Efter de bägge nyligen utkomna storslagna romanerna Vindens skugga och Katedralen vid havet som handlar om Barcelona, kommer ännu roman om samma stad, med titeln: Staden utan tid. ( Bazar förlag 2010) Den är skriven av Enrique Moriel (som är en synonym för den spanske författaren Fransisco Gonzáles Ledesma) Han lyckas tolka staden Barcelona och dess våldsamma historia, på ett alldeles nytt sätt.

Bokens titel: Staden utan tid
Författare: Enrique Moriel
Översättning: Jens Nordenhök
Förlag: Bazar Förlag, 2010

Ledesma är född i Barcelona 1927. Han fick sitt genombrott, redan efter sin första roman: Sombras viejas.(Gamla Skuggor) När han bara var 21 år gammal belönades han med det prestigefulla Internationella romanpriset (1948) men verket censurerades av Franco-regimen.

Den lovande författarkarriären grusades. Först under demokratins intåg i Spanien 1977 kunde han börja publicera sig under eget namn. Då hade han i decennier publicerat samhällskritik under namnet Silver Kane.

Staden utan tid handlar om den unga biträdande juristen Marta Vives som arbetar för en framstående advokat. Hon får vara med och utreda omständigheterna kring en högt uppsatt mans mystiska död. Marta Vives är inte bara jurist. Hon arbetar även som arkeolog och historiker. Under utredningens gång gör hon några hemska upptäckter – inte bara om det mystiska dödsfallet – utan även om de mörkare delarna av Barcelonas långa och händelserika historia och tidigare olyckor som drabbat hennes egen familj.

Under sina forskningar får hon stifta bekantskap med författarens antihjälte i boken. Det är en vampyr och en vålnad från Barcelona. Han kommer från en tid utan gräns som existerat från medeltid till nutid. En tidlös och odödlig skuggfigur utan namn – som under århundraden tvingas byta identitet och yrke – för att inte bli förföljd och igenkänd och dödad av Den andre. Genom historiens gång har han fått uppleva krig, sjukdom tortyr och våld

Den namnlöse har varit aktiv och deltagit i Barcelonas dolda historia där han kunnat betrakta hur religionen tillämpas av de politiska och religiösa makthavarna, under sin egen flykt undan tiden och rädslan. Han får följa budskapen om doktrinen, som inte får röras: från både biskopar, inkvisitorer och trons korsfarare. Det är en historiskt spännande roman fylld av filosofiska betraktelser.

Han får uppleva att religionen, som egentligen skall vara någonting individuellt och mildsint – eller ett individuellt problem – i de auktoriserade uttolkarnas ögon förvandlas till en källa av hat, som de utnyttjar för att kunna döda sin politiska meningsmotståndare, i Guds namn.

Vad han lärde sig från Barcelonas långa historia var hur enkla människor, alltid går mot sitt öde – som är att arbeta för sina barn och tvingas dö för sina herrar. Vad han också fick lära sig är man kan förhandla med Ondskan – eftersom det inte är ett absolut värde – medan det Absolut Goda inte är förhandlingsbart.

Vad författaren vill lära oss är att vi har fått en moralisk dimension som varierar med de olika kulturerna och religionerna, men att det ändå finns en universell moral som vi människor har skapat efter hand och som till stor del beror på vilken kulturell nivå vi har lyckats uppnå.

Utanför alla religiösa normer har vi trots allt och under historiens gång lyckas skapat en mänsklig etik: godhet, integritet, människorvärde, längtan efter frihet, rättvisekänsla, den mänskliga kärleken som ibland bara när sig på en vindpust. Vi blir påverkade av det så kallade goda och det så kallade onda. Men moralen och etiken skapar vi själva.

Den mänskliga tanken har inte lyckats göra slut på det Onda, men den har åtminstone lärt sig att definiera det och spotta på det. Det Onda kommer från dem som inte tror på något annat än lydnaden.

Staden utan tid är i vissa stycken en storslagen äventyrsroman, där den traditionella kampen mellan ont och gott framträder, i ett helt nytt ljus. Som roman är den en skickligt sammansatt historieskildring, som redogör för Barcelonas dolda och smärtsamma historia genom århundraden. Men den når den ändå inte upp till de bägge berömda föregångsromanerna –
som också utspelar sig i Barcelona – som jag nämnde i inledningen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund