[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Ingen företagare i världen kan mäta sig med Ivar Kreugers (1880 – 1932) insatser som entreprenör och företagare. Han hade en unik vision, en talang för att organisera sina företag och ett förunderligt sinne för försäljning inom många nya branscher.

Bokens titel: Därför mördades Ivar Kreuger
Författare: Lars-Jonas Ångström
Förlag: Sellin & Blomquist Förlag i samarbete med Den Svenska Marknaden, 1990

Bokens titel: Kreugerkraschen. Storbankernas verk ?
Författare: Sven Olof Arlebäck
Förlag:Wallgårds Förlag, 2000

Bokens titel: Tändstickskungen
Författare: Frank Partnoy
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 2010

Ändå har han blivit den mest förtalade svenska företagare genom tiderna, trots att Sverige har honom – mer än någon annan svensk – att tacka för vårt lands tidigare stora kommersiella framgångar, med våra stora svenska exportföretag, både i Sverige och utomlands.

Ivar Kreugers telefonbolag Ericsson hade fabriker i tolv länder och monopolkoncessioner i fem. Hans gruvbolag Boliden behärskade den svenska produktionen av ädelmetaller och malm. Ivar Kreuger ägde också en femtedel av Grängesbergs järngruvor. Hans sulfitbolag SCB var störst i sin bransch. Han ägde också banker i Amsterdam, Berlin, Paris och Warzawa, liksom dagstidningar, kontorsfastigheter, bostadsfastigheter och filmbolag världen runt.

När första världskriget bröt ut var Ivar Kreuger redan dollarmiljonär och industriledare av rang. Han var verksam i både Sverige och utomlands. Det var när han fick veta att familjens tändsticksföretag hade stora svårigheter som han återvände hem – inte bara för att hjälpa familjen – utan också för att utnyttja den enorma möjligheten som låg i tändstickor.

Detta skedde medan Europas fabriker gick dygnet runt för att få fram krigsmaterial. Ivar Kreuger köpte då i all tysthet upp tändsticksfabriker i hela Sverige. Han visade sig snart vara en mästare på vertikal integration när han satte igång för att köpa skogar och kemiska fabriker för att säkra tillgången på råmaterialet till tändstickor. Slutligen fusionerade han de ledande konkurrenterna i STAB, till ett enda dominerande företag.

Redan år 1922 hade Sverige – tack var Ivar Kreugers stora insatser – blivit den ledande svenska tändsticksexportören, och Svenska Tändsticks Aktiebolaget STAB, (från 1980 Swedish Match) tillverkade två tredjedelar av världens alla tändstickor. Tändstickor var på den tiden Sveriges stolthet och dess viktigaste exportvara.

Sommaren 1929 var Kreugers utestående fordringar redan enorma och hade ett betydligt högre marknadsvärde än värdet av de samtliga svenska storbankernas hela låneportföljer.

1932 ägde Ivar Kreuger 225 bolag. Han bedrev verksamhet i alla civiliserade länder, utom Sovjetunionen och tillverkade tre fjärdedelar av alla tändstickor i världen. Han hade då hunnit skaffa sig tändsticks- monopol i tjugofyra länder. På sju år hade han dessutom kunnat låna ut närmare 300 miljoner dollar till de europeiska staterna som befann sig i stor nöd. Hans lån hade hjälpt låntagarstaternas regeringar att återuppbygga sina länder, efter första världskriget.

Allt dessa tillgångar beslagtogs av bankdirektörer i Sverige och utomlands och de människor som delade på rovet efter Ivar Kreugers tragiska död den 12 mars 1932. Hur Ivar Kreuger dog har Lars Jonas Ångström utförligt beskrivit i sin bok: Därför mördades Ivar Kreuger (Sellin Blomquist förlag i samarbete med tidningen Den Svenska Marknaden/DSM, 1990)

Hur bankerna sedan kunde sko sig på Ivar Kreugers tillgångar har Fil Dr Sven Olof Arlebäck också berättat om utifrån två av konkursförvaltarnas – Handelsbankens Ernfrid Browaldh och Lybergs möten – och minnesanteckningar och inblandade företag om vad som hände inom konkursboet i sin bok Kreugerkraschen. Storbankernas verk ? (Wallgårds förlag 2000)

Arlebäck visar hur konkursförvaltarna hänsynslöst utnyttjade Ivar Kreugers påstådda självmord för att sprida desinformation och tvingade fram konkursen – som blev en lönsam affär för bankerna med en fullständig katastrof för alla aktieägarna och Ivar Kreugers familj och släktingar.

