ”Humanisterna” gör summariskt avfärdar teologin tror jag beror på ateism det vill säga en ren emotionell aversion mot teologi som representerar tanken på en överordnad natur. Den stora konfrontationen ifråga om livets orsak och mening mellan religion (Gudstro) och materialism (ateism) började för drygt tvåhundra år sedan och spred sig i takt med den vetenskapliga upplysningen, teknologins och massmedias utbredning till hela jordklotet. Målet med den konfrontationen var att vi så småningom skall kunna ersätta alla osakliga teorier om förhållandena i verkligheten med saklig upplysning om hela orsakssammanhanget. Det gör man inte med den typ av reklamkampanj som ”humanisterna” nu går ut med (som inte får förväxlas med Humanistiska förbundet) nu går ut med, där man utan några sakliga argument försöker få oss att tro att Gud inte finns. Mats Lönnerblad |
|
Bankrättsföreningen |
|
|
|
|
Hemsida |