Vad är det som väntar oss av Europas utveckling sedan vi gått med i den Europeiska Unionen (EU) ? Frågan ställs av Jüri Lina i boken: Under skorpionens tecken (Förlaget Referent, Stockholm 1999) Författaren vill få oss att tro – att det är den internationella finanseliten, med frimurarna i spetsen – vill ersätta kommunismen i det forna Sovjetunionen, med ett totalitärt styrt EU.

Bokens titel: Under skorpionens tecken
Författare: Jüri Lina
Förlaget Referent, Stockholm 1999

Jüri Lina delar uppenbarligen den Österikiske statsvetaren Karl Steinhauser som i sin bok:
”EG – Die Super UdSSR von morgen” förfäktar idén att det är frimurarna som är på väg att skapa en ny federativ superstat, vars huvudstad blir Bryssel och som låter övervaka sina medborgare elektroniskt. I framtiden kommer vi nog aldrig att kunna passera utlagda kontrollstationer, utan att bli identifierade.

Därmed skulle frimurarledarens Guiseppe Mazzinis dröm om Europas Förenta Stater gå i uppfyllelse. Europa skulle således befinna oss i en efterkommunistisk fälla – som enligt den ungerske journalisten András Bencsik påminner om ett spindelnät – där den infångade flugan under desperat surrande försöker slita sig loss. Om det tålmodigt skulle vänta och acceptera sitt öde, kan man ändå inte vara säker på att detta skulle bli räddningen.

Skenbart lyckas flugan slita sönder nätets finaste trådar, men spindeln som sitter dold vi nätets kant, känner trådarnas styrka och väntar tålmodigt, håller sig undan, blir nästan osynlig. Men inte därför att den är skygg. Detta drama är tragiskt för flugan. Det handlar om flugans liv. För spindeln är det naturligt – den livnär sig så.

Den Sovjetiska statens bildande med dess kommunistiska styrelseskick skyller Jüri Lina också på frimurarna i sin bok. Därför rekommenderar jag honom att läsa Simon Sebag Montefiores utmärkta bok om vad det i själva verket var som hände under kommunismens fana i det forna Sovjetunionen: Stalin. Den röde tsaren och hans hov (Prisma 2004) för att han skall bli bättre underrättad – vilka som egentligen bär ansvaret för den massaker på oskyldiga människor – som skedde i det gamla Sovjetunionen, under Lenins och Stalins skräckvälde.

I praktiken ger Jüri Lina i sin bok – precis som Hitler gjorde under andra världskriget, uttryck för en konspirationsteori – att frimureriet och andra hemliga sällskap strävar efter världsherravälde, ett tema som efterhand utvecklats till en röd tråd och följt frimureriet in i modern tid.

Givetvis fanns det frimurare som förlorade sig i en mytologisk verklighet, vettvillingar som bland annat försökte göra guld, komma i kontakt med andevärlden och tolkade det symboliska tankegodset inom frimureriet bokstavligt. De kan jämföras med religiösa fanatiker, eftersom de inte förstod, att de i själva verket missade poängen med att vara frimurare.

I Peter Ullgrens bok: Hemligheternas brödraskap (Norstedts 2010) sammanfattar författaren Peter Ullgren i boken (som själv inte är frimurare) på ett utmärkt sätt både det svenska och det internationella frimureriets historia.

Bokens titel: Hemligheternas brödraskap
Författare: Peter Ullgren
Förlag: Norstedts Förlag, 2010

Han redogör bland annat för det engelska systemet – som modernt frimureri runt om i världen utgår från och fortfarande använder. Det hade först två, men fick tidigt tre grader; lärling, gesäll och mästare, de så kallade Johannesgraderna.

Skapandet av den engelska storlogen 1717 måste alltså se mot bakgrunden av den kris som Västeuropa genomlevde under 1600-talet och tidigt 1700-tal. Det engelska frimureriet växte fram som en reaktion på den förändrade samhällsbilden samtidigt som frimureriet hade en stark bakomliggande tradition.

En central tanke redan inom det tidiga frimureriet var den så kallade Caritasverksamheten med inriktning på barmhärtighet och välgörenhet. De filantropiska tankebanorna ter sig naturliga med hänsyn till att frimurarbröderna inte bara ägnar sig åt personlighetsdaning, utan samtidigt är angelägna om att verka utåt med visioner att bygga ett bättre och humanare samhälle, skriver Ullgren.

Den protestantiska kyrkan i Sverige hindrade aldrig frimureriets tillkomst i vårt land eftersom frimurarbröderna ju erkände sig till den kristna tron och snarare framstod som kristna vapenbröder i ett tidevarv fyllt av den wolffska filosofin och religiösa extremrörelser, som pietismen och herrnhutismen.

När Svenska Röda Korset bildades 1865, så var fem av de åtta instiftarna frimurare, med kronprins Oscar som organisationens förste ordförande. Överhuvudtaget kan man säga att det tidiga Röda korsarbetet på grund av att grundaren av Röda korset, schweizaren Henri Dunan, var frimurare.

Under 1800-talet beskylldes frimurarna allmänt av svenska tidningar för att hålla på med världsomstörtande aktiviteter och skylldes bland annat för att ha haft ett finger med i det andra boerkriget 1899 – 1902. Stundtals uppmärksammades också även hur berömda personer dragits in i frimureriet, som Goethe, som var en inbiten frimurare.

Under 1930-talet hade fascistledaren i Spanien, Fransico Franco, efter att ha segrat i det spanska inbördeskriget 1939, deklarerat att frimurare var en av de grupperingar i samhället som tillhörde jordens avskum, och måste utrotas. Frimureriet i Spanien förbjöds 1940. I det fascistiska Italien och Nazityskland var fördömandet lika hårt.

Redan 1925 hade Benito Mussolini upplöst det italienska frimureriet och i Tyskland hade Hitler tidigare deklarerat i Mein kampf precis som Jüri Lina gör i sin bok: Under skorpionens tecken att de högsta frimurarna var en del av den internationella judiska storkomplotten. Några säkra siffror på hur många frimurare som mötte döden i nazisternas koncentrationsläger finns inte, men en siffra som ofta uppges är mellan 80.000 och 100.000 män.

Den svenska frimurarorden är och har alltid varit en ideell organisation och det genomtränger även personerna i frimurarnas topp, som alla är oavlönade.

Mycket fantasi, fanatismen och vidskepelse krävs därför av den som på fullt allvar vill utmåla frimurarna som fundamentalistiska monster som Jüri Lina gör i sin bok Under skorpionens tecken, där han beskriver både frimurare och judar som ett djävulskt hot mot samhälle, moral och religion.

Mats Lönnerblad
Författare och frimurare
X-onde graden