Men under alla år har förtalet av Ivar Kreuger fortsatt, med oförminskad styrka, eftersom arvingarna till många av dem som kunnat sko sig på hans väldiga tillgångar – vare sig kan eller vill sluta upp med sitt förtal – eftersom de har så mycket att förlora i prestige på att bli avslöjade, efter alla de böcker som har skrivits om Ivar Kreuger och hans verk ända sedan hans påstådda självmord i Paris 1932..

Den senaste boken där Ivar Kreuger öppet förtalas är Frank Parnoys bok: Tändstickskungen, (Albert Bonniers Förlag, 2010) där författaren jämför honom med den amerikanske storsvindlaren Bernard Madoff som lurade alla sina klienter och nyligen dömts till livstids fängelsestraff.

I boken beskrivs hur Ivar Kreuger skulle ha förfalskat italienska obligationer som efter hans död återfanns i hans kassaskåp som enligt Lars-Jonas Ångström i boken: Därför mördades Ivar Kreuger tydligt avslöjar motståndarnas falskhet och deras lögner. De facto förelåg det alltså ett monopolavtal med Italien under första kvartalet 1932, som Kreuger aldrig fick uppleva.

Frågetecknen till obligationerna rätas slutligen ut i Sven Olof Arlebäck intressanta bok: Kreugerkraschen. Storbankenas verk ? Det egentligen inte alls några obligationer det var frågan om, utan skattkammarväxlar och räntereverser, vilka aldrig hade utnyttjats i bokföringen hos Kreuger & Toll.

Frank Parnoy är också tvungen att medge i sin bok: Tändstickskungen att Ivar Kreuger enligt utredningen som gjordes efter hans död, faktiskt hade slutit avtal med Italiens regering som aldrig kunde fullföljas, eftersom han dog innan avtalet trädde i kraft.

Själv har jag efter att ha läst de flesta böcker om Ivar Kreuger svårt att föreställa mig att Kreuger var en bedragare. Han hade hjälpt Centraleuropa att avvärja en finansiell kris. Han hade återupprättat Frankrikes och Tysklands ekonomiska handlingskraft efter första världskriget, genom att ge stora lån till bägge länderna.

Det var Ivar Kreuger som lanserade en ny typ av papper som kallas för B-aktie. Han började med STAB. Det var en enkel men genial idé. Aktierna kunde säljas på marknaden utan att det påverkade kontrollen över företaget.

När det gäller alla anklagelserna om den svindel från de som förtalat Ivar Kreuger, efter hans död, när han inte längre kan försvara sig så finns kan jag bara konstatera efter att ha läst Sven Olof Arlebäcks och Lars Jonas –Ångströms böcker om Kreuger, att det inte längre finns en enda punkt i anklagelserna mot honom som kan beläggas ordentligt. Därför undrar jag om det inte är hög tid att återupprätta anseendet för Sveriges genom tidernas skickligaste företagare.

Det var först efter 50 år som sanningen om Ivar Kreuger äntligen kunde avslöjas, vilket beror på att regeringarna valde att hemligstämpla vad som verkligen hände i samband med Ivar den orättfärdiga konkursen av Kreuger & Toll vars tillgångar aldrig redovisades på ett korret sätt av konkursförvaltaren vilket både Arlebäck och Ångström kan styrka i sina böcker.

Från början var det således Lars –Jonas Ångström som efter att ha läst igenom Riksarkivets 75 hyllmeter av tidigare hemligstämplats Kreugermaterial, som det går att kasta nytt och sensationellt ljus över tidigare de mest spännande och dynamiska avsnitten av förra seklets ekonomiska svenska historia.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen