[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det var den 25 oktober 2003, som Michail Chodorkovskijs privata plan Tupolev 154 vid femtiden på morgonen gick ned för tankning i Novsibirisk, som ett femtontal soldater beväpnade med kpistar i händerna stormade in i planet, och befallde alla ombord att lägga händerna bakom huvudet. När soldaterna lämnade planet hade de en man med sig: Michail Chodorkovskij.

Bokens titel: Moskva tror inte på tårar
Författare: Jan Blomgren
Förlag: Ersatz, 2009

Jan Blomgren, som är journalist på Svenska Dagbladet sedan 1975, korrespondent i Moskva under perioden 1993-2001, och sedan dess utrikesreporter med Ryssland som specialitet, som har skrivit en mycket läsvärd bok om sina år f d Sovjetunionen och Ryssland med titeln: Moskva tror inte på tårar (Ersatz förlag, 2009). I boken ger han också en utförlig skildring han också hur det gick till när Michail Chodorkovskij greps, fängslades och dömdes till ett långvarigt fängelsestraff.

Gripandet av Rysslands då rikaste man, Michail Chodorkovskij, som var god för 40-50 miljarder kronor, blev såväl politiskt som ekonomiskt den kanske viktigaste händelsen under Vladimir Putins åtta år som president, skriver Blomgren.

Men år 2003 hade redan två oligarker redan råkat i onåd. Vadim Gusinskij, ägare till bland annat den populära och regimkritiska kanalen NTV, var den förste att ta smällen. Orsaken var att han vägrade rätta in sig i ledet. Därför kastades han i fängelse. Han gav upp redan efter två dagar. Gusinskij tvingades sälja sin TV-kanal och gick sedan i landsflykt.

Boris Berezovskij, som i likhet med Chodorkovskiij och Gusinskij trodde att han kunde spela en lika dominerande roll under den nye presidenten som under Boris Jeltsin-epoken, råkade också illa ut. Men han undgick att blir gripen och fängslas genom att fly till Storbritannien, där han sökte asyl, vilket han också fick. Från sin nya hemstad London blev han därefter Putin - regimens häftigaste kritiker.

Vad dessa händelser visar är att Ryssland inte längre kan kallas för demokrati eftersom männen som fostrats inom säkerhetstjänsten KGB (som numera bytt namn till FSB) inte längre tolererar någon opposition i Ryssland, sedan Putin blev president.

Michail Chodorkovskij, född 1963, hade tidigare visat att han var ekonomiskt mycket smart, handlingskraftig och inte rädd för att ta nya oprövade initiativ. Med tillgångar i dollar, kunde Chodorkovskij köpa modern datautrsustning i väst, som såldes med enorma vinster i hemlandet.

Med hjälp av kontanter och kontakter utvecklade han sedan hela tiden sin affärsverksamhet. 1988 kom ett nytt genombrott när han fick tillstånd att registrera Sovjetunionens första affärsbank, Menatep. Chodorkovskij hade varit en av de första att för egen vinning effektivt utnyttja de ekonomiska möjligheterna som uppstått under Jeltsin-epoken.

Han blev också pionjär när det gällde att anpassa sitt företag till gängse regler i väst. Han öppnade sitt företag för revisorer från USA och Västeuropa, sedan han startat oljebolaget Yukos, och blev på kort tid en föregångare för ryska storföretag.

Chodorkovskij hade hela tiden nya projekt på gång. Han planerade att bygga egna stora oljeledningar och förhandlade med Kina om ett eventuellt samarbete. Han hade också långt framskridna planer på att sälja delar av Yukos till amerikanska företag.

Men Rysslands olja handlar ju inte bara om ekonomi, den är också i högsta grad en bricka i det internationella stormaktsspelet, när Vladimir Putin försökte återupprätta Rysslands status, efter ett utrikespolitiskt misslyckat 1900-tal.

Under Putins första år vid makten stärkte KGB-klanen efter hand sin ställning. Vid tidpunkten för aktionerna mot Chodorkovskij hade klanen nått en position där den visste att Putins övriga omgivning inte vågade komma med några invändningar. Alla visste att mångmiljardärens öde var beseglat, redan innan rättegången mot honom började, efter det dramatiska gripandet i Novosibirisk.

Om den första långa rättegången mot Chodorkovskij, från juridisk synpunkt var en fars, så blev den följande utförsäljningen av juvelen Yukos , oljeproduktionsbolaget Yugansk, minst lika uppseendeväckande, skriver Blomgren.

I samband med domen mot Chodorkovskij hade den ryska staten fryst Yukos tillgångar, vilket gjorde att det snabbt skapades mycket stora skatteskulder. För att betala dessa skulder ordnade staten – det vill säga Vladimir Putin och hans vänner från säkerhetstjänsten – en snabb tvångsförsäljning av Yugansk, som producerade en miljon fat olja per dag och stod för drygt elva procent av Rysslands oljeproduktion.

Yukos var ett privatägt företag med tiotusentals aktieägare, som i början av 2000-talet stått som mönsterexempel för rysk företagsamhet med sin öppna bokföring. Behandlingen av Michail Chodorkovskij och Yukos visade att Putin valt väg för hur han tänker styra Ryssland.

Genom sitt agerande har Ryssland f d president som numera är premiärminister uppvisat ett flagrant exempel på öppet maktmissbruk, som därmed har godkänts av landets högsta ledare.

När Vladimir Putin kom till makten hade Jan Blomgren flera diskussioner med sina ryska vänner, som var mycket pessimistiska om landets framtid med hänsyn titt Putins förflutna inom säkerhetstjänsten. Efter fyra år med Putin vid makten har han dock förlorat alla illusioner när det gäller demokratin i Ryssland.

Jan Blomgren menar att den nuvarande presidenten Dmitrii Medvedev, som är utbildad jurist, är väl medveten om den rådande rättslösheten för de ryska medborgarna. Det finns också ett växande motstånd inom den välutbildade medelklassen, bland många politiker och även inom arméledningen mot FSB:s dominerande maktposition.

Samtidigt har sovjettidens rädsla för KGB kommit tillbaka, och därmed också rädsla för att ifrågasätta myndighetsbeslut. Ändå tror Blomgren, att man kommer att försöka utmana den genomkorrumperade maktapparaten, som har bestämt så mycket de senaste åren och därmed försöka utveckla Ryssland till ett mer civiliserat samhälle.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen