[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Kärlek är ett ämne som berör alla människor. Vi skriver böcker om  olika slags kärlek, sjunger och komponerar visor, musikstycken och serenader. Många av oss har säkert hört talas om,  att tro och hopp består, men störst av allt är kärleken. Om sökandet efter den största kärleken handlar Paulo Coelhos nya bok: Valkyriorna ( Bazar Förlag, 2010)

Bokens titel: Valkyriorna
Författare: Paulo Coelho
Översättning: Ulla Gabrielsson
Förlag: Bazar Förlag, 2010

Valkyriorna skrevs redan 1992 bara 8 månader efter att Paulo Coelhos första bok Alkemisten blivit publicerad. Men det är först år 2010 som boken har blivit översatt och publicerad  på  svenska.

Den kärlek som Coelho ofta återkommer till och skriver om i sina böcker är själva sökandet efter kärleken – från Gud och våra medmänniskor –  den kärleken som visar oss vägen. Om vi är beredda att acceptera alla våra fel och brister – och ändå tycker vi är värda ett gott och lyckligt liv, då är vi på väg att öppna ett enormt fönster, där kärleken kan komma in, menar han.

Men kärleken kommer inte till oss av sig själv. Det är något vi måste arbeta för och söka efter, menar Paulo Coelho, som i sin bok Valkyriorna berättar hur han själv ger sig ut i öknen med sin fru i 40 dagar, för att kunna komma i kontakt med Den Helige Ande, Världssjälen och Valkyriorna. Vad vi behöver, skriver han, är förebilder: människor som jungfru Maria, heliga Teresa, Jeanne D´Arc. Människor som hade förmågan att förverkliga sina drömmar och kämpa för sina goda idéer.

Vi talar och skriver ofta om kärlek. Men många av oss tycker sig aldrig de får den ömhet eller tröst, som vi förtjänar. Vi talar om frihet men är många gånger fångar i vår egen skuld. Om vi älskar varandra förändras världen. Det är kärlekens ljus som upplöser skuldens mörker. Vi blir ju själva starka i kärleken, genom att ta emot Guds kärlek.

I sin bok Valkyriorna sjunger Paulo Coelhos kärlekens lov, om och om igen, som i bibeln.

I första Korinthierbrevet trettonde kapitlet finner han de väl valda ord om den kärlek han beskriver i Valkyriorna, utan att för den skull behöva citera bibeltexten om kärlekens lov.

Om jag talar både människors och änglars språk
Men saknar kärlek, är jag bara ekande brons,
En skrällande symbol.

Om jag har en profetisk gåva och känner alla
hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag
har all tro så jag kan förflytta berg, men saknar
kärlek, är jag ingenting.

I boken  Bröderna Karamazov, berättar Dostojevskij historien om storinkvisitorn som Coelho däremot återger med sina egna ord i Valkyriorna, för att illustrera vad den sanna kärleken betyder. Under de religiösa förföljelserna i Sevilla, då alla som inte hade samma åsikter som kyrkan fängslades och brändes levande, återvänder Kristus till jorden och går som en bland många på stadens gator. Men storinkvisitorn lägger märke till Jesus i folkmassan och beordrar att han skall tas till fånga.

Om natten besöker han Jesus i dennes cell. Och han frågar Jesus varför han har bestämt sig för att återvända just då, vid den tidpunkten. ”Du ställer till det för oss”, säger Storinkvisitorn.

”När det kommer till kritan var dina ideal visserligen mycket vackra, men det är vi som håller på att genomföra dem i praktiken”

Han lägger fram sina argument för Jesus, och säger att även om en sträng dom i framtiden skulle drabba inkvisitionen, så är den absolut nödvändig och fullgör sin uppgift. Det tjänade ingenting till att ständigt tala om fred, när människornas hjärtan alltid befann sig i krig, inte heller att tala om en bättre värld, när det fanns så  mycket hat och så mycket fattigdom i människors hjärtan.

Det tjänade ingenting till att offra sig i hela mänsklighetens namn, för människor lider fortfarande av skuldkänslor. ”Du sade att alla människor är lika mycket värda, att alla har det gudomliga ljuset inom sig, men du glömde att människor är osäkra och behöver någon som visar dem vägen – som vi.  ”Stör inte vårt arbete, ge dig iväg härifrån”, säger Storinkvisitorn och radar upp en rad briljanta argument inför Jesus.

När han slutat tala fylls fängelsecellen av en mäktig tystnad. Sedan går Jesus fram till storinkvisitorn och kysser honom på kinden.

”Du kanske har rätt”, säger Jesus. Men min kärlek är starkare.

Vi är inte ensamma. Världen förvandlas och vi är en del av den förvandlingen. Trots alla orättvisor, trots att vi oförtjänt drabbas av lidande, trots att vi känner oss oförmögna att förändra det som är felet på oss människor och världen, trots storinkvisitorns alla lysande argument –  så är kärleken ändå starkast. Det är kärleken som kommer att hjälpa oss att växa. Och först då kommer vi att kunna förstå stjärnor, änglar och mirakel.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen