[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det är cirka fem år sedan Google kom i allmän användning – det har ändrat mycket. Google är oöverträffat bra i stunden och för den enskilda situationen, då man vill hitta det man söker, speciellt om man på förhand vet vad man letar efter.

Bokens titel:

Tio tankar om tid.
Författare: Bodil Jönsson
Förlag; Brombergs Bokförlag, 1999

Tio år senare
Författare: Bodil Jönsson
Förlag: Brombergs Bokförlag, 2009

Men Google-användningen är också vanebildande, och allt fler tar sig (i barnslighetens namn) allt mindre ansvar för det de redan ”vet”. De googlar i stället för att fråga sig själva.

De relaterar sedan inte det googlat fram till sådant de redan vet, skriver Bodil Jönsson i sin senaste bok: ”Tio år senare” (Brombergs förlag, 2009)

I hennes tidigare bok: ”Tankar om Tid” (Brombergs Förlag, 1999) tar Bodil Jönsson upp frågan hur vi i vår kultur jagar tiden. Det hon menar är att vi egentligen låter klocktiden jaga oss. Att vi inriktar oss på att försöka spara tid, till exempel genom allehanda tekniska finesser. Men det som vi längtar efter, har nog ingenting med klockan att göra. Det är vår personliga tid. Vår upplevda tid, som vi vill ha så lång som möjligt. Det är den som vi vill ha gott om.

Bodil Jönsson är fysiker och professor i rehabiliteringsteknik på Certec vid Lunds Tekniska Högskola. Ett decennium har gått sedan Bodil Jönssons Tio tankar om tid utkom. Plötsligt talade alla om ställtid, upplevd tid och att hitta rätt rytm i livet. Men hur gick det sedan med vår nyvunna insikter – med stressen och utmattningen, med glädjen och hälsan. Med visionerna och miljön, med tillfredsställelsen, livskvalitén och den mänskliga samvaron i en allt mer teknikfylld värld, frågar hon sig.

Ett människoliv i Sverige varar i genomsnitt 30.000 dygn. Det är det som är vårt kapital, vår individuella förmögenhet. Därför är det inte rimligt, inte ens riktigt människovänligt, att acceptera att tiden gjorts till en upplevd bristvara, menar Bodil Jönsson. Hon hävdar att man inte kan köpa kunskap för pengar, man kan inte byta mänsklig samvaro mot prylar. Men vid sidan om plånboken ligger symbolen för själva guldmyntfoten: tiden. Den kan växlas in i vilket som helst av facken. Det är alltså tiden som utgör vårt egentliga kapital och inte pengarna.

När ekonomisystemen skenar, när ekonomiska system vacklar, när mark luft och vatten tar ofattbart mycket stryk, när ingen egentligen ser mer än en begränsad del av symptomen, då är det dags att tänka en gång till. I alla fall är alla ansatser som pekar bort från tron att ”tid är pengar” av godo. Det gäller också alla dragningar bort från att låta pengar framstå som guldmyntfot för livet.

Hur märks det att tid är det enda vi har, frågar sig Bodil Jönsson. Tid blir något väsentligt, mest påtagligt i samband med födslar eller dödsfall i omgivningen. En ny liten människa finns plötsligt där, skriver hon, med all sin tid framför sig och kanske i behov av vår tid. En annan människa dör, och man kan inte längre dela sin tid med henne. Funderingar över tiden blir (över dessa 30.000 dygn vi har) blir ofta högstämda och existentiella. Eller vågar vi inte fundera över den ? Men nuet blir handlingsförlamat om man inte vet vad man gör om en månad. Bilden av framtiden är nödvändig för ett liv i nuet.

Den personliga tiden däremot, den är vår. Både när det gäller hur vi hanterar den och hur vi upplever våra tankar och känslor. En intellektuell koncentration kräver sin ställtid – den kan handla om timmar eller dagar, veckor eller rentav månader. När man haft den tiden får man förstås inte bara slänga bort den. Man måste stanna där. Vara otillgänglig. Gå helt på tvären mot vår tids prioritering av tillgänglighet via exempelvis mobiltelefoner.

Författaren och vardagsfilosofen Piet Hein myntade en gång begreppet: TTT: Ting tar tid. Själv säger Bodil Jönsson att Tankar Tar Tid. Störst blir tidsåtgången när vi skall bygga upp, bygga om eller rasera hela tankesystem. Ingenting styr ju framtiden så hänsynslöst som gammal tankeinfrastruktur. Därför är det främst genom förändringar i tankesystem som vi kan påverkar framtiden.

Industrialismens tankemönster behöver vi till exempel snarast göra upp med. De lärde oss att arbeta är viktigt och det är det man gör på jobbet. Att vara ”behövd” blev synonymt med att ha ett arbete. Bodil Jönsson tror att det vi i dag saknar är en gemensam strävan – eller kanske rent av – en gemensam tro.

Vad vi fortfarande inte vill förstå är att förändringarna i världsekonomin är genuint nya, liksom förändringarna i miljöutvecklingen. Det som nu händer är inte längre en repetition av tidigare svängningar i världsekonomin. För första gången är både ekonomi och ekologi i praktiken globala. I praktiken, men inte i vår tankevärld. Inte ännu.

Vi har inbyggda klockor, och innan vi konstruerade yttre klockor var vi helt beroende av de inre. Nu står vi där med två klockfunktioner, den yttre och den inre, och upptäcker då vår anpassningsförmåga på tidsområdet.

När det gäller tidbegreppet är det stora problemet – kampen att hinna med allt men ändå förbli helgjutna personligheter. I likhet med mig, fascinerades många om den ”ställtid” som fanns med i Bodil Jönssons bok: ”Tio tankar om tid”. Man vill ju så gärna få in tillräckligt med ställtid i livet och därmed kunna gå i närkontakt med det lite större och mer djupgående.

När vi själva tar ansvar för hur vi prioriterar vår egen tidsåtgång – måste vi förstås börja med att lära oss tänka själva – och inte bara söka efter de ”sanningar” som vi kan googla oss fram till. Det gäller också om ”ekonomi” som jag själv skriver om. Rimligen måste det ha varit uppenbart för många, långt före den senaste globala bankkrisen, att den ekonomiska utvecklingen inte bara går att förutse, utifrån de klassiska ekonomiska modellerna.

Helheter som ekonomi, miljö och hälsa kräver ett systemtänkande, inte ett deltänkande, som de flesta politiker i världen nu ägnar sig åt, för att med all kraft försöka förhindra de värsta skadeverkningarna från den senaste bankkrisen, som ingen ännu vet hur den kommer att sluta.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen