[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

När den engelska dagstidningen The Guardian skulle rösta fram världens bästa kärleksroman, var det Emily Brontës Svindlande höjder som vann första priset.
Av de tre systrarna Brontë som skrev böcker var Emily Brontë den stora drömmaren.

Bokens titel: Svindlande höjder
Författare: Emily Brontë
Förord: Karin Johannisson
Översättning: Birgit Edlund
Förlag: Albert Bonniers Förlag 2002

Emily Brontë (1818 -1848) var femte barnet i en syskonskara på sex barn. 1845 började Emily skriva på Svindlande höjder och den utgavs 1847 under den manliga pseudonymen Ellis Bell. Roman publicerades året före Brontës död.

Boken med sitt löst sammanfogade slut, sin mörka och våldsamma intrig och sin oförsonliga huvudperson, föll inte Emily Brontës samtid i smaken. Hon befann sig länge i skuggan av sin äldre syster Charlotte som med sin bok Jane Eyre blev 1800-talets stora läsarfavorit. Men nu har pendeln svängt och man betraktar henne nu som den mest moderna av de två.

Hennes enda roman Svindlande höjder ansågs för djärv för sin tid och hamnade i skuggan systerns Jane Eyre, men i dag räknas den romantiska och tragiska berättelsen till en av världslitteraturens absolut främsta kärleksromaner, som tål att läsas och om igen.

Svindlande höjder har kallats för årtusendets kärlekshistoria och har gestaltats i flera olika filmversioner – den senaste versionen av boken gjordes så sent som år 2009 – med Tom Hardy Andrew Lincoln och Charlotte Riley i titelrollerna.

Det är en mörk, sensuell och spännande handling som håller läsaren i ett fast grepp genom hela boken. Svindlande höjder handlar om hittebarnet Heathcliff som kommer som liten till familjen Earnshaw på godset Wuthering Heights. Pojken blir inte adopterad. Han får därför inte samma rättigheter, som de två övriga barnen i familjen. Han är älskad av sin fosterfar och fostersystern Catherine, men avskydd av sin fosterbror som från början är full av hat och svartsjuk på honom.

När fostefadern plötsligt dör övertas godset av den biologiska sonen. Han vill genast degradera Heathcliff, till det hittebarn han en gång var. Det försvårar Heathcliffs liv på ett dramatiskt sätt. Den enda som fortsätter att älska honom är fostersystern.

De förblir oskiljaktiga. Men den passionerade och uppslitande kärlekshistorien mellan Heathcliff och Cathrine får snart förödande konsekvenser för både dom själva och den närmaste omgivningen. Med Heathcliff inom sig är hon aldrig undergiven, aldrig ladylik. Hans närvaro ger Cathrine kraft att vara den hon är.

Paradiset måste krossas. Det sker Cathrine blir biten av en hund på granngodset och blir kvar där under fem veckor. Gradvis skolas hon in i ett helt annat socialt sammanhang, som inte längre passar in i hennes ”gamla” liv. Cathrine uppfostras och får lära sig hur en dam skall bete sig. Gradvis skolas hon också in i den ”rätta” kvinnligheten. Heathcliff känner sig plötsligt helt utesluten och förvisad.

När Heathcliff inser att Cathrine tänker gifta sig med Edgar som är ägaren till granngodset lämnar han det som under alla år varit hans hem. Flera år senare och sex månader efter Cathrines bröllop återvänder han, men då är allt redan för sent.
¨
Vad boken handlar om hur andra drabbas av bokens ”antihjältar” Cathrine och Heathcliffs våldsamma och omtumlande kärlekshistoria, där deras själviska krav på varandra, utan några avkall får förödande konsekvenser för alla inblandade.

Som berättelse är Svindlande höjder uppburen i olika tidsskikt och berättartekniken invecklad som en freudiansk dröm – där den öppnade gränsen mellan verkligt och magiskt får illustrera själens djupskikt – skriver Karin Johannisson i förordet till den senaste svenska upplagan av boken.

Just genom de teknikerna påminner romanen om Mary Shelleys Frankenstein. Den kan läsas som en tematisering av de motsattas förening: kultur och natur, förnuft och känsla, manligt och kvinnligt, vilt och vekt – om den dröm som ger den kvinnliga författaren rätt att tillägna sig det andra könets attribut.

I dag tycks romanens starka känslor, ångesten inför vem man är kan och får vara, hypermodern.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen