[Hemsida]
[Brf-direkt] [Skicka
vykort] [Tipsa ditt nätverk]
Sveriges skickligaste företagare
Av Mats Lönnerblad - Bankrättsföreningen
- 18 juni. 2010
Ingen företagare i världen kan mäta sig med Ivar Kreugers (1880
– 1932) insatser som entreprenör och företagare. Han hade en unik
vision, en talang för att organisera sina företag och ett förunderligt
sinne för försäljning inom många nya branscher.
Bokens
titel: Därför mördades Ivar Kreuger
Författare: Lars-Jonas Ångström
Förlag: Sellin & Blomquist Förlag i samarbete med Den Svenska Marknaden,
1990
Bokens titel: Kreugerkraschen. Storbankernas verk ?
Författare: Sven Olof Arlebäck
Förlag:Wallgårds Förlag, 2000
Bokens titel: Tändstickskungen
Författare: Frank Partnoy
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 2010
Ändå har han blivit
den mest förtalade svenska företagare genom tiderna, trots att Sverige
har honom – mer än någon annan svensk – att tacka för vårt lands
tidigare stora kommersiella framgångar, med våra stora svenska
exportföretag, både i Sverige och utomlands.
Ivar Kreugers telefonbolag Ericsson hade fabriker i tolv länder och
monopolkoncessioner i fem. Hans gruvbolag Boliden behärskade den svenska
produktionen av ädelmetaller och malm. Ivar Kreuger ägde också en
femtedel av Grängesbergs järngruvor. Hans sulfitbolag SCB var störst i
sin bransch. Han ägde också banker i Amsterdam, Berlin, Paris och
Warzawa, liksom dagstidningar, kontorsfastigheter, bostadsfastigheter
och filmbolag världen runt.
När första världskriget bröt ut var Ivar Kreuger redan dollarmiljonär
och industriledare av rang. Han var verksam i både Sverige och
utomlands. Det var när han fick veta att familjens tändsticksföretag
hade stora svårigheter som han återvände hem – inte bara för att hjälpa
familjen – utan också för att utnyttja den enorma möjligheten som låg i
tändstickor.
Detta skedde medan Europas fabriker gick dygnet runt för att få fram
krigsmaterial. Ivar Kreuger köpte då i all tysthet upp
tändsticksfabriker i hela Sverige. Han visade sig snart vara en mästare
på vertikal integration när han satte igång för att köpa skogar och
kemiska fabriker för att säkra tillgången på råmaterialet till
tändstickor. Slutligen fusionerade han de ledande konkurrenterna i STAB,
till ett enda dominerande företag.
Redan år 1922 hade Sverige – tack var Ivar Kreugers stora insatser –
blivit den ledande svenska tändsticksexportören, och Svenska Tändsticks
Aktiebolaget STAB, (från 1980 Swedish Match) tillverkade två tredjedelar
av världens alla tändstickor. Tändstickor var på den tiden Sveriges
stolthet och dess viktigaste exportvara.
Sommaren 1929 var Kreugers utestående fordringar redan enorma och hade
ett betydligt högre marknadsvärde än värdet av de samtliga svenska
storbankernas hela låneportföljer.
1932 ägde Ivar Kreuger 225 bolag. Han bedrev verksamhet i alla
civiliserade länder, utom Sovjetunionen och tillverkade tre fjärdedelar
av alla tändstickor i världen. Han hade då hunnit skaffa sig tändsticks-
monopol i tjugofyra länder. På sju år hade han dessutom kunnat låna ut
närmare 300 miljoner dollar till de europeiska staterna som befann sig i
stor nöd. Hans lån hade hjälpt låntagarstaternas regeringar att
återuppbygga sina länder, efter första världskriget.
Allt dessa tillgångar beslagtogs av bankdirektörer i Sverige och
utomlands och de människor som delade på rovet efter Ivar Kreugers
tragiska död den 12 mars 1932. Hur Ivar Kreuger dog har Lars Jonas
Ångström utförligt beskrivit i sin bok: Därför mördades Ivar Kreuger
(Sellin Blomquist förlag i samarbete med tidningen Den Svenska
Marknaden/DSM, 1990)
Hur bankerna sedan kunde sko sig på Ivar Kreugers tillgångar har Fil Dr
Sven Olof Arlebäck också berättat om utifrån två av konkursförvaltarnas
– Handelsbankens Ernfrid Browaldh och Lybergs möten – och
minnesanteckningar och inblandade företag om vad som hände inom
konkursboet i sin bok Kreugerkraschen. Storbankernas verk ? (Wallgårds
förlag 2000)
Arlebäck visar hur konkursförvaltarna
hänsynslöst utnyttjade Ivar Kreugers påstådda självmord för att sprida
desinformation och tvingade fram konkursen – som blev en lönsam affär
för bankerna med en fullständig katastrof för alla aktieägarna och Ivar
Kreugers familj och släktingar.
Men under alla år har förtalet av Ivar Kreuger fortsatt, med oförminskad
styrka, eftersom arvingarna till många av dem som kunnat sko sig på hans
väldiga tillgångar – vare sig kan eller vill sluta upp med sitt förtal –
eftersom de har så mycket att förlora i prestige på att bli avslöjade,
efter alla de böcker som har skrivits om Ivar Kreuger och hans verk ända
sedan hans påstådda självmord i Paris 1932..
Den senaste boken där Ivar Kreuger öppet förtalas är Frank Parnoys bok:
Tändstickskungen, (Albert Bonniers Förlag, 2010) där författaren jämför
honom med den amerikanske storsvindlaren Bernard Madoff som lurade alla
sina klienter och nyligen dömts till livstids fängelsestraff.
I boken beskrivs hur Ivar Kreuger skulle ha förfalskat italienska
obligationer som efter hans död återfanns i hans kassaskåp som enligt
Lars-Jonas Ångström i boken: Därför mördades Ivar Kreuger tydligt
avslöjar motståndarnas falskhet och deras lögner. De facto förelåg det
alltså ett monopolavtal med Italien under första kvartalet 1932, som
Kreuger aldrig fick uppleva.
Frågetecknen till obligationerna rätas slutligen ut i Sven Olof Arlebäck
intressanta bok: Kreugerkraschen. Storbankenas verk ? Det egentligen
inte alls några obligationer det var frågan om, utan skattkammarväxlar
och räntereverser, vilka aldrig hade utnyttjats i bokföringen hos
Kreuger & Toll.
Frank Parnoy är också tvungen att medge i sin bok: Tändstickskungen att
Ivar Kreuger enligt utredningen som gjordes efter hans död, faktiskt
hade slutit avtal med Italiens regering som aldrig kunde fullföljas,
eftersom han dog innan avtalet trädde i kraft.
Själv har jag efter att ha läst de flesta böcker om Ivar Kreuger svårt
att föreställa mig att Kreuger var en bedragare. Han hade hjälpt
Centraleuropa att avvärja en finansiell kris. Han hade återupprättat
Frankrikes och Tysklands ekonomiska handlingskraft efter första
världskriget, genom att ge stora lån till bägge länderna.
Det var Ivar Kreuger som lanserade en ny typ av papper som kallas för
B-aktie. Han började med STAB. Det var en enkel men genial idé. Aktierna
kunde säljas på marknaden utan att det påverkade kontrollen över
företaget.
När det gäller alla anklagelserna om den svindel från de som förtalat
Ivar Kreuger, efter hans död, när han inte längre kan försvara sig så
finns kan jag bara konstatera efter att ha läst Sven Olof Arlebäcks och
Lars Jonas –Ångströms böcker om Kreuger, att det inte längre finns en
enda punkt i anklagelserna mot honom som kan beläggas ordentligt. Därför
undrar jag om det inte är hög tid att återupprätta anseendet för
Sveriges genom tidernas skickligaste företagare.
Det var först efter 50 år som sanningen om Ivar Kreuger äntligen kunde
avslöjas, vilket beror på att regeringarna valde att hemligstämpla vad
som verkligen hände i samband med Ivar den orättfärdiga konkursen av
Kreuger & Toll vars tillgångar aldrig redovisades på ett korret sätt av
konkursförvaltaren vilket både Arlebäck och Ångström kan styrka i sina
böcker.
Från början var det således Lars –Jonas Ångström som efter att ha läst
igenom Riksarkivets 75 hyllmeter av tidigare hemligstämplats
Kreugermaterial, som det går att kasta nytt och sensationellt ljus över
tidigare de mest spännande och dynamiska avsnitten av förra seklets
ekonomiska svenska historia.
Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
|