[Hemsida]
[Brf-direkt] [Skicka
vykort] [Tipsa ditt nätverk]
Häxprocessen mot Torsten Kreuger
Av Mats Lönnerblad - Bankrättsföreningen
- 24 juni 2011
I flera decennier
har Ulf af Trolle (1919 -1997) – som var professor och rektor vid
Handelshögskolan i Göteborg, även känd som ”företagsdoktor” –
intresserat sig för, samlat material och forskat i Kreugerimperiets
fall. Och framförallt fascinerats av Torsten Kreugers öde.
Bokens titel: Bröderna Kreuger
Författare: Ulf af Trolle
Förlag: Svenska Dagbladet, 1992
I mina 8 böcker om ekonomi har jag själv skrivit mycket om Ivar Kreuger
och den så kallade Kreugerkraschen på grund av det brutala mordet på
Ivar Kreuger. När mordet skedde den 12 mars 1932, var det en händelse
som gav eko i hela världen.
I Sverige förvärrades den redan djupa depressionen; många företag gick i
konkurs, tusentals småsparare i Sverige och utomlands förlorade sina
pengar. En hatfylld psykos grep omkring sig och skapades av de svenska
bankerna och ”klippare” som snabbt ville sko sig på Ivar och Torsten
Kreugers stora ekonomiska tillgångar.
Den enda jämförelse som kan göras med vad som då hände, är den stora
svenska bankkrisen 1987 – 1993, då 60.000 skötsamma företag fick sina
krediter uppsagda för att de svenska storbankerna som själva var på
obestånd – vilket inte alls gav samma uppmärksamhet som Kreugerkraschen
– som var en händelse som gav eko i hela västvärlden
Ivar Kreuger var död. Men han dittills okände bror Torsten levde. Mot
honom vände sig nu alla i sin besvikelse och vrede, framkallad av de
svenska bankerna som själva ville åt bröderna Kreugers tillgångar. I sin
bok: Bröderna Kreuger (Svenska Dagbladet, 1992) ger Ulf af Trolle sin
version av vad som hände Torsten Kreuger, efter mordet på hans bror
Ivar.
Även under 30-talet var det bankkris i Sverige. För att rädda de hotade
bankerna infördes i första hand något som kallades för ”den nya
bankmoralen”. Myndigheterna gjorde precis som under krisen 1987 – 1993.
Man blundade för att bankerna upptog sina tillgångar till alltför höga
värden, och lät dem sedan skriva ner dessa i takt med sin förmåga.
Således fanns det i likhet med de två senaste bankkriserna, även under
1930-talet mycket luft kvar i bankernas balansräkningar, som bankerna
slapp att stå till svars för.
Situationen för Ivar Kreuger förvärrades av att Ivar Kreuger och
Kreugerkoncernen blivit utsatt för våldsamma baissespekulationer som var
centralt dirigerade, bland annat med Moskva i bakgrunden, men också
genom amerikanska bankirer. Även den Wallenberg ägda Enskilda Banken var
inblandad. Banken var nära lierad med Morgan Stanley i USA.
Vad som hände med Torsten Kreuger var att han anklagades för allvarliga
brott som han inte hade begått vilket också hände många oskyldiga
företagare under krisen 1987 - 1993. På den tiden, liksom i dag, lierade
sig polis och åklagare och domstolar med bankerna och försökte snärja de
anklagade företagarna som förtalades med hjälp av bankernas olagliga
förtalslistor, och genom att lämna falska uppgifter och undanhålla
fakta.
Domare och åklagare inriktade sig helt på att bevisa Torsten Kreugers
skuld, och underlät ta upp de omständigheter som kunde leda till motsatt
slutsats. Det gör man även i dag i ett Sverige som infört ”fri
bevisprövning” i våra domstolar och prövningstillstånd för att det skall
kunna bli svårare att överklaga mål redan i andra rättsinstans, vilket
gör att domstolarna gör det lätt för banker och myndigheter att slippa
ifrån bevisbörden, som är obligatorisk i andra länder..
Efter mordet på Ivar Kreuger grupperade bankerna sig till strid för att
var och en på bästa sätt skulle kunna tillgodose sina egna intressen i
den största huggsexa mot en enskild person som ägt rum i svenskt
näringsliv. Tillgångarna slumpades bort i Ivar Kreugers konkurs och
detta gynnade bankerna till den grad att det måste betecknas som
plundring, Som exempel kan nämnas att Handelsbanken betalade 3 miljoner
kronor för Cellulosabolaget med ett aktiekapital på 100 miljoner kronor,
vilket inbetalats bara några år tidigare.
Torsten Kreuger råkade riktigt illa ut. Han anhölls för inte mindre än
26 olika bedrägerier som skulle ha bestått i falsk bokföring och andra
oegentligheter. Han anhölls och isolerades helt. Anhållandet väckte den
allra största sensation. Polisen hade regeringen bakom sig och vågade gå
fram på detta sätt. Aldrig har väl någon anhållits på så lösa boliner
anser Ulf af Trolle.
Precis som många företagare under de två senaste bankkriserna hade
Torsten Kreuger med all sin intelligens mycket kvar att lära om det som
brukar kallas ”finansdjungeln” Han fick nu en snabbkurs i konsten att
bli av med sin förmögenhet. Torsten Kreugers öde var i princip inget
unikt eftersom samma sak skulle drabba många företagare under den senare
krisen, även om det genom en serie olyckliga omständigheter kom att få
särskilt hårda verkningar för Torsten Kreuger som även blev dömd till
fängelse, trots att han var helt oskyldig.
Torsten Kreuger drabbades av två dråpslag. Det första var
kvarstadsbesluten på hela hans stora förmögenhet som sög upp alla hans
likvida tillgångar. Men ännu värre blev det när han först anhölls och
sedan häktades och därmed isolerades från alla möjligheter att sköta
några som helst affärer. Allt penningavkastande kapital försvann ju
också genom kvarstaden.
Den största svindeln som någonsin begåtts mot en enskild person hade
begåtts mot Ivar Kreuger. Det var mordet på honom som skapade
Kreugerkraschen. När det gäller åtalet mot Torsten Kreuger fick han sent
omsider upprättelse blev han friad på 25 av de 26 punkterna. Tyvärr
vägrade Högsta domstolen prövningstillstånd på den 26:e punkten, även
kunde
att konstateras att Torsten Kreuger även var helt oskyldig på denna
punkt.
Torsten Kreuger hade efter den felaktiga domen mot honom blivit dömd på
falska bevis som ett resultat av en diabolisk komplott mellan
Handelsbanken, Svenska Cellulosabolaget och åklagarämbetet. När den
sista resningsansökan inlämnades i september 1960 förelåg odiskutabla
bevis för att hela domen byggt på falskt vittnesbörd och undanhållna
bevis – förutom helt felaktiga ekonomiska tankegångar, skriver Ulf af
Trolle..
Det sägs, att den gudarna älskar dör ung. Men ibland sägs det också att
den gudarna älskar särskilt mycket dör ung vid hög ålder. Torsten
Kreuger hörde till de lyckliga fåtal som in i det sista förblev ung till
sinnes och dog vid mycket hög ålder efter det att han lyckats återskapa
hela sin förmögenhet.
Mats Lönnerblad
|